Citat:
Nej, jag håller inte med dig. Du drar det för långt. Det är en sak att ifrågasätta saker som förts fram av den misstänkte, något helt annat att sitta och fabulera fritt om vad kvinnor kan tänkas göra.
En målsägande som råkat ut för ett mycket kränkande brott som våldtäkt är det lätt att förstå att ifrågasättande från utredarnas sida eller från domstolens sida kommer att vara känslomässigt oerhört jobbigt. Men det är ändå nödvändigt för rättssäkerheten att man ifrågasätter och försöker ta reda på om det kan finnas något motiv till en falsk eller bara tveksamt beskyllning.
Även om man kan förstå mångas ogillande av ifrågasättande av det förmodade offret är det viktigt att båda parter pressas hårt på detaljer om sitt sexliv och kärleksliv.
Det är knappast riktigt att förutsätta att om inte något riktigt konkret framkommer, typ ett vittnesmål om vad MÄ uppgivit till tredje part, så finns det inget som talar för en falsk beskyllande. Det vet man först om man faktiskt undersökt den saken utförligt.
Det är klart det finns reella möjligheter att subjektiva känslomässiga skäl kan påverka målsägandens uppfattning om både sitt eget agerande och den tilltalades.
En misstänkt skall inte behöva visa att det finns en sådan möjlighet utan det är åklagaren som skall visa med stöd av utredningen att det inte finns någon anledning till sådana misstankar. Finns det anledning att teoretiskt misstänka den möjligheten, och det finns det ofta vid den här typen av misstänkt relationsvåldtäkt där kontrahenterna känner varandra och samtycke istället för våldsanvändning är det centrala i bevisningen, så skall det vara utrett och avfärdat så långt det går, annars måste domen påpeka att vi inte vet om det finns skäl till falsk beskyllning, men att det är en möjlighet.
Även om man kan förstå mångas ogillande av ifrågasättande av det förmodade offret är det viktigt att båda parter pressas hårt på detaljer om sitt sexliv och kärleksliv.
Det är knappast riktigt att förutsätta att om inte något riktigt konkret framkommer, typ ett vittnesmål om vad MÄ uppgivit till tredje part, så finns det inget som talar för en falsk beskyllande. Det vet man först om man faktiskt undersökt den saken utförligt.
Det är klart det finns reella möjligheter att subjektiva känslomässiga skäl kan påverka målsägandens uppfattning om både sitt eget agerande och den tilltalades.
En misstänkt skall inte behöva visa att det finns en sådan möjlighet utan det är åklagaren som skall visa med stöd av utredningen att det inte finns någon anledning till sådana misstankar. Finns det anledning att teoretiskt misstänka den möjligheten, och det finns det ofta vid den här typen av misstänkt relationsvåldtäkt där kontrahenterna känner varandra och samtycke istället för våldsanvändning är det centrala i bevisningen, så skall det vara utrett och avfärdat så långt det går, annars måste domen påpeka att vi inte vet om det finns skäl till falsk beskyllning, men att det är en möjlighet.
Det finns inte heller något skäl att rota i hennes sexliv. Vad skulle det har för betydelse menar du?
Det hon valt att göra med någon annan har ju ingen som helst bäring på den aktuella situationen.
Kärleksliv kan i någon mån vara relevant, om det kan misstänkas att det handlar om en anmälan för att dölja otrohet, men då krävs det också att man har något att utgå ifrån.
I det här fallet finns ju inget sådant.
Det finns absolut inget i detta fall som ens antyder att det handlar om en falsk beskyllning. Det som är vid handen är att det finns två uppfattningar om vad som hänt och när rätten inte kan säga att den ena väger tyngre än den andra så frias han. Att han frias förtar inte hennes upplevelse.