Varför hatar män intelligenta kvinnor?

Ärligt talat, tycker du det? Att ju svårare ekvationer någon kan lösa och hur logiskare någon tänker ju intelligentare är man. Jag känner en kille som skrev 2.0 på högskoleprovet på första försöket och som är med i Mensa, men jag tycker inte han är särsklit intelligent. Han är helt socialt retarderad och han tror alltid att hans logiska lösningar är de bästa. Dessutom tycker alltid att han har bra och fina åsikter vilket gör honom ännu intelligentare. Precis som desreichesmacht säger gör många tjejer så också, de tror att deras fina och politiskt korrekta åsikter vilka de ofta aldrig ens reflekterat över gör dem intelliganta. De tycker det är fel med rasism, slampstämplar och miljöförstöring och det gör dem intelligenta. Ofta har de bara fått förklarat för sig av Aftonbladet om vad som är bra och dåligt, men ändå ser de sig som upplysta till skillnad från alla som inte håller med dem. Tycker man att Sverige ska minska invandringen är man ointelligent, tycker man att Sverige ska sänka skatterna är man ointelligent och "hejar" man inte på palistinierna i Gaza konlikterna är man ointelligent. Några argument behövs oftast inte mer än "det är hemsk vad palinstinerna lever med" eller "sänker vi skatterna blir det sämre för de som har de sämst", det brukar räcka bra så.

Ta Muhammed Ali till exempel. Han tänkte nog inte så logisk och jag har aldrig hört talats om någon ekvation han löst och dessutom var han emot blandgifte bland svarta och vita. Gör det honom ointelligent? Många svenska tjejer (och killar) hade avfärdat någon med hans åsikter som inskränkt och korkat, de hade tyckt att de var smartare eftersom de tycker det är okej med blandgifte. Enda argumentet man behöver för att bevisa vilken korkad jävel han var är "det är klart att alla ska få gifta sig med vem som helst". Jag håller kanske inte med om blandgiften, men jag tycker han var förbannat intelligent. Han var socialt slipad, han var en stor talare och han kunde utföra stordåd.

Kvinnor som är verkligt intelligenta, som är sociala, drivna, skräpta, roliga och som dessutom kan tänka logiskt är underbara. Men de är få, speciellt i Sverige. Kvinnor som däremot går runt och tycker att allt är orättvist (mansdominansen på arbetsmarknaden, att djur dör för att vi ska få mat, att de har det sämre i 3.e världen) och som tycker att de är intelligenta eftersom de tycker så, som att de skulle se allt så mycket klarare än andra, sådan kvinnor står jag inte ut med.

Men är inte "intelligent kvinna" något som många tjejer använder för att skylla på eftersom killar inte gillar dem. Lite som med tjock benstomme, man trippar runt gröten för att slippa säga som det är. För jag har aldrig träffat någon verkligt intelligent kvinna som har haft problem med att skaffa killar och de har ofta många vänner. Men däremot har jag träffat en del Ung Vänster-tjejer som är kommunister, feminister eller veganer som själva tycker att de är jättesmarta. De tycker att alla meningsmotståndare är idioter och de känns som sådana där brudar är rätt benägna att kläcka ur sig "män hatar intelligenta kvinnor" som ursäkt till att de inga killar vill träffa dem. Många tjejer och killar blir ju extremister som emos, kommunister, datanördar som respons mot att de är opopulära i tonåren. Då söker de sig till någon grupp av andra missnöjda som har något bra svar på varför de inte är populära och varför ingen attraheras av dem. Killarna brukar skylla sin oförmåga att lyckas med tjejer på sig själva, de tycker de är tjocka/fula/finniga osv. Tjejer gör ofta det också, skyller på sig själva, och blir därför anorektiker, men en del börjar skylla på att de är för "smarta".

fantasmatic: Jag tycker du borde omvärdera din sin på intelligens, din definition är det mest enkeltspåriga jag hört det senaste året och det var länge sedan resten av världen inklusive intelligensforskning lämnade uppfattningen att den som får högst betyg på IQ-test är intelligentast.

Jaha, och? Jag har aldrig påstått att sådana människor brukar vara vidare intelligenta.

Du bekräftar bara min tes.

Jag brukar tänka att intelligenta är dem som kan se lösningar, mönster eller föra något framåt (lösa konflikter/problem, öka förståelsen, helt enkelt prata utan att hela tiden hamna efter i en diskussion, etc ...) ... om det sedan sker socialt eller i form av matematiska uträkningar är sekundärt.

