Psykisk ohälsa, hur ska jag orka?

När jag slutade med mina antidepressiva blev jag bra igen.
Läkarna ville dock att jag skulle fortsätta livet ut.
True story

Antidepressiva kan vara bra för att kicka igång måendet, ge dig orken att ta tag i saker och bygga en positiv spiral. De ska inte användas under så där lång tid.
Det finns inte ens forskning på vad ett långtidsanvändande ger för negativa effekter

Vad jag gjorde för att depressionen släppte...
-La om dygnsrytmen, från att ha sovit ca 02:30-10:30 till ca 21:00-05:00.
-Slutade helt dricka alkohol.
-Kom ut o var mer social (började studera).
-Gick ner från 106 kg till 76 kg.
-La om mina matvanor.
-Skötte om mitt hem bättre (städar o sånt).

Har fått samma behandlingar som du, medicin, ECT, samtal, m.m. men inget har hjälpt. Efter 25 år släppte äntligen depressionen, jag gick i självmordstankar varje vag också o har varit sjukskriven större delen av mitt vuxna liv. Nu hoppas jag på att få ett riktigt jobb igen. Äter fortfarande hög dos antidepressiv, en massa lugnande o medicin mot psykos, de har jag inte vågat sluta med, men kanske trappar ner i framtiden. Min värsta rädsla är att trilla tillbaka in i depressionen.

Tycker tvärtom man har för lite tid som sjukskriven. Om man jobbar har man mer tid till annat. Vet inte riktigt varför det är så. Kanske för att när man är riktigt sjuk kan man inte ha tråkigt. T ex levt med mycket smärta senaste åren. Man tänker mer på den än att det är tråkigt.

Jag kollar på rörlig bild och lyssnar på poddar också, just för att det inte är krävande. Nu är det inte psykisk ohälsa som håller mig hemma men varje dag jag kommer ut och mår bra är ett lyckorus. Det krävs så lite när man "inte har ett liv".

Tror det här är rätt bra tips faktiskt. Lägger till, att resa och besöka ny platser, ta sig ut till havet eller på havet.

Om du i en drömvärld; hur skulle du vilja vakna upp?
Hur skulle din dag se ut i den bästa av världar?
Vad exakt hindrar dig för att nå dit? Till denna drömmorgon.
Du behöver börja bryta ner det i det lilla … Ta små steg i taget men där du ändå känner ”I did it”.
Ta makten över ditt mående. Enough is enough liksom.
Du fixar detta! (små steg i taget..) 💪🏻

Först och främst, jag lider med dig, det låter otroligt kämpigt! Jag tänkte på att du sa att du tidigare har haft god effekt av KBT på tvånget, men att du återfaller vid depression och kris. Du kan inte få möjlighet till några booster-sessioner när du återfaller? Kan vara värt att fråga på din mottagning. Och ett tips är att nämna just ”booster”, en del blir mindre snåla med att boka psykologtider när man formulerar det så. Om de inte erbjuder sånt, finns det andra du kan ta stöd av för att återuppta de färdigheter du tidigare lärt dig för att gå emot tvånget? Tänker t.ex. på anhöriga eller kanske nåt sånt här: https://ocdforbundet.se/aktiviteter/samtalsgrupper/

Annars tycker jag också det låter klokt att kolla upp PANS/PANDAS. Jag tror det händer mycket på behandlingsfronten för de tillstånden framöver.

Det här kanske är helt långsökt, men har du screenats för autism? Ibland när det är väldigt långvariga och svårbehandlade problem med tvång och depression så finns det underliggande autism. En del mår bättre av att få reda på om de är autistiska, eftersom det ger en förståelse för hur man funkar och ibland nya ingångar för att hitta lösningar.

Börja jobba. Lättja är en dödssynd.