Blir förlagen dränkta i manus?

Google hit och Google dit! Tror du att förlagen ärligt redovisar sitt inre arbete för envar som frågar?

Bland vanliga jävla flashbackare dväljs inte bara sådana som du själv. I litteraturforumet kan du finna såväl författare som litteraturvetare. Förutom en mängd boksynta användare.
Chansen att finna någon med insyn inifrån i förlagsbranschen torde vara större här än på någon annan nätplats.

Nu har jag googlat åt dig: https://www.bonnierforlagen.se/nyhet...nder-pandemin/


Så svårt var det väl inte? Eller litar du mer på siffror givna av anonyma flashbackare än av Bonniers anställda?

Och för de som undrar över läsvärdheten så tas det upp redan i rubriken på ett av de första sökresultaten: Populärt att skriva bok: ”Mycket som vi tackar nej till är välskrivet”

Det vore trevligt om FB användes som diskussionsforum istället för sökmotor.

Tror det snarare handlar om låg kvalitet än hög kvantitet. Har själv gått skrivarkurser och fått böcker och texter utgivna (skönlit.) Trots detta är inte jag en bra författare, tänk då hur dåliga andra är. Sen handlar det såklart inte bara om kvalle, se på kändisar som ger ut böcker eller andra "intressanta" och unga personer. Det är mycket som ska klaffa. Att drunkna i manus handlar snarare om att drunkna i dåligt skrivna manus.

Jag tror att förlagen är intresserade av att hålla bokfloden någorlunda stram när det gäller utgivningen här i lilla Sverige. Skulle marknaden flöda över av böcker så skulle intjänad krona per bok minska betydligt. Förlagen sparkar även ut en del gamla författare för att kunna ge plats åt nya förmågor.

När det gäller refuseringar är Borta med vinden en klassiker. Refuserad 38 gånger och sålts i över 30 milj ex.

Jag frågar inte efter officiella siffror och rutiner utan vad som händer i praktiken. Ungefär hur stor andel blir ens öppnade? Vilka går till återvinning p ga fel genre, osv.

Jazå du dänker zå. Det känns osannolikt att en anställd på ett förlag, som enligt dig måste ljuga om antalet manus för att få ihop ekonomin, skulle äventyra sin inkomst genom att gå in på FB och avslöja detta.

I senaste numret av tidningen Skriva står det att Wahlström & Widstrand samt Albert Bonniers förlag tillsammans får in 3500 manus per år.
Där tipsas också om att man ska lägga stort fokus på de första kapitlen då få förlag läser vidare om man inte blir fångad i början.

Gjorde för länge sen praktik på förlag, mina erfarenheter:

Även etablerade författare får stor hjälp av redaktör och förläggare. Mycket stryks, arbetas om, korrigeras, både gällande faktafel (många är förbluffande slarviga) och språkmissar. Att man ofta behöver arbeta så mycket med ett manus och läsa ett skönlitterärt gång på gång var det som fick mig att ta upp mina lärarstudier igen…

Man läser absolut inte hela manus annat än som undantag. Lite i början, lite här och där. De som ser lovande ut skickar man till lektör som läser hela och ger ett omdöme. Naturligtvis kan redaktör och/eller förläggare vilja läsa hela själv med detsamma, men det tillhör nog undantagen. Först om en lektör rekommenderar det brukar någon annan titta på det igen.

Manus kan vara bra men inte passa förlagets utgivning. Manus kan också vara bra men sorteras bort för att ”fel” person på förlaget läser det och nobbar det.
Flera manus jag tittade på (och andra jag sedan läste som lektör) som inte antogs har jag sedan sett publicerade på andra förlag. (Det har varit manus jag rekommenderade men uppenbarligen ändå inte antogs eller om annat förlag också gjorde det och var mer lockande för författaren att tacka ja till.)
Kommer också ihåg ett tillfälle då en redan publicerad författare skickade in en idé som lät trevlig, dock bara intressant för bildade, kulturella människor. Min kollega (typ… 25?) avfärdade det med ”men, gud, antiken, är väl ingen som bryr sig om det!” och sorterade snabbt bort hans förslag.
Kändes lite sorgligt, faktiskt. Och inte rätt.
(Obs! Menar med detta inte att jag är bildad och kulturell. Jag är också helt ointresserad av antiken men man ska väl ändå inte låta ens privata intressen styra. Men det görs alltså.)
Så - ja, man kan bli bortsorterad av en 25-årig redaktionsassistent som tycker det låter ”tråkigt”.

En del manus som tackas nej till kanske inte skulle bli någon försäljningssuccé och tackas nej till överallt men tänks fortfarande på efter flera år. Förlåt för omständlig meningsbyggnad. För trött för att orka ändra.

Tror alltså att ett riktigt bra manus absolut kan nobbas av flera förlag men nobbas man av samtliga kanske man behöver tänka om på något sätt.

Stort tack, Cleo!
Intressant information. En del bekräftar det jag misstänkt.

Jag har själv som sagt skrivit några böcker, men det är facklitteratur och kan inte jämföras med skönandarna vi diskuterar här. Förlagen hade ju både bild och textredaktörer. En sak som slog mig var att textredaktörens ändringar inte handlade om språkfel utan om att göra texten s a s mer aptitlig visuellt. Illustrerar det Språknändens förre ordf Josephsson kallade tendensen till visualisering av språket?

Tack igen, Cleolina.

Jag skulle vilja hävda att ditt val av beteckningen "Språknänden" är en uppenbar form av visualisering av språket.

Jag jobbade på ett ganska litet förlag. Eller nja jag var praktikant. Var där ungefär 4 månader.
Kan säga att det kom in ca 1 manus om dagen. O de flesta slutade rakt ner i papperskorgen.

Numera skickar man väl iofs inte längre bokmanus på posten, i pappersform? Eller gör man fortfarande det??

Hm, förlagen kanske gör egna pappersutskrifter när de ska läsa? Men det borde väl bara göra på de manus som de tycker är intressanta nog för det? Annars räcker det väl kanske bara att läsa lite i början och några stycken in för att se om det är något att ha eller inte.

Och visst, det finns ju en slags papperskorg i datorn också…

Vet inte detta var på 80 talet