Därför finns det inte särskillt mycket som jag värderar högre än 'intelligenta' kvinnor i min omgivning, även om det ska erkännas att det känns som om att de är få.

Jag: min IQ i den mån den är mätbar ligger runt 125. Dessutom har jag fantasi, livserfarenhet och den relativa lyckan i att ha en vacker hjärna, med synapser och "banor" som fungerar.
Jag ser rätt bra ut oxå, sägs det.
Jag tycker att jag spelat dum ända sen barndomen. Eländigt seg skolgång i ett nivilirerat status quo där alla hade "samma förutsättningar" och altså var lika dumma/smarta. Att vara flicka gjorde det inte lättare. Hemma fick jag veta att jag jag "kunde sitta av tiden" i skolan. På sikt, var planen, skulle jag träffa en man som "tänkte åt mig", så kunskaper var inte så viktigt. Jag led bokstavligt talat rent fysiska kval, efterssom jag var rörlig och sportintresserad. Det förväntades av mig att jag skulle vara söt och sitta still, eller dansa balett. Jag lärde mig att spela dum och oskyldig, samtidigt som jag läste vidare på egen hand. I högstadiet pluggade jag på fritiden, ämnen på gymnasie/högskole-nivå.Jag var en bokmal som var ute och pulstränade löpning på kvällarna, långt innan "jogging" och "work out" blev på modet. Trots detta fick jag dåliga avgångsbetyg. Jag skolkade en hel del, man kan säga att jag övergav skolan. Jag mådde ändå skit där.Killarna var premierade i klassrummet.

Med tiden blev jag luttrad. Jag har lärt mig att ingen vinner på att kvinnor gör sig "dummare än de är". Män jag senare träffat uppskattar "intelligens, charm och humor" hos kvinnor. Fast bara till en viss gräns. Man får inte vara för smart, för charmig eller för rolig bara för sin egen skull. Fast vad fan -ingen förväntar sig att jag ska vara smart eller rolig, så jag kan vara det ganska obemärkt. Min man skrattar sällan åt mina skämt, som han bara upplever som sarkasmer. ( Mina väninnor skrattar, däremot.) Män tar mig på allvar om vi pratar politik eller "meningen med livet" eller "känslor", men inte så ofta när det gäller faktisk problemlösning. Där vill männen helst "hjärnstorma" på egen hand. Man får höja rösten lite ibland, säga "hallå, jag finns, jag har en ide´..." Det brukar fungera. Bland sjyssta män.
(Vad är det förresten som säger att jag som kvinna ska vara intresserad av att prata "känslor" hela tiden?)
Man försöker få en syl i vädret när Friggeboden ska resas, bilen lagas eller brunnen grävas, men män förväntar sig inte alltid att man är ens intresserad. Istället hamnar man i värsta fall i köket, kokar kaffe eller servar med öl och glada tillrop. Klart man känner sig dum ibland! Det betyder ju inte att man är det.

Jag har skalat bort en del människotyper ur mitt liv. De där traditionella männen som lever för sport, jakt och motor. De där männen som har en "kärring" hemma. Jag känner inte så många av dem. Eller deras "kärringar" som verkar ha fastnat i den eviga kretsgången "karlar-sex-smink-barn." Deras köns-rollande är enerverande och tråkigt.

Män har sin pondus och sin auktoritet att tänka på, och förväntar sig att kvinnor ska stå bakom och backa upp deras resonemang. Jag gör det sällan. Jag envisas med att vara en "jämlike". Jag vill också ha pondus, auktoritet och respekt i den mån jag vet vad jag talar om. Eller kanske bara respekt...Resten skiter jag i.
Så jag har skärpt mig när det gäller, och slutat spela dum.Jag spelar bara dum när jag är ibland andra genuint dumma människor. Man får ett lättare liv om man tar seden dit man kommer. Jag kan bli f-b ibland, när jag känner att jag får anstränga mig mer bara för att jag är kvinna.

I frågor som gäller kvinnors mentala välbefinnande skulle en del män kanske för den globala husfridens skull kunna vara så vänliga och tänka sig att stå tillbaka ibland och backa upp damerna. Det vore önskvärt.

Kvinnors "tänk" kanske är annorlunda trots allt. Vi drar våra slutsatser på andra sätt. Män upplever det möjligen som hotfullt och aggresivt helt enkelt för att deras hjärnor funkar annorlunda, de har andra erfarenheter och är uppfostrade till att vara som de är. Det finns forskning och "bevis", men jag orkar ärligt talat inte googla efter länkar just nu.

Lång post det blev....

