Sveriges 10 största poeter

Vad menar du med sakargument. Det finns inte någon definitiv poänglista i detta sammanhang.
Du får det att framstå som Mello, andra chansen.

Orkar inte ens ställa samman en lista, men bland klassikerna är Bellman min man.
Inte bara hans epistlar och sånger.
Äger hans samlade skrifter komplett, och där kan man botanisera hur länge som helst.
Ordet geni är för ovanlighetens skull helt motiverat. En oförtjänt gudagåva till eftervärlden.

Om man är klassicist så går det utmärkt, eftersom man jämför med de klassiska verket. Jag läste T.S. Eliots lilla text (egentligen ett föredrag för Virgilius-sällskapet tror jag) om just detta, och han menade ju då att det ultimata klassiska verket var Aeneiden. Allt ska då jämföras i ljuset av det klassiska idealet. De som inte tror på detta menar han är romantiker. Jag hade inte läst Aeneiden, vilket är lite dumt, och man skäms lite - i synnerhet eftersom jag påbörjade Den gudomliga komedien redan. Men att säga att det inte finns några parametrar alls och att det inte går att jämföra, åtminstone sida vid sida, det tycker jag är lite ett nederlag. Jag är dock inte säker på att det är vad du menar.

Menade mer på detaljnivå, som i dom här listorna. Vem är två poäng bättre än vem.
Aeneiden kan jag inte ha som riktmärke, eftersom jag aldrig orkat läsa igenom den, inte ens när den var kurslitteratur.

I kronologisk ordning, för att inte inbjuda er till att skjuta in er på nummer nio och tio på en kvalitetsrangordnad lista:

1. Den anonyme skalden bakom Rökstenens så kallade Teoderik-strof, för att ha inlett en tolkningsdebatt som fortgår efter tolvhundra år.
2. Esaias "Mjältsjukan" Tegnér, enkannerligen för dikten "Språken".
3. Albert Ulrik Bååth, för pärlor som "Nyårsafton på skånska slätten", "Sydskånsk sommarkväll" och "Utanför Lund".
4. Falstaff, fakir, för sitt ABC, vari såväl Wasmuth som Xerxes som Ytterrocken som Zontariffen förevigats, androm till varnagel.
5. Harriet "Tallyho" Löwenhjelm, för att ha givit dronten dess rättmätiga plats i svensk poesi.
6. Karl Gerhard, för det samlade livsverket av kupletttexter, utan vilka vi inte ihågkomme Stig Ahlgren, andra att förtiga.
7. Harry Martinson, för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos (där fick man till det med motiveringen, ska jag säga).
8. Göran Palm, med särskilt avseende på Sverige, en vintersaga.
9. Kristina Lugn, för att hon fick Lars Ulvenstam oerhört obekväm i en intervju i anslutning till boken Bekantskap önskas med äldre bildad herre och även i övrigt var jävligt rolig.
10. Olivia Bergdahl, för att ha avdammat och uppfärskat formen sonettkrans.

Se där några lästipz inför helgen!

A-M Lenngren och Kjell Höglund borde vara med på listan. Den sistnämnde betraktas kanske inte som en poet, men hans texter är oförglömliga. Hjalmar Gullberg borde också vara med.

Ulf Lundell må gå under epitetet "textförfattare" och musiker, dock ser jag honom mer som en poet, en förstklassig sådan, rent av. Enligt mig har Lundell levererat förstklassig poesi; allt sedan "Sniglar och krut" 1975 till "Färgat glas" 2019. Visst, med mina mått mätt kan man även inkludera Thåström. Frågar vi svenska folket är båda dessa herrar på topp tio, även en härmapa som Lars Winnerbäck, tyvärr.

Jag skulle även vilja slå ett slag för Ann Jäderlund. Hon simmar i samma bassäng som Katarina Frostensson, dock föredrar jag Jäderlund alla dagar i veckan. Det finns en tjusig "samlade verk" för en överskådlig slant "ett klick bort". Från min vy är hon en både mörkare och mustigare poet än (exempelvis) Frostensson.

En av Sveriges största poeter genom tiderna???

Japp. Kvalitet framför kvantitet, som flerstädes har konstaterats i tråden.

Glöm inte Alfr:d V:stlund.

Finns det någon utgåva som är "den bästa"?

Jag får be att slänga in Frans G Bengtsson.