Arbetslösheten driver mig till vansinne

Har inte haft något sedan förra sommaren trots att jag försökt mycket och håller på att bli galen.
Skickar tiotals ansökningar dagligen nu men kommer ingen vart riktigt. Blir intervjuer här och där men inget som leder någonting.
Känner att jag blir psykotisk snart av stressen.
Håller på att gå under helt och hållet, och min relation håller på att totalt brista.
Det är nu bara en tidsfråga innan hon lämnar mig.
Dessutom är min familj är mycket upprörd och frusterad över hur jag kastar bort mitt liv.
Och tro mig, jag är också det.
Vill bara ha ett seriöst jobb men kommer ingen stans.

Har ett ringa narkotikabrott brott från flera år sedan när jag var yngre 20 års åldern som fortfarande inte gallrats ännu som jag tror sabbar mig rejält.
För innan den domen hade jag inte sådana här problem.
Jag vet att det var en jävligt dum grej och inget jag vill fortsätta med. Men om jag inte kan komma tillbaka in i samhället, vad ska man göra?

Blodtryck och puls är förhöjd 24 timmar om dygnet, och kan inte längre sova alls om nätterna.
Aldrig kätt mig mer värdelös egentligen.
Min hy börjar se sämre ut och håret faller av.
Har dessutom bara 1 vän kvar numera och mår rent allmänt piss. Vet inte hur man ska stå ut mer.

Det är vad det är. Du är vad som i folkmun brukar kallas en källarsittare, en slacker. Skulle det skapts eller funnits fler jobb om du hade skickat en biljon ansökningar varje sekund? Vad är skillnaden mellan ett seriöst jobb och en seriös inkomst enligt dig?

Den där pricken ska försvinna helt efter 5 år

Absolut ingenting i ts text tyder på att vederbörande är en slacker. Personen vill ha jobb, söker jobb och har svår ångest över sin situation. En "källarsittare" kunde inte bry sig mindre. Sådana agerar aktivt för att undvika arbete.

TS: Till och med jag som saknar en prick i registret går hemma nu. Ingenting nappar, vare sig det ligger inom mitt erfarenhetsområde eller inte. Liksom du har situationen lett till dåligt mående och havererade relationer. Det är hemskt att känna sig så usel.

Det är ju ändå positivt att du får komma på en del intervjuer, men det är tufft nu, arbetslösheten stiger och du är inte ensam om att känna hopplöshet.

Mycket bra skrivet. Jag hoppas att lyckan vänder för både dig och TS inom snar framtid.

Vad hindrar er från att starta eget?! Alla verkar jämt förvänta sig att andra ska anställa dem.

Har arbetsförmedlingen fortfarande buss/lastbilsutbildningar? Garanterat jobb sen.

Jag har ingen aning om hur man gör, saknar idéer, är skuldsatt och besitter ett startkapital motsvarande värdet av en näve kattsand.

KSOE: Tack!

Man kan se igenom att han behöver pengar också, finns det något man kan starta kostnadsfritt och håva in flera buntar?

Tror du hade mått bättre och fungerat bättre av att ta tag i problemet från andra sidan. Att faktiskt försöka, att må bra / iallafall känna att man är påväg åt rätt håll är den absolut bästa medicinen för att ta sig ur sin egengrävda grop. Huvudsaken är att man gör sig själv viljestark och inte ger upp. Den enda gången då det på riktigt är bortom all återvändo är när du är död. Ge dig själv en present och börja, det är alltid den svåraste delen.

Är väl svårt att få jobb i många branscher nu? Sjukvården är nog det som är lättast för tillfället.