Det går sannolikt inte att medicinera bort en vanföreställning annat än med starkt psykotropisk farmaka. Man får droga sönder personen, helt enkelt.
Fenomenet som sådant är oerhört intressant. I mina ögon skulla man lika gärna kunna byta namn på eländet till något av följande:
"Skinheads-sjukan"
"Youtube-sjukan"
"Osynlighets-skräck-sjukan"
etc.
I många fall blir känslan av att inte ha en plats, att inte ha något syfte och att inte bli sedd så stor att hjärnans respons är att ändra förutsättningarna helt och hållet. Vad det hela handlar om är helt uppenbart; folk vill synas och är beredda att göra vad som helst för att skaffa sig en identitet, och en naturlig reaktion är att vara "annorlunda" eller bli framgångsrik. Det är i den här gruppen vi hittar personer med rebelliskt och konspiratoriskt tänkande. Man ställer sig utanför. Man är inte en del av gruppen eftersom man inte VILL vara en del av gruppen. Man VILL vara annorlunda.
Allra mest tragiskt är det när den här viljan att vara annorlunda spiller över på barn. Kan jag inte synas eller ha en plats skall mina barn vara det som ger mig min identitet, oavsett de är framgångsrika eller annorlunda på annat sätt. Vi ser det här inom ungdomsidrotten där föräldrar driver sina barn till både fysiska och mentala haverier i sin iver att få visa Facebook-vännerna sonens senaste guldmedalj från regionmästerskapet.
Personens identitet blir "pappan till sveriges sörsta talang inom simning" eller "hon med 16 piercingar i ansiktet" eller "han som vägrar bära ansiktsmask".
Det är exakt samma personer som i sin iver att skaffa sig en identitet driver fram trans-tänkande hos barn. Politiskt hittar du i princip 100% av dessa föräldrar inom revolutionära vänstern.
Det här är inget medicinskt bekymmer utan ett mentalt nutidsfenomen som drivs av folks vilja att vara "unika".
