Blir förlagen dränkta i manus?

Finns några videos på YouTube och några poddar med intervjuer med folk på förlag. Här är en av dem:

https://youtu.be/NZ3XgUkeh6c?si=qIYjJSmUzd0nS8Sy

Tack, bra tips.

Undrar hur det ser ut på poesifronten? Diktsamlingar tänker jag de får in väsentligt mindre av. Det är ju också en mycket kortare och kompakt skriftform så enkelt att ögna igenom.

Så konkurrensen lär vara mindre i kvantitet menat. Dock är väl marknaden minimal så konkurrensen är väl istället hård på så sätt att det ges ut en diktsamling vartannat år per relevant förlag. Om ens det?

Den litterära andan håller raskt på dö ut i bokbranschen. Alla trender pekar åt fel håll, och undantaget porren och deckarna så minskar läsandet stadigt. Dagens unga läser i princip inte alls, och i den mån skönlitteraturen har någon framtid alls som något framställt för mer än bara en liten nischad grupp nördar och äldre så måste boken passa för ljudboksformat. Vissa undersökningar pekar mot att siffrorna börjat vända, men detta handlar till stor del om att streamingtjänster för ljudböcker blivit fler och bättre och att man börjat räkna in ljudböckerna. Kalla mig konservativ, men enligt mig är det inte samma sak att läsa en text man fokuserar på och att gå runt med ett par hörlurar medan man sysslar med annat. Hur som helst, oavsett vad jag tycker om det är litteraturen på väg att ändras, förlagsbranschen befinner sig i ett desperat paradigmskifte där många av de största företagen visat dåliga siffror år efter år.

Vad har allt detta med poesi att göra? Jo: förr fanns en helt annan litterär anda i förläggarkretsar, en egen liten subkultur med egna regler om vad som gav status. En av de statusskänkande sakerna var att ge ut raffinerad finlitteratur och poesi för att ses som att man bidrog till litteraturen med något mer än vad som bara sålde, och under lång tid var det deckare och spänningsromaner som var förlagens stabila inkomster som fick finansiera "finutgivningen". Saker som poesi har i princip aldrig lönat sig för förlagen, konsumenterna är helt enkelt för få. I dagens tuffa ekonomiska klimat är de flesta förlag ett AB med en styrelse som skiter i allt vad verkshöjd heter, deras mål är att maximera utdelning till ägarna och bryr sig inte om vad för pretentiös skit förläggarna vill ge ut.

Till TS kan jag svara att kollar du på vilket seriöst förlags hemsida som helst (inte det där hjärtlösa bondfångeriet som kallas hybridförlag) så har de i princip alltid någon formulering i stil med att "då vi tar emot väldigt många manus..." och förklarar att de i regel inte svara på inskickat manus. Det borde ge en bra indikation. Jag har till och med något minne av att ett av förlagen under en tid var så överösta med nya manus att de tillfälligt stängde av hemsidans funktion för att skicka in.

Min egen gissning: jag tror att om förlagen drunknat i manus innan så kommer det fullständigt explodera nu. Tänk alla som inbillar sig att de "egentligen" är bra på att skriva men inte har tid, och är så dåligt belästa att de på fullt allvar tror de har en unik idé eller berättelse att skriva om, så går de den korta vägen och låter någon AI agera spökskrivare och ställa fram större delen av textmassan som de sedan knappt läser själva innan de skickar in.

Jo, men det kan väl vara en slags strategi för att bli läst ändå.

Dvs om man alltså har skrivit en bok, som man själv är mycket nöjd och belåten med.

Då hade man ju kunnat anlita AI till att skriva ... 100 romaner.
Och så skickar man in alla dessa, med visst mellanrum såklart för att det ska verka trovärdigt. Och man går det över några år - så man måste kunna vänta.

Men, till slut, till slut så har man uppnått den där magiska gränsen, och man kan säga på allvar att man har fått hela 100 romaner "refuserade av de där snorkiga förlagstyperna."

Och detta skriver man alltså till förlagen.
Och man försöker få ut det, att man har blivit refuserat 100 gånger.

Då, men först då, skickar man in den där romanen som man hade skrivit själv.
Och då kan det kanske hända som så att förlaget känner sig lite skamsna, över hur "dåligt behandlad" han blivit.
Så de läser boken, om inte för något annat så för att se varför han, eller hon, var så jävla dålig att alla 100 böcker han skrivit blivit refuserade.

Då upptäcker de, förmodligen, att den där boken inte var så jävla dålig.
Och chansen ökar för att de ska bestämma sig för att ge den en chans.


