Vad är intrinsikalt rätt. Alltså rätt "i sig självt"?

A. Vad är intrinsikalt rätt. Alltså rätt "i sig självt"?

B. Är det endast välfärd som är rätt "i sig självt"?

C. Är det fel att ljuga, kränka någons rätt till autologi, rätt till liv, rätt till bestämma sin socialitet, för att, eller bara om det drar ner på välbefinnandet?

Exempel på värden som tänks fel att kränka punkt slut är rättvisa, självstyre, frihet, liv, fortplantning, socialitet, kunskap enligt en etisk teori.

D. Etisk absolutism handlar om att att en handling är fel punkt, oberoende av konsekvenserna. Dessa ideer vill möjligen ta tillvara på att man inte får kränka någons rättigheter för att gynna en annan. Du får inte skada ett mänskligt värde för att gynna dig även om ditt eller en annans välbefinnande skulle öka som resultat.

E. Men det verkar ibland orimligt att om det uppstår ett dilemma, ett val mellan två handlingar och båda kränker mänskliga värden. Så är båda fel, exempelvis om du antingen kommer ljuga eller så kommer din vän dö. Att du då gjorde fel när du valde att ljuga, var det verkligen fel?

F. Men om du bör väga rättigheter mot varandra, och vad som är fel är vad som har sämst välfärd, vad skiljer dessa teorier ifrån utilitarismen?

Utilitarismen handlar om det som maximerar välfärden är rätt.

Jag upplever trådstarten som motsägelsefull. Är det meningen? I alla fall så är det sällsynt att behöva ljuga för att rädda livet på folk i fredstid. Men du kanske menar krigstid? Å andra sidan, i krigstid brukar välfärden bli decimerad och ransonerad, andra regler uppstår. Så ja. Jag kanske missuppfattade, men uppskattar sådana här lite mera genomarbetade uppslag som du kom med och kanske förstår mer med tiden.

Trådar finns. Men grundsatsen måste ju vara ett en indeterministisk förkunnare av moral måste existera för att intrinsikala eller objektiva rättigheter skall kunna finnas. I det hänseendet är kristna logiskt konsekventa, medan ateister saknar stöd för sin egen "moral".

Alla människor vet vad som är intrisikalt korrekt. Allt som är bra är korrekt. Guds ord. De 10 budorden. Etc.

Att någonting skulle vara rätt eller fel i sig självt är fullständigt ologiskt. Det innebär kort och gott att någonting är rätt eller fel utan anledning. Vad betyder ens det? Varför skulle man bry sig om att göra rätt om rätt inte ens innebär något?

Nej, något kan bara vara rätt eller fel i förhållande till någonting annat. Vilket innebär att rätt och fel alltid är relativt. Huruvida någonting är rätt eller fel beror enbart på vilket mål man vill uppnå.

Detta gäller lika fullt oavsett om Gud existerar eller inte. Antingen syftar Guds moral till att uppnå specifika mål, eller så ser den bara ut som den gör av en ren tillfällighet. Inget av dessa alternativ kan sägas utgöra någon grund för objektiv moral.

Om Gud är död så är allt tillåtet.

Wokes mål är att dekonstruera den vita identiteten, och invandring av bruna människor ser de som ett bra instrument på att uppnå det målet med.

Är det också ditt mål eller hur skiljer ditt mål sig ifrån woke?
Du vill bara ha fri rörlighet? Det är det enda målet du har? Inte att dekonstruera någon vithet?

A: Inget
B: Se A
C: Det är svårt att så specifikt definiera en handling att det går att komma med ett moraliskt påbud. Men försök gärna så kan jag slå hål på det. Problemet är att det oftast krävs väldigt mycket längre definitioner, bakgrund osv
D: Allt kan vara rätt. Beror på hur argumenten, osv. Att man inte alltid orkar argumentera eller anser att med- motparterna förtjänar argumenten, är också en annan sak att ta med i beaktande.
E: Se D.
F. Ett problem med utlitarismen är ju att den i praktiken innehåller för mycket av förenklingar, och förutfattningar om gemensamma premisser. Så har jag kommit att erfara anhängare av den iaf.

Utilitarismens felicific calculus ger upphov till ganska många absurda fenomen som justifieras av den mystiska totala välfärden.

Vi skull exempelvis kunna göra en MRI på samtliga medborgare för att detektera psykopater och pedofiler och ge dem en mänsklig smärtfri avrättning och därmed minska samhällets totala lidande, utan att dessa individer har bevisats ha begått något brott.

Varför känner de flesta människor att detta är fel? Jag tror att premisen att du ska straffas för dina brott och inte dina potentiella brott är ganska grundläggande för vår etiska magkänsla, inte för att den kan bevisas vara universall sann bara därför.

Sedan finns det "the slippery slope", efter att de har gjort sig av med psykopater och pedofiler, vilka kan sedan räknas ut vara en plåga för samhällets välfärd? Schizofrena, ADHD, bipolära? Vad sägs om att det börjar introduceras ideologisk galenskap till hela beräkningen? Kommunisten vill detektera potentiella fascister och fascister potentiella kommunister.

Jag tror att utilitarism har fler problem än så: att räkna ut samhällets totala välfärd kan vara en omöjlighet, speciellt i längre sikt. Ifall en lyckopiller skapas som får alla att ständigt må bra, är de inte som vandrande zombies som mår bra när de inte borde må bra? Är inte du sköna nya värld exakt den perfekta utilitaristiska samhällsordningen där alla hypnotiseras och drogas för att älska deras monotona liv?

Riktigt bra inägg tycker jag, men min tanke är att om lyckopillret påverkar välbefinnande negativt (resultatet i framtiden blir möjligen långt från optimalt) och så att det inte maximerar lyckan, det finns en annan handling med bättre konsekvenser så vore det inte rätt enligt en utilitarist.

Ett väldigt begränsat och smalt sätt att betrakta "rätt" är de matematiska och logiska reglernas slutsatser. De har sin grund i axiom och kombinationsregler som gör dem absolut sanna; så länge du accepterar axiomens och kombinationsreglernas giltighet!

De frågor du ställer kan inte besvaras genom härledning på samma sätt. Den moraliska handlingen kan argumenteras för, eller motbevisas, genom godtyckliga icke bevisbara regler. Alla "fundamentala" axiom i det moraliska universumet är alltså i någon mån godtyckliga. Detta är ett stort och oöverstigligt problem.

När jag var yngre tänkte jag att detta var min stora livsuppgift att lösa. Jag blev grundligt förödmjukad. Tack och lov skedde förödmjukelsen genom självstudier.

Om du vill starta med ett axiom i det moraliska universumet så föreslår jag att du börjar med att anta att alla individer har en egen vilja. Med fri vilja kommer också rättigheten att ljuga. En moralisk individ strävar att ljuga sällan men bra. Om du inte har rättigheten att ha fel har du inga rättigheter alls.

Det moraliska universumet är väsensskilt från det matematiska och logiska.

Hur kommer du att resonera om denna formeln: "En handling (A) är fel om och endast om och därför att det finns en annan handling som har bättre konsekvenser för välbefinnandet än A."

Här är det enda som har betydelse lidande-lycka.

Det som är rätt i sig själv är välbefinnande (lycka)

Annat kan ha ett instrumentellt värde, något som kan vara ett verktyg för att uppnå lycka. Pengar, en livskamrat, en skalpell, till exempel.