Chalmerist ville sova över, dömd för våldtäkt i tingsrätt, friad i hovrätt (jan, 2024)

En målsägande som råkat ut för ett mycket kränkande brott som våldtäkt är det lätt att förstå att ifrågasättande från utredarnas sida eller från domstolens sida kommer att vara känslomässigt oerhört jobbigt. Men det är ändå nödvändigt för rättssäkerheten att man ifrågasätter och försöker ta reda på om det kan finnas något motiv till en falsk eller bara tveksamt beskyllning.

Även om man kan förstå mångas ogillande av ifrågasättande av det förmodade offret är det viktigt att båda parter pressas hårt på detaljer om sitt sexliv och kärleksliv.

Det är knappast riktigt att förutsätta att om inte något riktigt konkret framkommer, typ ett vittnesmål om vad MÄ uppgivit till tredje part, så finns det inget som talar för en falsk beskyllande. Det vet man först om man faktiskt undersökt den saken utförligt.

Det är klart det finns reella möjligheter att subjektiva känslomässiga skäl kan påverka målsägandens uppfattning om både sitt eget agerande och den tilltalades.

En misstänkt skall inte behöva visa att det finns en sådan möjlighet utan det är åklagaren som skall visa med stöd av utredningen att det inte finns någon anledning till sådana misstankar. Finns det anledning att teoretiskt misstänka den möjligheten, och det finns det ofta vid den här typen av misstänkt relationsvåldtäkt där kontrahenterna känner varandra och samtycke istället för våldsanvändning är det centrala i bevisningen, så skall det vara utrett och avfärdat så långt det går, annars måste domen påpeka att vi inte vet om det finns skäl till falsk beskyllning, men att det är en möjlighet.

Nej, jag håller inte med dig. Du drar det för långt. Det är en sak att ifrågasätta saker som förts fram av den misstänkte, något helt annat att sitta och fabulera fritt om vad kvinnor kan tänkas göra.

Det finns inte heller något skäl att rota i hennes sexliv. Vad skulle det har för betydelse menar du?
Det hon valt att göra med någon annan har ju ingen som helst bäring på den aktuella situationen.

Kärleksliv kan i någon mån vara relevant, om det kan misstänkas att det handlar om en anmälan för att dölja otrohet, men då krävs det också att man har något att utgå ifrån.
I det här fallet finns ju inget sådant.

Det finns absolut inget i detta fall som ens antyder att det handlar om en falsk beskyllning. Det som är vid handen är att det finns två uppfattningar om vad som hänt och när rätten inte kan säga att den ena väger tyngre än den andra så frias han. Att han frias förtar inte hennes upplevelse.

Japp, det råder mycket höga beviskrav för att döma någon. Men som du skriver: Hovrätten bedömer målsägande som trovärdig. Det är bevisningen som inte håller måttet och då är det hellre fria än fälla som gäller. Men denna friande dom säger ingenting om huruvida V är skyldig eller oskyldig. Denna friande domen säger enbart att bevisen inte håller måttet och att både målsägande och V är trovärdiga.

Absolut! Håller verkligen med om att målsägande ska ha cred för att hon vågade anmäla och för vad hon fått stå ut med (om hon läst tråden) när gamarna (asätarna) spridit sin dynga i tråden.

Ja, vi får verkligen hoppas att V lärt sig något. Om inte, lär vi höra talas om denna V igen....

Nej, jag håller inte med dig. Du drar det för långt. Det är en sak att ifrågasätta saker som förts fram av den misstänkte, något helt annat att sitta och fabulera fritt om vad kvinnor kan tänkas göra.

Det finns inte heller något skäl att rota i hennes sexliv. Vad skulle det har för betydelse menar du?
Det hon valt att göra med någon annan har ju ingen som helst bäring på den aktuella situationen.

Kärleksliv kan i någon mån vara relevant, om det kan misstänkas att det handlar om en anmälan för att dölja otrohet, men då krävs det också att man har något att utgå ifrån.
I det här fallet finns ju inget sådant.

