Någon som tagit sig ur grottliknelsen Plato gjorde?

Metafor? No shit...

Det jag svarade på var frågan 'Någon som gjort den resan till "världen av former"?'
Man kan inte gå utanför den mänskliga upplevelsen, så ingen har gjort den resan och sett tinget-i-sig.

Platons liknelse med grottan får fungera som en visualisering av Sokrates kunskapsteori. Han trodde att kunskap kommer från idévärlden där allting är uppenbart och att vi bara fallit i glömska.

Det enda konkreta exempel vad jag vet där denna teori demonstreras är när Sokrates försöker lära en slav.

Men Sokrates ger slaven svaren på förhand, allt slaven gör är att hålla med. Men detta använder han som bevis för sin teori.

Vi vet dock att man inte lär sig saker genom att sitta och meditera hela dagarna, man måste delta i ämnesområdet för att själv bygga upp kunskap.

Sokrates verkar ha trott att kunskap är något som existerar utanför människans medvetande, men det är tvärtom.

Tack och lov valde västvärlden Aristoteles modell och Platon blev irrelevant. Endast kommunister och nazister jagar världar ingen kan se.

Föreställ dig en akademi där doktoranden hävdar att kritiker och opponenter "kan inte uppfatta sanningen" (i och för sig är vi nästan där).

(Jag är historiker, inte filosof och ni kan säkert enskild filosofi bättre än mig)

Västvärlden bygger på Platon. Eftersom Väst på 600-700 talen satte moral över gudar. Alltså, att om det finns en skapare så kan Han inte stå över moralen. Detta gav en helt annan syn på monarker bland annat, som än i dag skiljer oss åt från den asiatiska världsdelen. Hos Platon är Det Goda den högsta formen.

Om man är utan ideal, ja då kommer det leda till nihilism och den starkes rätt. Men med ideal så kan vi jämföra alla tankar, känslor och beteenden, utifrån idealet, och vi kan döma i internationella brottsdomstolar krigsförbrytare. Vi blir väldigt mycket mer medvetna om vad som är rätt eller fel om det finns ett ideal att jämföra med, snarare än en glidande relativ skala. På en glidande skala är -1 bättre än -3, men om man inte kan se något obestridligt ideal, ja, då hamnar vi just där på ett rent minus.

Men vi har slutat att tro på ideal, egentligen, så vi tror nu såsom Väst, att vi är onda. Det är därför vår civilisation håller på att haverera.

Västvärldens civilisation bygger på aristoteles att "det vi kan mäta och studera är sant. Detta tog katolska kyrkan märkligt nog över och spred ut i västvärlden och de skapade även våra universitet på samma grund.

Kommunism och nazism har dock hämtat inspiration av Platon.

"Västvärlden bygger på Platon. Eftersom Väst på 600-700 talen satte moral över gudar. Alltså, att om det finns en skapare så kan Han inte stå över moralen.

Du kan ju inte mena allvar med den meningen.

Åjo, jag kan visst det mena allvar med den meningen. Men du har ju redan sagt att du inte kan så mycket, så varför bråkar du?

Ja, men det är bara som att krypa in i en ny grotta. Eller för att jämföra med psykotiska symtom vilket kan beskrivas bäst som målningen som föreställer världsalltet. Kommer inte ihåg vad den heter men himlen är lite dragen åt sidan och är egentligen ett draperi.

Hrm, det asiatiska verkar du gissa om? Legalism uppstod kring typ år 380 före Kristus i Kina. (Det bidrog till att de sju stridande staterna—the Warring States—kunde förenas till ett enhetligt Kina för första gången i historien.)

Det var så klart ganska opolerat från början, sett med våra ögon, men vissa saker är intressant att dom insåg, men kanske framför allt att dom även lyckades etablera det:

Realizing that the abilities of rulers are often limited and that reliance on the ruler's ability and judgment often leads to adverse results, the legalists designed a system in which the law is run by the state, not the ruler. This ensures that the laws will be applied impartially without the interference of personal bias of the ruler or ones who are responsible for applying the laws.

Visst är det så att dom fortfarande hade en monarkisk syn; kejsaren ansågs ha "the Mandate of Heaven," dvs gudomlig rätt att styra, och det var han som kunde införa lagar. Det fanns så klart maktgalna kejsare långt efter att Qin enade Kina, och vissa missbrukade sin makt.