Det kanske hade lyckats.
Men man hade behövt vänta några år för att kunna få svaret på om knepet lyckades.
Och sen, om allt går vägen, så kan man ju dra historien varje gång man är i TV-sofforna och myser med kultureliten, och skryta med hur man lyckades blåsa de snorkiga jävlarna på förlagen.

PÅ radio för ett antal år sedan intervjuades två förlags-anställda vars arbetsuppgifter just var att ta sig an inskickade manus. De flesta manus kunde som sagt slängas i papperskorgen efter en snabb granskning.

Kom ihåg att de (skrattandes) berättade om att många började med "Jag vaknade och slog upp ögonen" typ. Det behövdes inte mer än så.

Generellt tips till alla är att kosta på sig en lektör. Hittade detta, men kan inte uttala mig om kvaliteten.
https://forfattarcentrum.se/lektorstjanst/

Det finns även en lista med elva punkter för de vanligaste bristerna med ett manus. De första två punkterna är särskilt intressanta tyckte jag.



länk: https://forfattarcentrum.se/wp-conte...fallgropar.pdf

Trots allt ser jag unga författare komma ut med diktsamlingar även nu. Kvaliteten kan jag inte uttala mig om. Har noterat nedan, men tror det kan vara lite för. Ungt. För mig.

Med ny teknik kommer också nya uttryckssätt. Det verkar som poesin kanske tagit formen av twitterinlägg i vissa fall. Sedan verkar det som att en del tror att de sett igenom poesin, och skriver lite korta meningar som de bryter av på mitten och vips: en dikt.

Angående ljudböcker. Det skrivna ordet är unikt. Dock är berättelsen människan förmedlar från början muntlig. Även poesin = lyriken. Med hjälp av det skrivna ordet kunde orden spridas enklare. Nu är det talade ordet lika lätt att sprida.



Jag tänker bli äcklig
Ali Alonzo

6 juni och solen
Elis Monteverde Burrau

Överlevorna
Matilda Södergran

Du har nog rätt här, tror inte det skickas in särskilt mycket idag. Någon skrev det är mode att kalla sig författare idag men det betyder inte att folk faktiskt orkar skriva och absolut inte orkar skriva så seriöst att de skickar in något. Litteratur är rätt otrendigt idag. Jag kan tänka mig att på 90-talet, när det var lite coolt att läsa och skriva böcker och det fanns några nya förebilder, så kom det nog in hel del.

https://www.svt.se/kultur/poesi-unde...dar-bland-unga

Här är en intressant liten artikel om poesin i Sverige idag. Ser ut att rulla på ändå. Sociala medier ger nya möjligheter.


Poesi på uppsving – trendar bland unga
UPPDATERAD 2024-05-28 08:40 PUBLICERAD 2024-05-28 05:30
Den svenska poesiscenen är i förändring. På sociala medier delas dikter och poesiuppläsningar som aldrig förr. Många av unga poeter.

– Den unga poesin mår väldigt bra, sedan syns det kanske inte i försäljningen, säger David Zimmerman, poet och redaktör för tidskriften Lyrikvännen.

Den svenska poesiscenen har fått ny energi. På bara några år har poeten tagit allt mer plats i offentligheten och genom sociala medier sprids poesin i nya former.

– Det hände någonting för ett antal år sedan där förlagen började satsa mer på unga poeter. Det finns många som skriver på sociala medier på ett sätt som jag inte har sett tidigare, säger David Zimmerman, poet och redaktör för tidskriften Lyrikvännen.

Starka poesiscener
Han har följt den svenska poesiscenen på nära håll och sett hur klimatet ändrats. Enligt Zimmerman har poesiscener och evenemang som Ortens bästa poet bidragit till det ökade intresset.

– Det finns helt klart en väldigt stark lust att skriva poesi i Sverige. Vi får in väldigt mycket poesi och där ser man att det finns många i alla åldrar och på olika platser i Sverige som skriver på väldigt många olika sätt.

Ett nytt skifte
Även Nioosha Shams, poet och läsambassadör har märkt ett ökat intresse för poesi bland unga.

– Jag tror att man tidigare väldigt ofta har tänkt på det som att poesin är otillgänglig och svår att förstå. Men att det nu börjar skifta.

Enligt Shams gör sociala medier som Instagram och Tiktok det lättare att nå ut och sprida sin poesi till andra läsare. Men i vilken takt det påverkar bokbranschen är hon osäker på.

– Det finns ju ändå verkligen fortfarande ett mönster i vilka som publiceras, men jag tycker ändå att det har börjat förändras. Aya Kanbar till exempel , hon var 16 när hon skrev sin debutdiktsamling. 17 år när den kom ut säger Nioosha Shams och fortsätter:

– Det är väldigt nytt att unga personer får ta den sortens plats.