När är det ok att ge upp?

Det kan självklart lura någon som är normalbegåvad. En människa som t.ex. har autism, och inte har några vänner och har varit arbetslös hela livet, har all tid i världen att läsa böcker och hänga på forum och socialisera med andra människor så det har ingenting med intelligens att göra.

Men jag förstår att det kan ge ett sken av det, om man själv inte är över medel och kan läsa in lite mer.

TS är arbetslös och kan inte behålla ett arbete

En dement person kallade TS korkad för att TS inte kunde hantera en lyftsele

TS är narkoman och vill fortsätta knarka men vill ta bort konsekvenserna efter att man knarkat

TS kunde inte ens gå på NA-möte för att han kände sig mobbad/inte var en av dom så han kände att han behövde ljuga

TS lider av grav osäkerhet och dålig självbild.

TS förstår inte varför hans liv alltid går fel och har aldrig begripit hur han ska ta reda på detta

Allt du ser är att han skriver som en människa som har gått ut grundskolan. Och det tycker du räcker för att vara intelligent

Jag ser en manipulativ snubbe som vill fortsätta knarka och att någon ska hålla handen medan han gör det och tycka synd om honom.

Håller med dig angående sista raden. Kognitiv funktionsnedsättning och uppmärksamhetsstörning. Därav tråden.

Jag utgår från dom konkreta beläggen vi har här. TS har blivit erbjuden boendestöd. Det blir man inte om man inte är sedd som lite handikappad och inkapabel till att ta hand om sig själv

Personen förstod ganska väl vad det handlade om. Sen att det inte är riktiga resonemang utan till för att göra mig arg är en annan sak men det är inget jag kan gråta över med tanke på syftet med denna tråden. Mina känslor och misslyckanden var inte fabricerade men man är inte manisk och smattrar ut 40 inlägg på en natt och depressiv på samma gång. Uppenbarligen är jag en narcisst som antagligen blir förstorat på tjack. Det är riktigt skamligt faktiskt oavsett om jag var påtänd eller ej.

Därför att det digitala samhället är deprimerande, det tar bort livsglädjen.

Jag menade att du verkar hård och missunnsam mot dig själv överlag. Och att du dömer dig själv hårt. Du verkar även mycket självmedveten och brydd kring hur du uppfattas. Har du fått samtalsterapi någon gång?

Bra lista.

1. För att klara jobbet med en god referens tror jag att du behöver droppa drogerna (självmedicineringen) och fixa statlig medicinering istället. Då kan du även få det stöd från Habiliteringen som du faktiskt behöver: allt ifrån hjälp med schemaläggning till vardagliga stödfunktioner (städ, handling, tvätt, osv). Tar du emot den typen av hjälp från Hab, kan du hushålla med din energi och fixa jobbet. Det skulle antagligen ge dig en vardag som fungerar i förlängningen. = en rimligt fungerande liv. Därefter kan andra saker lyfta: relationer, mående osv.

2. För att delta i det sociala på jobbet på ett gynnsamt sätt, tror jag också att du behöver vara drogfri: om du hela tiden på väg mot lättnad (drogen) är du inte fullt närvarande och får därmed ännu svårare med det sociala. Pundandet gör dig flyktig och ostabil socialt, och gör även att du uppfattas som flyktig/ostabil socialt.

3. För att bli mindre självmedveten (brydd över hur du uppfattas av andra) kan du jobba med en mängd strategier tillsammans med en terapeut. Skulle du gå i samtalsterapi om du hade tillgång till sådan?

Att vara "snuskig och nedgången" är tecken på att du befinner dig i ohälsa. Självmedicineringen drar dig djupare ner i snusk och nedgångenhet. Det är INTE rätt väg att gå.

Hur mycket är du beredd att kämpa för att lyckas med sakerna du anger på din lista?

Du behövs som en 2000-talets korsriddare! Jävla muslimer. Riksdagen är jävla vänsterkaos-byggnad nu och nog fan har de väktare fast det gör inte deras politik rättfärdig, så fan heller.

Du skulle kunna testa psykedeliska droger