Nobelpriset i litteratur 2024

Jag hittar ingen tråd om detta så nu startar jag denna.

Nobelpriset i litteratur behöver ryckas upp. Jag ser idag mest gråvädersnihilism, ynkedom, mummel-och-visk-prosa. Nåja, alla författare idag kanske är sådana. Man drömmer väl förgäves ens om en sådan som Lars Gustafsson. Som bland annat hade en frejdig ton i sitt författarskap. Allt var inte elände och ångest i hans rader.

Ja jag vet att han gått hädan. Och att han fick en rad priser på slutet av sin levnad. Ändå anser jag att det tonläge han ibland stod för -- lite magisk realism, lite djävlar-anamma, mitt i all så kallad bedrövelse -- var uppfriskande för det sena 1900-talets litteratur.

+++

Nästa pris...? 2024...? -- Jag har ingen typkandidat för priset. Men jag kan peka på två riktningar/tendenser som dagens Nobelkommitté är helt blind för: sakprosa samt sf. Två tendenser som borde prisbelönas.

Vad gäller sakprosa kan man ta den historiska essän typ Stefan Zweig, FG Bengtsson och Barbara Tuchman som typexempel. Idag kanske en sådan som Andrea Wulf kvalar in (Alexander von Humboldts äventyr; Magnificent Rebels -- the First Romantics). Ja även Antony Beevor.

Det vore iaf en sinnesutvidgande känsla att få även denna textttyp erkänd av "Gamla Stans litteraturklubb". Jag vet föga om modern skönlitteratur men jag har en känsla att den sedvanliga "stipendieprosan" gått i stå. Blivit gråväder och skolnihilism, kort sagt.

+++

Vad gäller sf brukar jag nämna en sådan författare som Michael Moorcock. Han har en viss bredd, han har jämförts med alltifrån Raymond Chandler, Mervyn Peake och Poe till William Blake, William Burroughs, Dickens och Joyce. Född 1939 är han lite gammal nu. Men Flashbacks experter kanske har något nyare namn att föreslå från sf-genrens bastioner -- alltså exempel på en värdig vinnare.

Också ett sådant pris, en författare typ Le Guin, Delany, Ballard och andra högdjur från denna krets som vinnare av Nobelpriset, skulle ge en sinnesvidgande effekt. Detta att man kan vara en rimligt djup och bred författare även om man på sitt samvete OCKSÅ har sådant som serie- och filmmanus jämte de romaner och noveller som här är prisavgörande.

+++

Disclaimer: folk som Andrea Wulf och Antony Beevor framstår ofta som bokskrivande brackor utan originalitet, de bara väljer ett lagom okontroversiellt ämne och ger oss ett gångbart tvärsnitt av det hela, något som inte direkt är odödlig litteratur. Men för att vitalisera Nobelpriset, dra den ur den nihilistiska dypölen, ur den "prisfähig litteratur belönad av litteraturexperter"-känsla som idag vidlåder priset.

Med ett exempel från Nobelpris-historien själv: man borde göra en "Bob Dylan". Eller "Dario Fo". Ta någon helt otippad figur, en som ändå har integritet.

+++

Låt för övrigt inte min polemik ovan helt snäva in trådens diskussion. Vem tycker DU ska ha priset 2024, oavsett om det idag råder stiltje i litteraturen eller inte? Utgående från bettinglistor och snack-på-stan om vem som borde ha priset, vem anser du är värdig vinnare?

Kort sagt, välkommen att diskutera ämnet "Nobelpriset i litteratur 2024".

Tack för intressant inlägg. Inte helt bevandrad med några av dem du nämner, men en hel del är bekant.

Beevor hör hemma på avskrädeshögen som den förfuskare han är. Han har inget i denna diskussion att göra.

Nobelpriset ska väl vara någon som har påverkat med sin litteratur. Vem har gjort det mer än de mest lästa författarna?

Stephen King måste ju typ ha skrivit mest av alla, så han borde få det bara för det.

Man kan vara så gott som helt säker på att nästa pristagare blir en kvinnlig författare, med tanke på de senaste tio årens tydliga mönster.

