Hurdant är intresset för fritidsbåtar numera?

Jag tror detta är det springande punkten. Traditionellt har båtmänniskan varit en allfixare som utöver att uppskatta sjölivet även gillat att pyssla med sin båt - serva eller laga motorn, byta slangar, felsöka problem, dra om elsystem, installera ny utrustning, byta kök, renovera värmaren och annat, tvätta, slipa och måla skrovet m.m.

Många på 70-/80-talet byggde för sjutton sin båt själv utifrån halv- eller 3/4-fabrikat. Man fick ett nyplastat tomt skrov från tillverkaren och några pallar med inredningen bredvid.

Majoriteten av dagens unga vuxna begriper ingenting om såna saker. De är uppvuxna helt elektroniskt, har aldrig hållit i en skruvmejsel och har ingen aning om varför man ska använda ringnycklar istf skiftnyckel.

Nej, bekvämt och enkelt ska det vara! Allt ska vara nytt, fräscht och bara funka utan vidare (och utan att man behöver ägna tid åt att sätta sig in i hur något fungerar genom att t ex läsa en bruksanvisning, det måste finnas en video att titta på) och blir det något slags problem så ringer man någon som kommer och fixar det, eller så lämnar man in sin pryl till något slags firma. Det är likadant i bilvärlden.

Man kan såklart köpa en ny båt och slippa allt fix och reparationer som kommer med en 30-40 år gammal skorv, och låta varvet ta hand om all service. Men hur många vanliga familjer eller par har egentligen de ekonomiska resurserna till det?

Dessutom finns det stora ytor ute på sjön som saknar mobildatatillgång och dagens unga vuxna samt deras barn och ungdomar kan inte leva en timme utan internet.

Ja, jag är en grinig gubbjävel som inte tycker de yngre generationerna riktigt håller måttet.

Jag köpte nyligen en båt med en hel del fixbehov men det ska bara bli roligt.

Många unga vuxna kan inte heller tänka sig att hjälpa till med lite vakt och arbete på båtklubben, vilket traditionellt är en del av båtlivet. En eller två vaktnätter/år samt hjälpa till lite vid upptag och sjösättning är alldeles för jobbigt så därför det blir ingen båt. Hyperindividualismen har sitt pris...


Mmmm, att sätta segel och skota hem, eller få fart på motorn, kan de flesta lära sig ganska snabbt.

Fast sedan är det ju då allt det andra också. Du behöver:
- Ta förarbevis för att lära dig läsa och förstå sjökort, kunna ta ut en kurs, förstå var på ett sjökort du är etc. etc.. (jaja, plotter och GPS är givetvis jättebra på alla sätt och vis men du måste ändå kunna köra manuellt, av säkerhetsskäl)
- Lära väjningsregler
- ta radiocert (vilket tar en dag men det är ändå för jobbigt)
- veta hur båten hanteras vid tilläggning och avfärd
- tänka på ett antal säkerhetsfrågor vid nattförtöjning
- hålla noggrann koll på vädret
- kunna ett gäng knopar och annat sjömanskap
- vid segling utomskärs krävs ännu mer säkerhetsutrustning och kunskaper
- kunna fixa enklare fel och tillbud på båten. Sjöräddningen finns inte till för att köra ut bränsle och lufta din motor när du kört slut på diesel
- förstå hur din båt uppför sig vid olika situationer, vindar, sjögång. Både motor- och segelbåt

Med mera, med mera. Allt detta är alldeles för jobbigt för unga vuxna i dag. Därför kommer båtlivet att på sikt dö ut. Kvar blir ett mindre antal entusiaster som inte låter sig nedslås av allt ovan.

Nyligen var det någon tråd här på FB där en ung förmåga tyckte det går bra att köpa en båt och sedan dra till Gotland, utan några nautiska kunskaper överhuvudtaget. Det är såna personer som sedan hamnar på nyheterna när sjöräddningen ryckt ut.

Ett annat betydligt större problem är den kommande båtklubbsdöden. Staten och dess myndigheter skruvar hela tiden upp miljökraven för båtlivet. Klubbarna och båtsällskapen kommer framöver troligen att tvingas sanera sina upplagsplatser och marker som har giftrester en bit under ytan (från decennier av bottentvätt, målning, slipning och annat underhåll med toxiska produkter) och även muddra bort gifthaltigt bottensediment under båtplatserna/bryggorna.

