Snabba Cash Jens Lapidus

Bäste herr Biskopsfinger

Kritiken mot hans påstådda kunnighet är legitim. Jag har tyvärr ingen möjlighet att närma konkretisera varifrån mina belägg härrör då jag skulle riskera att avslöja min egen identitet. Om du väljer att närmare granska hans bakgrund och de motiv som drev honom att skriva detta förfärliga slafsverk kommer du säkerligen mycket snart att inse att denne man icke har några kunskaper om vare sig candyflippin eller andra centralstimulantia. Jag blir ledsen men mest besviken över att så många människor så lättvindigt låter sig föras bakom ljuset. Det som har förvånat mig mest är att en kompetent författare som Stig Larsson med viss insyn i hur dessa kriminella kretsar agerar, även han, har hyllat denne klåpare.

F ö borde "hatet driver jakten" räcka som signal på hans naivitet.

Mvh Thalassa

Det är alltid kul när internetgangsters väljer att kommentera skönlitteratur.
Lapidus har, om jag fattat allt rätt, agerat offentlig försvarare åt en massa småbus i rätt många år. Varför skulle ett riksfyllo som Stig Larsson ha bättre insikt? (förutom som köpare av ev produkter).
Ur ett litterärt perspektiv är Lapidus en av de intressantaste debuter som skådats på den svenska krimminalscenen på rätt många år. Låtsasfigurer som du får tycka vad ni vill.

Det är hemskt vänligt av dig att låta mig tycka vad jag vill. Jag väljer därför att fortsätta med denna befängda syssla. Att man agerar försvarare åt "småbus" innebär tack och lov inte att man per automatik får inblick i de drivkrafter som styr dessa. Min kritik är i första hand riktad mot det usla researcharbete som Jens lagt ned. Beträffande de litterära kvaliteterna så ser jag förvisso nästan all litteratur som faller inom kriminalromansgenren som skräp och utgår från att detta verk inte är mycket sämre än exempelvis Stieg Larssons smörja.

Apropå svenska debutanter så är Stigs Autisterna en av tre svenska litterära verk som producerats de senaste 50 åren som man överhuvudtaget kan tillerkänna något som helst estetiskt värde.

Intressant, vilka är de andra två?

Ni kan väl inte döma boken efter dess titel? Visst är den lite tråkig. Men hur rolig är titeln "processen" eller "Brott och Straff"
Orättvist mot författaren!

Visst är det så, men på något sätt måste man prioritera sin läsning och det är icke alltid så enkelt att veta vad som är läsvärt och vad som inte är det. Man gör således någon slags föranalys och om titeln - som i det här fallet - känns väldigt oseriös blir det lätt så att man icke gör sig besväret att läsa åbäket. Processen och Brott och straff tycker jag f.ö. är utmärkta titlar(fast då bör man betänka att detta omdöme är påverkat att jag läst och uppskattat bägge verken).

Kan någon (som har läst boken) berätta om hur Snabba Cash är, rent litterärt?

Författaren har mig veterligen aldrig gjort sken av att det ska vara någon avhandling av något slag utan en vanlig roman

Har du läst boken eller retar du dig bara på den för den fått hyfsad kritik och att den är i en genre som du inte tycker om?

Återigen vill jag påpeka att min kritik beror på att författaren blivit så upplyft just pga att han så autentiskt beskriver de kriminella elementens vardag. Ja, jag har ägnat boken i fråga ca en timmes läsning vilket var fullt tillräckligt för att bilda mig en uppfattning. Att nämna Brott och Straff och processen som olämpliga titlar är endast löjeväckande.

De övriga två verk jag anser vara värda all uppskatning är Willy Kyrklunds Mästaren Ma samt Nikanor teratologens Apsefiston

Är det din typ av böcker ska du nog välja en annan tråd

Givetvis krävs att man gör ett urval, men skall man vara så tråkig att man går efter titeln?
Hur jobbigt är det att läsa en sida, bläddra igenom lite snabbt?

Jag har också läst båda och jag vidhåller ändå vid min åsikt att det är fenomenalt tråkiga titlar, speciellt Processen!

Jag har precis läst boken (i pocket äntligen! Jag hatar inbundet).
Det är en bra story. Personporträtten är trovärdiga, särskilt, med tanke på att Lapidus själv inte egentligen hör hemma i någon av de miljöer som han placerat sina huvudpersoner i (Stureplans-brat, juggemaffia och förortslatino). Språket är trovärdigt, men en smula slappt skrivet.
Det är imponerande att Lapidus uppenbarligen skrivit boken samtidigt som han suttit ting. Däremot så skulle man önska sig att redaktören på förlaget varit lite hårdare mot honom. Vissa delar av dialogen känns konstruerad för att ge läsaren en bild av hur omfattande en viss kriminell organisations verksamhet är. Jag har svårt att se gangsters sitta och redovisa sina affärer i detalj inför varandra på det sätt som sker på delar av boken. Dessutom borde han ha fått bakläxa på delar av faktakollen. Researchen är över lag väl genomförd, men den brister i detaljerna. Vissa drogrus beskrivs på ett underligt sätt, kampsporter missförstås etc.

Överlag är detta dock en extremt läsvärd bok, och det första någorlunda lyckade försöket att litterärt porträttera Stockholm av idag (Stureplan-hajp, brats, koks, organiserad brottslighet etc).


(Konkreta konstigheter är till exempel att skummisarna tränar på något som heter "PancrEAse Gym", att verklighetens "Pancrase Gym" heter som det heter eftersom chefstränaren varit proffs i den japanska organisationen Pancrase tycks ha gått Lapidus förbi då han bara väljer att förvränga namnet. Vidare har en av Bratsen köpt sig en ny Helmut Lang-kavaj, vilket sabbar tidsperspektivet eftersom Lang sedan ett par år lämnat modevärlden).