Jag kommer aldrig bli kär på riktigt i en tjej som inte är begåvad och empatisk. Det sista kan jag nog tumma på, men en hög IQ är ett absolut krav.

Min IQ = 126

Jag känner två kvinnor som är riktigt begåvade. Den ena är min syster och den andra är en kompis. Så det blir till att hålla ögonen öppna efter nya förmågor!

Jag hatar inga pga deras IQ men jag anser att det är tråkigare att umgås med personer som har låg IQ, mest eftersom aktiviteterna man ägnar sig åt och eventuella diskussioner blir så tråkiga. Tycker bara den här tråden bygger på ytterligare ett påhitt från en feministhjärna med alldeles för lite att göra. Det enda som finns att avsky är folk som skryter om sin påstådda intelligens.

Skit i vad ni har för IQ, det är irrelevant för stunden. Ursäkta men faktiskt göm den i en liten låda för stunden. NEJ! Det är inte vad nu tror det är som får mig att skriva så här, så stick om du tror det.

Hur som helst till topic.

Jag älskar intelligenta kvinnor, eller tjejer eftersom jag är rätt ung, bara 21. Den första tjejen som jag verkligen blev kär i var Mickaela, efternamet lär förbli okänt men förnamnet är inte alls av vikt av identifiering nu. Hon var mycket begåvad, 16 MVG och två stipendium för Universitetet. Tro inte att hon inte umgicks för det gjorde hon som de flesta andra men det jag först märkte var att hon, precis som jag, tyckte om att använda rasten till circkel-motion genom skolans alla våningar.

Går i princip på att man bara går och tänker genom skolan och dylikt. Ni må tycka detta är underligt men jag tyckte det var avslappnade, vilket det är nu med, för då fick jag tid för mig och jag fick komma längre bort från dumtjejerna och deras ytliga värld. Jag låg alltid mot den punkt, den tid då alltid korsade varandras väg för vi kunde aldrig ungå förmärka varandra.
jag tyckte det var roligt på sitt lustiga viss. Alltid lika stelt .

Så för mig: "intelligenta kvinnor" är väldigt intressanta för mig. Sen tror jag att detta är ett naturligt fenomen att folk i generiska sammanhang 'avskyr' intelligenta människor för att de är rädda att göra fel. De blir indolenta, inkonstruktiva och de bara existerar. DÄRFÖR ska man ALDRIG avslöja sin sanna intelligens, ALDRIG om man kan. Enda anledningen jag kan göra det för min vänner är för att jag har diskuterat detta med dom väldigt mycket om varför jag inte bryr mig om dom gör fel och varför jag aldrig skulle rätta dom i de flesta fallen.

Men inte ens då avslöjar min IQ utan bara bollar lite lätt med den i min ensamhet.

Men det specifika med att män är rädda eller avkyr intelligenta kvinnor är lite av en utdöende kultur som de gammla gubbarna och kärringarna levde i.

De flesta har väll fått lära sig som många nämnt, att i barndomen att spela dumma och söta. Tycker det är skitkul när det är någon brud som har egna tankar och vila. Sen om man inte delar samma uppfattning är ju en annan sak.

Vad ÄR egentligen en "intelligent kvinna"? Är det inte så att det ofta är vad bittra, ensamma, elaka, manshatande satkärringar kallar sig? Det verkar mest vara ett sätt att skylla sina egna tillkortakommanden på männen.

Jaså, du är ensam?
Ja, du vet, män gillar ju inte intelligenta kvinnor.

Kan verkligen inte se något skäl att ogilla intelligens hos det motsatta könet. Enda problemet är väl om den ena parten är mycket smartare än den andra, då kan det bli lite knepigt, men det torde gälla i lika hög utsträckning för båda könen.

Klart man ogillar folk som är (betudligt) smartare än en själv.
Det är ingen kvinnofenomen. Betydligt smartare män ogillas också av män.
Kvinnor tar alltid till kvinnokortet precis som afrikaner drar sitt (tämligen slitna) kort.

Väl talat. Jag har som sagt aldrig träffat någon verkligt intelligent tjej som har haft svårt att hitta killar (så länge hon inte är asful). Däremot har man träffat många bittra Ung-vänster tjejer som påstår det, att killar inte gillar dem för de är så smarta. Att de är elaka, extremistiska, manshatande, kommunistiska och fula brukar de inte tycka har något med saken att göra.

Folk som över huvud taget skryter om sin intelligens är så tragiska så man nästan tycker synd om dem.

Tyvärr så är det ofta de som skriker högst och får mest makt i samhället