Hur känns det som nationalist att inse att Sverige aldrig kommer bli "svenskt" igen?

Hur känner oftast kristna konservativa, främlingsfientliga eller bara nationalister att inse och nu rimligtvis förstå att Sverige aldrig igen kommer att bli svenskt, allt medan brottsvågorna sköljer över land och rike?
Snarare tvärtom då landet redan har flera miljoner icke svenskar och även om all fortsatt invandring hade upphört att ni ändå kommer att bli till en etnisk minoritet. Vilka är era känslor kring detta? Hur känner ni såtillvida ni inte lever i förnekelse?

Känns rätt skönt, det är enklare att flytta till ett annat land med den insikten. Sedan är det ju så att man även slipper väldigt många svenska idioter om man går den vägen.

Sverige går att bevara svenskt ändå, om SD får mer makt i regeringen.

Jag håller med pga den jäkla äckliga människosyn som nationalister/rasister har. Straffet sitter skönt. Så underbart att ryggraden på asen är knäckt.

Jag tänker mig en lägenhet i södra Europa, samt en i Asien, fantastiskt väder, gott vin och maträtter, vackra feminina kvinnor, inte dumt alls. När man sålt allt man har i Sverijestan får man 2-4ggr mer för pengarna i dessa länder. Så även mycket bra hävstång på kapitalet... mycket bättre köpkraft.


Nedsida, språket. Dock finns en del likasinnade diasporor redan lite här och där i Europa och Asien om man vill nätverka med andra framgångsrika män som lämnat.

Slaget är förlorat, men det finns fortfarande hopp om att mångkulturisterna ska få lida livet ut för sina dåliga val som de påtvingat oss alla. Affärsmän, politiker och mediamuppar som har talat sig varma om invandringen och kallat alla motståndare för rasister ska juridiskt förhindras att nånsin lämna Sverige, de ska aldrig få äga eller uppehålla sig i villaområden eller ute på vischan, de ska inte få besöka eller bo i gated communities, och de ska inte få äga bilar utan de och deras blonda avkommor får vackert åka kollektivtrafik med valboskapet och migrantarbetarna.

En klen tröst givetvis, men nog vore det en tröst likaväl.

det känns som ett helvete och man vill fly

Är du ute efter att provocera?

Visst kan man bli nedslagen av hur samhället ser ut just nu. Tur i oturen är att vi inte är ensamma.

Storbritannien, Italien, Tyskland, Spanien och Frankrike är exempel på europeiska grannar som befinner sig i likartade situationer och där börjar nationalister samla sig på gatorna i rätt så stora nummer. Det är väl det viktigaste som händer i kölvattnet av Hamas-attackerna, även om det är svårt att urskilja i bruset.

Jag säger om Strindberg: "Det var inte segern jag ville åt, det var kampen".

Precis. Jag tror inte sista ordet är sagt ännu. Man TALAR om återvändarmyndighet osv men inget händer. Bara ordet återvändarmyndighet var otänkbart för 3-4-5 år sedan. Vi får invänta valet i USA 2024 och dess efterdyningar oavsett hur utfallet blir. Antingen vinner Trump och globalisterna krossas och i annat fall kan det komma bli inbördeskrig i USA och då kommer nog det spridas till Europa också. Många unga som växer upp som personligen drabbats av ångkulturen som hatar den. Sannolikt är unga svenska män konservativa/nationalistiska till +80% eller mer. Tror även unga svenska tjejer kommer landa där. Inget kommer hända innan viljan infinner sig på Rosenbad, men när väl den är på plats så kommer mycket kunna hända på kort tid.

Jag är inte ute efter att provocera någon eller ens nationalismen som sådan. Däremot efter att få slut på den nationalistiska pöbeln. Det gäller även vänstern i den mån de inte respekterar människovärdet.
Endast goda människor, goda i hjärtat, får mina sympatier och mitt stöd. Resten kan förvänta sig vad jag kanske känner för en dag.

Ibland smakar medicinen äckligt. Trots att den behövs för att fortsätta leva!

Du kommer att behöva tuffa till dig några grader om du ska överleva psykiskt de närmaste åren.

Njutningsfullt att läsa svaren. Folk vill inte ha er unkna skit och ni rasister förlorade. Härligt att se ångesten drypa mellan raderna.

Sverige är ett mångkulturellt land och det går inte att ändra på.