Citat:
Ursprungligen postat av
FoxHound
Det måste vara en mockumentär
Nej, tyvärr det är på riktigt. Men filmningen gör att det känns lite mockumentär.
Jag tycker att dokumentärfilmaren har skapat en stor soppa med mycket smärta för dessa människor. Man för ett oseriöst hemma-DNA-test och sen är snöbollen i rullning mot helvetet. Ungefär så känns det.
Den där systern May är otroligt otrevlig, men Kari är det synd om som gillar Olaug och vill att alla ska vara sams. Olaug blir också otrevlig och försöker distansera sig på alla sätt från den här ”galna religiösa familjen” som hon känner det.
Litas dödsfall låter helt och hållet skumt. Så många lögner och påhittade historier. Oegentligheter på jobbet, konstiga livförsäkringar och konstiga omständigheter med dödsfallet.
En del av familjen vill inte alls veta om hon blivit mördad eller inte. Antingen vet dem mer än vad de vill ska komma ut, eller så tycker de att allt är för smärtsamt och Lita är ändå död och att få fast en mördare idag skulle vara nästan omöjligt. Då vill de hellre bara låta Litas minne vara ifred.
Hela dokumentären är ju fylld av emotionell smärta från alla håll. Det komplicerad gör den också intressant. Men…
Men… Var det första DNA-testet falskt är det inte klokt. Så mycket som skett i onödan.
Är det sista DNA-testet falskt är det någon som har kontakter… Samtidigt, hade familjen kontakter i samband med Litas död? Efter att ha sett denna dokumentär tvivlar jag inte på att norsk polis och sjukvård kan bli totalt mutade eller lurade av en religiös familj…
Alla seriösa DNA-forskare betonar hur emotionellt farligt dessa resor kan bli. Här hade man önskat att någon sagt stopp eller varit mer seriös.