Fast det var inte så enkelt som man kanske tror heller; kejsaren förlitade sig på styrande entiteter (three lords and nine ministers) som hade genuin makt, och det var även så att vem som helst (knappast så att bönderna dök upp, men nån som var ansvarig för en viss gård exempelvis, eller ägaren av en smedja) hade rätt att avlägga en "rapport" (klagomål oftast) inför kejsaren och han måste lyssna på sånt och ta tag i det, i enlighet med lagarna osv.

I vilket fall var inte Europa mindre "monarkiskt." Magna Carta, som satte kungen under lagen, skrevs först 1215 i England. I Danmark och Norge så ansågs kungen vara en absolut makt så sent som på 1800-talet. Det beskrevs i Kongeloven (Kungalagen), och två av artiklarna gäller än idag i Danmark. Den ena säger att prinsar och prinsessor bara kan dömas för brott under kungens order.

Från mitt perspektiv är det ett tecken på både mognad och framgång om man tar det relativa på allvar; det är väl ändå så verkligheten ter sig. Även ett ideal är flytande.

Man kan ta vissa religiösa som exempel. En del är "goda" bara för att dom inte vill bli straffade i en evighet. Det är förstås inte lika starkt som att vara "god" baserat på sina egna skäl. På liknande sätt är det starkare att lära sig forma rimliga ideal i praktiken, än att styra mot nåt färdigtuggat tänkt ideal.

Sen så gäller i grund och botten den starkes rätt, det går knappast att komma ifrån, men det är något som kan hjälpa oss att uppskatta att vi ändå byggt upp ett alternativ som alla går med på att följa (nåja, mer eller mindre).

Mjo, det är mycket dårskap som pågår, eller åtminstone verkar det så, men man får väl hoppas att det bara är en sån "översläng." Nåt som går tillbaka till rimliga nivåer. Om vissa moderna synsätt—om man kan kalla det så; verkar mest handla om blindhet—lyckas etablera sig så vore det både märkligt och kanske förödande.

Det är det vanliga, men det är inte helt nödvändigt. "They think they’re breaking out when they’re only tunneling from one prison cell into another. In Maya’s prison are many cells." ^^

Jag invänder inte emot något av detta. Vad jag är intresserad av är en teologisk utveckling som just gett skillnader i huvuddrag och allmän uthållig förändringskraft i Väst kontra Öst. Ryssland, Kina och Japan har ju alla haft problem så sent som det senaste århundradet med despoter. Och bekämpandet av dem har kommit från Väst, likaså bekämpandet av västliga diktatorer kom från Väst. Men man kan finna mer komplexiteter så klart om man närstuderar. Men då är det lite för plottrigt kanske. Analyserar man det till sin slutpunkt har världshistorien bestått av miljarder individer. Jag tycker just att idéer är rimliga för att förklara varför. Mer om bevekelsegrunder nedan.



Jag antar att du är ateist då. Och det handlar ju om personlighetsdrag väldigt ofta om man "gillar" metafysik eller inte. Alltså om man känner det frånstötande med sådant som man inte kan se. Men jag tror inte att man kan undkomma det osedda. Då kan jag ställa en fråga, har du sett dig själv någon gång? Och då menar jag inte din spegelbild.


När motstående krafter möts brukar de slå hårt mot varandra. Vi får hoppas att endera av dem kliver åt sidan så att den andra drattar på ändan. Hur det ska gå till vet jag inte. Nietzsche förutspådde väl 200 år av nihilism. Så vi har ju några decennier till om han hade rätt.

Hela hans teori om staten grundar sig ju i att bara filosoferna (ledarna) vet allt. (Har sett former och inte bara skuggor).
Filosoferna lär oss att vatten är blått och fienden är ond.
Egentlegen kanske vatten är grönt, men vi har lärt oss att grönt är blått. Varför?

För vårt eget bästa, filosoferna skyddar oss och ser till att vårt samhälle fungerar som det ska. Därför, om du blir utvald till att bli filosof/ ledare så kan du få en chock när du får reda på allt.

Egentligen kanske fienden inte är ond, men för att vårt samhälle ska fungera så måste vi ha en fiende. Detta vet dock bara filosoferna, som ser sanningen. Bakom varje konspirationsteori ligger en form, konspirationsteorin är när någon försöker förklara att skuggan är en projektion av formen.

Ja men det har jag gjort som oberoende frisökare i yngre dagar. Men det var väl just Q som fick mig att vakna upp helt och se trollkarlen bakom ridån så att säga. Eller i detta fallet en grupp sådana som består av en viss etnisk grupp. Alla kaninhål leder fram till denna sanning om vilka det är som skapar illusionerna.