Fruns syster och fästman bland det mest oansvariga jag stött på.

Jag är lite i samma fack som din barndomsvän (som tur var så har jag inga barn jag kan dra med i fallet) dvs att jag varit skuldsatt nu i ett par år och varje månad är en kamp för överlevnad.

Jag vill bara påpeka att det inte handlar om uppmärksamhet. Det är jag nästan helt säker på. Det kan handla om allt möjligt, spel, droger, alkohol, shopaholicbeteende, you name it - men det är inte att söka uppmärksamhet. Tvärtom, vi människor som satt oss i träsket vill ju desperat komma ur träsket, och vi vill förmedla för omvärlden att "kolla vem som är back in business med bra ekonomi och hela paketet - jag är det!"

Att tiggeri/lånekarusellen börjar igen tyder ju på att det är så tungt att han är tvungen att ta detta beslut att tigga, och trycka ner sin sociala status ännu en gång. Tillbaks på ruta 1 - det är knappast "bra publicitet" om man säger så.

Man mår dåligt, världen räcker inte till. Jag vet inte mer om hans situation (men du får gärna utveckla) men jag kan iaf säga att det inte handlar om att söka uppmärksamhet. För mig har mycket handlat om depression i grund och botten, att man är olycklig (trots att man på pappret har ganska mycket) men som sagt, världen räcker inte till ibland.

Jag tror inte det är ett medvetet sökande efter uppmärksamhet, om något så är det eventuellt ett omedvetet sådant som är kopplat till något annat. Exempelvis djup depression som du nämner. Dvs ett rop på hjälp.

Han har definitivt en god släng av "kolla vem som är back in business med bra ekonomi och hela paketet - jag är det!". Istället för att gnugga lite ekonomi ett tag - ingen av oss är någon prinsessan på ärten som kommer från pengar - så tar han nya blancolån för att renovera bastu och dylikt. Ty han har knutit sin självbild till där han var för 10 år sen då det gick bra så han vill upprätthålla fasad.

Och hans självkänsla är så låg att han måste ha bekräftelse av andra till vilket pris som helst så då spenderar han istället för att spara. En jävla fernissa som inte lurar någon utan bara gör honom mer deprimerad då lånen ökar och så sitter han där ensam och drar ett sexpack i lånhajarnas bastu.

Jo det kan definitivt vara uppmärksamhet och komplex med i bilden.
Min kollega tex som lever på ruinens brant varje månad inför nästa löning pratar och visar ständigt upp bilder på skiten han köper.
"Kolla mina nya fälgar, så jävla nöjd alltså!, bara 12 papp!"
Att han inte kan läsa mellan raderna att man bara blir arg och inte ett dugg imponerad verkar inte gå in när responsen han får är att man suckar och kollar på honom som om han vore efterbliven.
Det har gått så långt att jag inte vill ha något med människan att göra längre.
Står man i en jävla väntekö för nån snordyr rolexklocka när man är luspank så måste det vara bekräftelsebehov med i bilden.

Fast det där är inte så konstigt, nästan alla människor fungerar så - det handlar om psykologi, finns studier kring det.

När man växlat upp, så är det oerhört svårt att växla ner. Om man är van vid att dricka champagne varje nyårskväll, men budgeten inte tillåter det just det året, så kommer man att se till att ordna det ändå för att lindra den psykologiska smällen av tanken med en bruten tradition.

Jag är i kategorin slösare/spenderare, men jag har även noterat att många av de mer sparsamma jag känner är villiga att unna sig något som "de egentligen inte har råd med" ibland speciellt på högtider och sådant (eftersom de associerar alternativet att vara höjden av deppighet)