Jag läser bara klassiker och saknar koll på nutidens författare. I Sverige skrivs väl bara deckartrams. Är det verkligen annorlunda i övriga världen?

Folk läser knappt ens skönlitteratur längre - någonstans!

Kan tänka mig det var lättare att hitta kandidater till priset på 1900-talet.

Kan bara hålla med, men ser ingen ljusning i den nuvarande kvinnliga-karriärister-och-derridianska-konvertiter-till-katolicismen-akademien.

Möjligen kan din dröm om en science fiction-författare infrias lite halvt nån gång pga att Steve Sem-Sandberg sitter i Nobelkommittén. Han har dock lagt ungdomens rymdskepp bakom sig för att, som många före honom, fokusera på sin judiska identitet efter att medelåldern har trätt in. Jag känner inte till någon stor, hyperetnocentriskt judisk science fiction-författare verksam idag, men om det finns någon sådan, typ en Stanislaw Lem-figur, så kanske han kan bli aktuell.

Här är iallafall några orealistiska kandidater som skulle väcka lite liv i priset, och inte är helt oförtjänta heller.

Sylvain Tesson
Politisk inkorrekt livsnjutare vars böcker går ut på att lovsjunga äventyrslusten

Peter Sloterdijk
Skamlöst rotad i ett tyskt tänkande och har synts på spellistorna några gånger, vilket förmodligen beror på att hans masker och krumbukter gjorde honom respekterad i akademiska kretsar ett tag. Har förmodligen gjort sig omöjlig med mer rakt polemiska böcker som Das Schelling-Projekt och Die schrecklichen Kinder der Neuzeit.

Andreï Makine
Berättarglad franskspråkig ryss som är pro-europeisk och pro-rysk på ett intelligent och verserat sätt

Ge det till James Ellroy. Förutom att han skriver underhållande böcker ,och några riktigt fantastiska romaner, så kommer intervjuerna och talen bli mycket roligare än hittills. Lite smakprov:

https://www.youtube.com/watch?v=BSif...nnel=lalarikyu

Ett meddelande Ellroy enligt inslaget med Conan O'Brien lämnade på Russell Crowes telefonsvarare när denne spelade in L.A. Confidentiall baserad på Ellroys bok med samma titel:


https://www.youtube.com/watch?v=CFMu...nnel=lalarikyu

Äntligen kunde vi få lite relevanta kommentarer om flashbacksdasar från en Nobelpristagare i litteratur. I ovanstående länkade klipp får vi veta varför Irland inte har Flashback.

Ni som rynkar åt näsan för att böckerna har varit i hög grad kriminalromaner (samt i och för sig senaste årtiondena allt mer historiska och politiska romaner): rynkar ni även näsan åt brotts- och kriminalcentrerade romaner som Brott och straff, Onda andar och Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij (en annan av mina favoritförfattare)?

Det råder som sagt stagnation i Nobelprisets karaktär. De som vinner är alltid iofs strävsamma figurer, men ensidigt i den skaparattityd som kan kallas subjektiv autenticitet. Vad som istället behövs nu är teatralisk autenticitet. Och det sistnämnda skulle man få om någon deckare- eller sf/fantasyförfattare vann.

Det behövs intrigmakare, världsskapare, raconteurer, berättare. Och inte bara stugsittare som skildrar psykologiska nyanser utifrån det egna väsendet.

Ta en sådan som Peter Handke, som var "kontroversiell" för sin politik. Som radikalkonservativ borde jag förstås jubla att han vann 2019. Men hans författarskap per se är väldigt grått och stelt. det är, med min terminologi, subjektiv autenticitet, troget upphovsmannens skildrande av sin psykologiska verklighet. Men litteratur kan vara så mycket mer -- det kan vara teater, gobeläng, epos. Och för att få in sådant nytt blod i prisbilden måste Nobelkommittén förnya sig och våga ge till sf- eller deckarförfattare, ja även till stilbegåvade fakta/essäskribenter.

