Citat:
Ursprungligen postat av
Ylisalo
Så du menar att det skulle vara enklare att
1, ansöka om en infertilitetsutredning.
2, göra de delar som ingår i utredningen bland annat äggledarspolning och ultraljud.
3, börja ta sprutor för att få fler och större ägg.
4, genomgå flera ultraljud för att se att allt växer som det ska.
5, genomgå ett äggplock som jag själv upplevde va värre än själva förlossningen.
6, invänta svar på hur många embryon man fått (om några ens överlever).
7, göra en återföring och se om det tog sig.
än att bara ligga med sin partner?
Om man nu skulle va så lat och otålig som ni påstår att Hanna är så kan jag lova att det är mindre ansträngande att försöka få ett barn på naturlig väg.
Fast det handlar ju om vilka personliga vinster man får under tiden i alla steg du beskriver. En ”vanlig” person upplever med största sannolikhet hela processen som ett helvete o önskar inget hellre än att ett vanligt ligg skulle fixa allt.
Men när man hamnar i ett läge där ens svårighet att bli gravid blir ens hela identitet, som det var/är för Hanna, till o med så att hon bygger sin ekonomi på den identiteten, då fyller plötsligt alla dessa steg en annan funktion. Även om det är jobbigt!
Om man dessutom som Hanna tydligt visat om o om igen upplever/tolkar lindrigare sjukdomstillstånd/symptom som så svåra att det krävs upprepad kontakt med vården så blir det tydligt att hon upplever dessa kontakter som någonting positivt som ger henne lugn/bekräftelse dvs vårdvinster.
Så lägger du ihop det, att den extremt svåra o jobbiga process som du beskriver i Hannas fall även innebär en bekräftelse av hela hennes identitet, hennes faktiska inkomst o ett sätt att få känslomässig positiv förstärkning från alla kontakter med vården, då är det inte helt långsökt att IVF i Hannas värld är ett bättre alternativ än ett vanligt ligg.
OBS!! Är med största sannolikhet i så fall inte något medvetet val, utan helt andra djupgående omedvetna processer som styr det.
