12 år ren från heroin - fortfarande sugen

Har själv aldrig tagit heroin men har missbrukat en massa andra droger och levde ett liv jag aldrig återvänder till igen. Det var länge sedan jag bröt med det livet men visst är det som du beskriver, saker och händelser som påverkar en negativt i livet efter kan ibland skapa ett sug av att återvända och bara skita i allt. Men man sitter ju med facit i hand och vet vad det skulle innebära. Allt man lyckats bygga upp i det "nya livet" har tagit så många år (för mig 20). Skulder är borta, straffregistret rent och jag har skapat en tillvaro jag aldrig haft tidigare i livet, trygghet. Ett hem att komma till som jag längtar till varje dag när jag är på jobbet eller någon annanstans.

Lever ett enkelt liv idag, vanligt knegarjobb och en lön jag överlever på. Det räcker gott och väl som trygghet för mig. Har man levt ett liv i kriminalitet och missbruk så har har man sällan några större krav på hur ett normalt liv ska vara. Man nöjer sig med det lilla man har och det är mycket värt, jämfört med hur man hade det tidigare.

Tänk på det när suget kommer. Man kanske inte har ett liv som alla andra men det lilla man har slitit för värderar man högt. Inget man vill bli av med. Bättre att ha suget än ingenting alls.

Var också beroende av heroin i ca tio år. Mestadels rökte jag det förutom i perioder när jag var väldigt destruktiv och sköt det.
Jag kan absolut sakna ruset men ritualen är minst lika stark för min del. Att rulla sitt perfekta rör, jaga den svarta rinnande massan och känna den distinkta sura smaken i munnen eller koka upp en kopp, få svar, skjuta in det och sedan i slutet dra tillbaka lite blod i pumpen och skjuta in det med.

Jag har gått i terapi för sprutfixering och allmänt för att framförallt hantera stress, tristess och när jag känner mig nere. Då är jag betydligt mer benägen att romantisera och mottaglig för ett potentiellt återfall. Vilket har skett ett par gånger.

Vad som har hjälpt mig är terapi, rutiner som om jag vore på autismspektrat och träning. Träning minskar förmodligen kortisolnivåerna och ger en tillfällig endorfinkick. Dessutom smittar det av sig på resten av livet så som sömn, mat och övriga rutiner.
Jag ser oftast två typer som klarar sig bra. De som byter ut missbruket mot en hälsosam livsstil och de som nästan har ett omänskligt pannben. De sistnämnda är sällsynta och jag är definitivt inte en av dem.

Kalla duschar och gym kanske hjälper om man blivit dumpad i gymnasiet men för riktiga problem funkar det inte hels vägen tyvärr.

Ts behöver finna sig i sitt sug. Bli vän med sin demon och tygla den. Något recept på hur detta ska gå till finns inte.

Våra historier verkar väldigt lika. Jag har också "knegarjobb". Lever enkelt på landet, reser inte till Thailand eller köper en massa prylar, men jag mår bra för första gången i mitt liv. Tack för att du delar med dig. Känner inte till många som lyckats ta sig ur det livet som vi har. När suger kommer starkt och min kropp vill knarka igen, då tänker jag på min dotter. Hade det inte varit för henne vet jag inte om jag hade orkat. Jag är allt hon har och hon är allt jag har, vi behöver varandra och jag måste vara stark för hennes skull.

Det är nog väldigt individuellt. Jag vet folk som varit rökfria i 20 år men säger att de fortfarande skulle kunna röka i vilket ögonblick som helst.

Jag undrar om det är ett sug du har. Verkar mer vara en tankefälla du spatserat in i. Om du fokuserar på din dotter i tankarna, när suget kommer, så borde det försvinna. Jag är ingen psykolog eller gammal narkoman men en del saker kan man flytta fokus på med tankens kraft. Jag vet inte hur många ggr jag stått och borstat tänderna, som jag tycker är skittråkigt, och börjat tänka på annat. Då tappar jag bort vilken kvadrant jag polerat och får ta ett omtag. Bara som exempel på vad tankar kan göra.

Blir lätt att man ersätter ett missbruk med ett annat. När jag kom ut från fängelset och hela livet var som ett tomt svart hål utan drogerna, då började jag missbruka sex istället, och det blev minst lika destruktivt...

Idag försöker jag undvika problematiska beteenden över huvud taget. Om jag känner att något är på väg att ta överhanden och bli ett beroende så försöker jag backa. Men jag är ganska intensiv person. Är rädd att om jag börjar dricka vin för att lugna nerverna kommer jag åka dit hårt.

Just nu lagar jag mycket mat när jag känner ångest och frustration. Men jag har lagt på mig ett par kilo för mycket kanske. Ibland återfaller jag i sexmissbruket, men det är bättre än heroin i alla fall.

Sug och sug... Det är nog mer ångest ja. Det är inte som när man går i affären och blir sugen på en chokladbit. Det är djupare än så. Bär med mig mycket skit från min barndom och ungdom. Övergrepp och sånt. Heroinet kunde ta bort det helt och hållet. Det var som en varm modersfamn som höll om en och vaggade en och man kände sig som en trygg bebis. Saknar nog mer den känslan av lugn och värme.

Du får helt enkelt hitta något som avleder tankarna och se framåt istället för att leva på taskiga minnen. Skitlätt för mig att säga men det finns ingen mirakelkur om man saknar viljan att styra bort tankarna som plågar en. Leta fram din korkek och börja sniffa på blommorna.

Nu förstår jag att heroinet är starkare än både tjack å alkohol. Har snortat tjack endel. Var nog 7-8 år sedan sist. Det jag kan sakna är själva ritualen märkligt nog. Inte ruset på samma sätt.

Det där att man kommer hem. Sätter sig i musikstudio själv. Häller upp rödvin och förbereder linorna.
Tar några klunkar... Det där runtom.

Man glömmer tyvärr allt det sunkiga med skiten i stunderna man är lite svagare.

Bra jobbat iaf!

De kommer va där alltid om du inte ersätter med nya vanor för ångestdämpande.
Du får Lukas på fingrarna, ta en promenad, kolla porr elr äta. Träffa roliga polare elr kramas. De finns lixom inge enkelt lösning men alla har mekaniker när "ångesten" kommer precis som blodsockerdipp. Bra motmedel är att sova bra och vara bland andra. Och hitta FLERA direktverkande sätt att dämpa sin ångest som är ikkedestruktiva. Tex skrolla youtube shorts är inte speciellt destruktivt. Gör de som en ny vana t.ex.

Mycket tråkigt att läsa om dina trasiga erfarenheter. Något som i många fall fungerar bra är kognitiv beteendeterapi. Här kan du träna på hur du ska hantera ditt sug efter knark. Det finns ett ordspråk inom psykologin som jag tycker är väldigt bra att tänka på; "Det är aldrig för sent att få en bra barndom", och med det menas att genom att berabeta det som varit på ens egna villkor och vad man själv orkar med så blir det som man burit med sig som är tungt lite mer avlägset bort, istället för att minnena får bestämma och styra hur man ska leva sitt liv så blir de som när man slår hål på en ballong, luften går ur och kvar blir en liten rest som visserligen finns där men den styr inte längre om du ska må bra eller inte. Lycka till!