Varför finns universum, liv, människor o medvetande - varför existerar ens något öht?

Varför finns det troligtvis åtminstone ett universum och varför finns det liv och medvetande i det? Är det möjligt att det "någon gång överallt" inte kommer finnas något alls, och att ett sådant tillstånd av ingenting förblir evigt bestående och aldrig kan bli något annat?
Eller kommer återfödelse till nya varelser, människor och vi igen och allt annat möjligt pågå utan slut - vilket borde vara allting av det ingen av oss kan föreställa oss... Bara ett av dessa två alternativ är möjliga. Vad är sant? Det behövs ingen forskning då sanningen kan tänkas ut. Hur är det, vad är svaret?

Usch, nu förstörde du min kväll 😂 Tyckte jag hade koll på livet innan jag läste ditt inlägg 😂

Nu kan man bara tro. Jag tror att nuvarande varelser (inklusive vi kommer dö ut) och orsaken är vi, vi kommer att utrota oss själv och allt annat som lever.

Planeten kommer att leva vidare och läka sig själv och då tror jag att nya varelser kommer att spawna in.

4.5 miljarder år tills solen slocknar.
Inget vet exakt men antingen slumpen, Gud, Illusion eller aliens.

.

Finns inget svar bara teorier

Rätt så häftigt ändå även fast det inte finns svar

Min teori är att våran planet livnär sig på oss och vi på den en sorts osmosis

Det vi tror är "levande" är helt annorlunda för annan art som en planet

Mycket vi inte förstår där ute

Anledningen till att någonting finns till och att just det som finns till finns till är slumpen. Detta är ofrånkomligt vad allt i slutändan beror på, oavsett vilken förklaringsmodell för universums uppkomst man lutar åt.

Även om det skulle finnas en evig och allsmäktig Gud så är det bara en tillfällighet att han råkar existera och att han har de egenskaper som han har.

Är vårt universum det enda universum som existerar? Det finns inga tänkbara hinder för att det skulle existera oändligt många universum, så att anta att vårt skulle vara en unik företeelse framstår som ganska självcentrerat.

Kommer vårt universum sluta som ett evigt tomrum? Det vi hittills vet pekar mot att så är fallet. Men vi vet inte hur bestämda dess fysiska lagar är, kanske tillåter de en viss sannolikhet för en materiell omstart.

Big Chill gäller bara "vår" del av en eventuell och kanske ofrånkomlig oändlig "följd" av ryska dockor. Jo det finns ett sant svar på hur alltet måste vara och nästintill oändligt många felaktiga.
En, någon, flera eller kanske tom oändligt många "gudar" kan uteslutas eller inkluderas i frågan men en gud som står över vad som är möjligt kan inte finnas.

Varför existerar något?

Efter omfattande reflektioner över denna frågeställning har jag destillerat mina tankar och logiska slutsatser till ett enkelt och tydligt svar: Existensens oundviklighet grundar sig i att icke-existens är en omöjlighet.

Enklare uttryckt: Det måste finnas något, eftersom ingenting inte kan finnas.

Detta resonemang bygger på premissen att icke-existens, eller "intet/inget", inte kan utgöra ett faktiskt ontologiskt tillstånd. Skulle denna fundamentala utgångspunkt ifrågasättas och bevisas vara inkorrekt, skulle mitt argument förlora sin grund. Trots att jag har ägnat betydande ansträngningar åt att kritiskt granska och utmana denna slutsats, har jag inte lyckats underminera den.

För att ytterligare stärka detta påstående, anför jag termodynamikens första huvudsats, som konstaterar att energi inom ett slutet system inte kan skapas eller förstöras, utan endast omvandlas.

Denna vetenskapliga princip erbjuder ett starkt stöd för tesen om existensens oundviklighet. Om energi, som är fundamentet för all materia, inte kan utplånas, understryker detta ytterligare att någon form av existens alltid är föreliggande. Följaktligen, om icke-existens innebar en fullständig frånvaro av energi, vilket är oförenligt med denna princip, bidrar termodynamiken indirekt till idén att icke-existens är en omöjlighet. Detta förstärker argumentet att något måste finnas, eftersom energins oförstörbara egenskaper innebär att ett tillstånd av absolut icke-existens inte kan förekomma.

Jag har även utfört en djupdykning i diskussion kring samma fråga och slutsats i denna tråd: (FB) Varför finns någonting snarare än ingenting?

Trådstarten "Varför finns universum, liv, människor o medvetande - varför existerar ens något öht?" är gammal och bra. Jag tycker det finns tre nivåer i den: varför finns någonting över huvud taget, varför finns liv, och varför finns medvetande. Att liv finns är inte riktigt löst men av de atomer och molekyler som skapats finns en lustig drivkraft att självreplikera. Därmed kommer vi alla ur den lerpöl där det började och sedermera celler från våra föräldrar och de före dem. Fascinerande i sig. Men minst lika fascinerande är hur medvetande uppstår. Är en femåring lika medveten som en nyfödd, är en hund lika medveten som en bakterie? Alltså hur är skiljelinjen mellan bara liv och medvetande. Ett universum som endast består av ointressant materia långt efter att solen svalt jorden och själv slocknat kan man väl förstå, men statistiskt borde liv uppstått på fler ställen, och på så himla många sätt kan inte liv definieras. Obesvarat är dock varför. Innan man grubblar ihjäl sig på varför kan man fundera på sin plats i detta, och en massa följdfrågor om hur man skall förvalta det.

Går det ens att besvara?

Vadå "varför" liksom? Om det inte existerar/det som inte existerar, så hade du inte kunnat veta om det ändå, eftersom det inte finns? I guess.

Så är det helt säkert. Sedan kan man se det religiöst, en gud startar inte universum och låter det bero. Några åskådare behövs för må bra, och tyvärr är de nuvarande rätt korkade. Men , han får nöja sig tillsvidare. Sedan hoppas man medvetandet fortlever, alla stora tänkare behövs nu och i framtiden.