Dagens "finförfattare" (folk som får Bookerpriset, Goncourtpriset, Goethepriset, något som kvalar in vederbörande för Nobelpriset) är, gissar jag, tämligen ensidigt "subjektiv autenticitet"-författare. Alltså finstämda psykologer i den lilla världens krets. Men blinda för att litteratur även kan vara roligt, att man kan väva intriger, ha en en hel lista på dramatis personae och låta spelet spela sig själv.

Nobelkommittén får pruta lite på kravet på subjektiv autencitet för att ge spelrum för teatralisk autencitet. Ty den sistnämnda har inte belönats av kommittén på år och dag.

+++

Jag nämnde Booker-, Goncourt- och Goetheprisen. Jag vet egentligen väldigt lite om dem. Kanske har de även fackbokskategorier, kanske finns där någon värdig kandidat i essägenren? Alltså det som bland annat måste till för att vidga priset. Kan någon svara mig på det?

Bookerpriset delas ut för romaner, Goncourtpriset för prosaverk (skönlitteratur), Goethepriset till författare och konstnärer av olika slag, exempelvis har Ingmar Bergman och arkitekten Walter Gropius fått det.

Men har de något samband med valet av nobelpristagare? Här är en lista på de som fått något av de tre prisen samt Nobel.

Bookerpriset
1971 V.S. Naipaul, nobelpris 2001
1974 Nadine Gordimer, nobelpris 1991
1980 William Golding, nobelpris 1983
1983 J.M. Coetzee, nobelpris 2003
1989 Kazuo Ishiguro, nobelpris 2017

Internationella Bookerpriset
2009 Alice Munro, nobelpris 2013
2018 Olga Tokarczuk, nobelpris samma år

Goncourtpriset
1978 Patrick Modiano, nobelpris 2014

Goethepriset
1932 Gerhart Hauptmann, nobelpris 1912
1946 Herman Hesse, nobelpris samma år
1949 Thomas Mann, nobelpris 1929
1991 Wislawa Szymborska, nobelpris 1996

Sex personer har alltså fått Booker före Nobel, en enda har fått Goncourt före Nobel liksom Goethe före Nobel. Booker verkar spela en roll i sammanhanget men inte de andra.

Med tanke på att den åsyftade "dagens nobelkommitté" bara har varit verksam i några få år är det en aning magstarkt att döma ut dem för att vara "helt blinda" för annat än "stugsittare som skildrar psykologiska nyanser utifrån det egna väsendet". I ett litet större perspektiv har nobelkommittén inte alls varit blinda för det som efterfrågas. Lessing och Ishiguro har skrivit i sf-genren, varav den senares Never let me go räknas till ett av hans mer betydande verk, och hans The Buried Giant som utkom året innan han fick priset placeras i fantasy-genren. Vargas Llosa har skrivit ett antal deckarliknande romaner som inte väger lättare än annat i författarskapet. Aleksievitj är närmast en undersökande journalist och historiker där man vidgade ramarna över vad som är värt att nobelprisas. Och den eminente Olga Tokarczuk är just en sådan stor berättare med inslag av magisk realism som efterlyses av ts, osv.

OK, tack för korrigering. Magisk realism har sin diskreta men dock plats i Nobelpriset.

Vad gäller Doris Lessing anser jag dock att Nobelkommittén (via Horace, vill jag minnas), när det begav sig sa att hon inte fick priset för sin sf. Nej hon fick det för sin psykologiskt borrande vardagsrealism. Kort sagt, gråvädersnihilismen var vad man prisade hos Lessing. Inte hennes sf.

+++

Vad gäller det andra jag skrev om i TS, prisbelöning av skönlitterärt dugande historieverk -- om Aleksievitj som Pynch nu påpekar är en sådan stilmedveten historieskribent, då ligger ju vägen öppen för mer sakprosaiska pristagare. Detta är en väg man måste ta. Essäer, biografier, fackböcker med stilvilja -- detta är en så bred litteraturgenre att Nobelkommittén borde spana in den mer än förut.

En lågoddsare har gått ur tiden: Maryse Condé.

Källa: Författaren Maryse Condé är död (SVT)