Detta kostar mångmiljonbelopp för varje båtanläggning och är något som många små- eller medelstora anläggningar inte har en chans att kunna finansiera utan att chockhöja avgifterna, vilket skrämmer bort medlemmarna. Kvar blir de stora, dyra marinorna som är så nya att de inte har den här föroreningsproblematiken, eller att de kan ta kostnaderna ändå. Eftersom det kostar 3000 i månaden att ha båten där istället för 5000 per säsong på de mindre ställena där medlemmarna hjälper till lite.

Det är precis som om Staten vill ha bort fritidsbåtarna helt i det här landet.

Det beror väl på hur mycket pengar man har över till en båt 😉

Är ung (under 30) och har båt i rätt så centrala stockholmområdet. Fick faktiskt båtplats väldigt snabbt, efter ca 6 mån. De är få i min ålder, även om det finns en del som är 30-40 år. Jag tror båtlivet här i Stockholm kommer minska lite på sikt. Eftersom
- Min generation spenderar mestadel av sina pengar på resor.
- Ny-svenskar har inte båt.
- Mycket omständigt att gå från idé till verklighet. Min generation har inte tålamod som föregående generationer. Mycket enklare att ta en resa till Medelhavet/London/Amsterdam för slantarna. Eller hyra båt över dagen.

Kors vad det har vimlat av segelbåtar i sommar. Har det varit kappsegling?
Nej, antagligen inte, eftersom segelbåtarna inte har satt segel,
utan ligger fast förtöjda vid bryggan hemma vid båtklubben eller marinan.
Även mitt under semestertider med idealiskt båtväder har uppskattningsvis
95+% av båtarna legat vid bryggan så vitt jag har sett.
Tittar man ut över fjärden ser man knappt en enda båt.

När jag var ung användes båtarna.

Har folk slutat åka båt alldeles?

Är det Red Dead Redemption som gäller istället nu?
(Jag försökte skriva namnet på ett datorspel på raden ovanför,
men håller inte på med sånt. Jag hoppas det blev rätt. )

1. Det är många som använder båten som en flytande sommarstuga vid kaj.

2. Man har ärvt båtplatsen, den är en investering man vill nyttja utan att man är intresserad av segling.

3. Det är så dyrt att underhålla en större nyare segelbåt att man inte har råd att ta semester.

Tittar man på Blocket så är det fasligt spann på priser på segelbåtar, och motorbåtar.

Många stora fläskiga båtar för massor av miljoner.

OCH massor av små och medelstora båtar i risigt till smårisigt skick
för bokstavligen inga pengar till nästan inga pengar.

Köpte en gammal smugglarbåt som legat i malpåse i 45 år, var ett roligt projekt och en god vän som varit mek i flottan fixade motorerna. Nu brukar jag ta den på släpet och sjösätta den på olika platser varje år, tar upp den efter 2-3 veckor på sjön och tillbaks in i logen.
En härlig frihetskänsla när man susar fram på en spegelblank östersjö.

I min partners släkt har de plötsligt blivit segelbåtstokiga och det läggs då inte upp några bilder på ostmackor, det är ostron och champagne på hamnkrogen som gäller nuförtiden!

Tycker marknaden verkar vara rätt låg.
Tycker det borde vara säsong nu.

Ändå är priserna fortfarande högre än de var före corona, då de sjönk stadigt år för år, för att sedan ta ett skutt uppåt när corona blev en grej.

Vad kikar du på för båtar då?

Gick förresten förbi en båtklubb idag och tänkte på hur otroligt mycket segelbåtar från 70-talet det fortfarande finns kvar. Gick förbi deras vinterförvaring. Undrar om ens allt kommer att sjösättas. Tycker det såg ut som mycket legat där ett bra tag. Kändes fjärran från de båtar man ser på hos de större återförsäljarna.

33-36 fot. Före covid kunde man t o m se en och annan HR 352 för priser som folk begärde för Maxi 999or 5 år tidigare.

Gjorde en snabbkoll nu. Ganska tomt på blocket, bara 815 annonser. Hittade iaf några Contrast 33 till ok priser, så det kanske går att överväga uppbyte igen.

25-30 fot verkar vara billigt men de steg nog inte under covid heller. Den som vill prova på båtlivet med något litet som IF, H-båt, Accent, Maxi 77 etc behöver inte betala mycket. Lite skillnad mot den tidning som härom året hade HR 34 som exempel på lämplig nybörjarbåt - herregud...