Citat:
Ursprungligen postat av
HepCat-X
Låter som ett typiskt griff, ja.
Med "en som Elaf Ali" menar du en flicka med liknande bakgrund och stil, right?
Jag uppfattar att Elaf är omtyckt av de här "medieliberalerna" därför att hon erbjuder en möjlighet att försöka "avdramatisera" frågan om hederskultur och MENA-hedersvåld. I hennes version (utifrån hennes självbiografiska roman) handlar det inte om en konflikt som slutar med att dottern antingen bryter med sin familj eller blir utstött eller dödad av dem pga sitt krav att få behålla rätten till sitt eget kärleksliv, rätten att bestämma över sina egna relationer. Det handlar inte om en rak kulturklyfta på liv och död på det sättet, för i hennes bok lyckas hon i nån mening övertala sin pappa från Irak att förstå henne, och det är naturligtvis en attraktiv vinkel om man vill slippa diskutera hur hedersvåld kan se ut i praktiken i en klankultur.
Och att (som vit svensk) säga till någon som Elaf Ali att "din bok är inte representativ för hur det verkligen ser ut för många invandrartjejer från muslimska kulturerr", det uppfattas nog som mansplaining, översitteri av värsta sorten i media numera. Därmed blir hennes story ett lämpligt alibi för att slippa diskutera t ex Fadime Sahindal som en tragiskt representativ gestalt inom den här frågan.
Ja, summan av kardemumman är att deras kultur ska anses okej,
för det är ju inte säkert att deras föräldrar aktiverar sin hallick-roll.
Diskussionen, konflikten, eller vad det är hon har med sin pappa,
är ointressant ur svenskt perspektiv.
Ingenting har skadat svenska flickor och kvinnor så mycket som hennes och hennes kulturfränders närvaro i vårt land, vi har aldrig mått så dåligt som vi gör nu.
Jag har slutat tycka synd om invandrarflickor/kvinnor som utsätts för hedersförtryck (jag var aktiv långt innan Fadime), det viktiga har blivit att rädda svenska flickor/kvinnor.
Frontfigurerna, kvinnor som Elaf Ali, gör större skada än flickan/kvinnan som faktiskt blir utslängd från balkongen.
Självklart ska Elaf Ali och alla från mena åka hem,
vilket inte minst bevisas av hennes "skämt".