Citat:
Ursprungligen postat av
peterpanp
Ja, det är i första hand det senare med ett mer öppet förhållande som jag tror att jag önskar och skulle vilja kombinera, om det är möjligt.
Älskar verkligen min fru och vill fortfarande leva tillsammans med henne, men önskar att jag fick lov att träffa andra tjejer/kvinnor för mer passion/sex/kärlek som jag saknar ofta (är nog kanske en hyfsat rätt passionerad man i botten skulle jag misstänka). Skall se om jag kan ta upp det med henne och diskutera det, även om det kan vara lite svårt.
Någon, tjej eller kille, som har erfarenhet (bra/dåliga) av detta?
Jag har faktiskt egen erfarenhet av detta - funkar skitbra så länge båda är okej med det, och att man kan prata om det, men det är en process, man får låta det ta tid och fundera mycket, bestämma "regler" för vad man tycker är okej och inte, osv
Var förut i ett förhållande som började monogamt men som vi "öppnade" och jag hade då andra "älskarinnor"/KK vid sidan av som jag kunde träffa ibland, för henne var det mer att hon kanske låg med någon en enstaka gång då och då vid infall, som ONS typ - funkade skitbra för oss, men kan också bli trassligt lite till och från, speciellt när man gjorde som jag då och hade KK istället för ONS (jag är demisexuell så har aldrig haft ONS och chansen att jag skulle lyckas med det är astronomiskt liten)
I nuvarande förhållande så har vi "semi-öppet" förhållande.
Vi "lever monogamt", ingen av oss har en älskare eller har haft nån annan - men vi vill inte hindra varandra från att utforska möjligheter som dyker upp, liksom.
Skulle jag träffa någon som gör mig intresserad så får jag utforska det, och vise versa. Så man liksom inte "äger" varandra eller hindrar varandra från att hitta nån "bättre"
För om man är "the one" för varandra så kommer man ju ändå komma tillbaka. Man ska ju inte vara fast med varandra och nöja sig, om man verkligen tror att man är de rätta för varandra så ska man ju inte heller behöva hindra den andre från att se sig kring. Hittar hon någon bättre så va vi ju inte varandras livs kärlek även om vi trodde det. Hellre inse det och kunna sluta snyggt som otroligt bra vänner än att kanske skiljas när man är 60 och livet redan är förbi, eller vara gamla och bittra på varandra för man aldrig lät sig ta den där chansen då det pirrade till för en annan?