Det finns absolut inget i detta fall som ens antyder att det handlar om en falsk beskyllning. Det som är vid handen är att det finns två uppfattningar om vad som hänt och när rätten inte kan säga att den ena väger tyngre än den andra så frias han. Att han frias förtar inte hennes upplevelse.

Japp, det råder mycket höga beviskrav för att döma någon. Men som du skriver: Hovrätten bedömer målsägande som trovärdig. Det är bevisningen som inte håller måttet och då är det hellre fria än fälla som gäller. Men denna friande dom säger ingenting om huruvida V är skyldig eller oskyldig. Denna friande domen säger enbart att bevisen inte håller måttet och att både målsägande och V är trovärdiga.

Absolut! Håller verkligen med om att målsägande ska ha cred för att hon vågade anmäla och för vad hon fått stå ut med (om hon läst tråden) när gamarna (asätarna) spridit sin dynga i tråden.

Ja, vi får verkligen hoppas att V lärt sig något. Om inte, lär vi höra talas om denna V igen....

Jag tror du likt Tomatkungen skulle underkänna nästan alla skäl till att en målsägande skulle kunna ljuga till egen fördel. Rätta mig gärna om jag har fel. Min uppfattning är som jag gett uttryck för tidigare är att väldigt många människor ljuger frekvent till sin egen fördel och att målsäganden i våldtäksmål inte utgör något undantag.

Hur någon upplever något kan väl ändå inte vara till grund för om något är brottsligt eller inte?

Du har fel. Det är däremot inte samma sak som att jag anser att målsägare utan skäl ska utsättas vare sig för misstanke eller kränkande utredningar.

Men det är inte utan skäl och det måste få vara kränkande. När det handlar om trovärdighet och tillförlitlighet måste alla omständigheter granskas minutiöst.

Jag tror du likt Tomatkungen skulle underkänna nästan alla skäl till att en målsägande skulle kunna ljuga till egen fördel. Rätta mig gärna om jag har fel. Min uppfattning är som jag gett uttryck för tidigare är att väldigt många människor ljuger frekvent till sin egen fördel och att målsäganden i våldtäksmål inte utgör något undantag.

Din argumentation avslöjar mer om dig själv än vad du tror.

Du påstår att det "måste få vara kränkande" att ifrågasätta en målsägande i sexualbrottsmål, eftersom "alla omständigheter måste granskas minutiöst".

Låt oss vara tydliga, du driver inte en linje för rättssäkerhet – du driver en linje för att kvinnor per definition ska misstänkliggöras.

För du tillämpar knappast samma logik på andra typer av brott, eller hur?

När en person blir misshandlad ifrågasätter du inte huruvida den "egentligen ville bli slagen".

När någon blir rånad frågar du inte om de "provocerade fram det".

Men när en kvinna säger att hon blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp, då anser du att det "måste få vara kränkande" och att hennes historia per automatik ska synas i sömmarna för att leta efter dolda motiv.

Det är inte objektivitet. Det är en förvrängd syn på kvinnor och deras trovärdighet.

Dina åsikter speglar inte rättsliga principer – de speglar din egen psykologiska relation till kvinnor.

Det är knappast en slump att din inställning går hand i hand med en klassisk misstro mot kvinnor som hävdar att de utsatts för övergrepp.
Så frågan är, vad grundar du egentligen detta på?

- Är det en akademisk analys av domar? Nej.
- Är det en genomgång av rättspraxis? Nej.
- Är det en djupare psykologisk relation till din mamma och hur du hanterar kvinnor i ditt liv? Troligt.

För din besatthet av att kvinnor kan ljuga för egen vinning, din övertygelse om att "alla omständigheter måste granskas minutiöst" och din inställning att det måste få vara kränkande för målsäganden, avslöjar att du inte drivs av ett intresse för rättvisa – utan av något betydligt mer personligt.

Så innan du försöker spela objektiv och rättssäker, fundera över varför du alltid hamnar i samma snedvridna mönster där kvinnor ses som manipulatörer och män som offer.

Det är inte rättsprinciper du försvarar.
Det är din egen världsbild – och den säger mer om dig än om rättssystemet.