Citat:
Ursprungligen postat av
PussySmasher
Tack för svaret. Fick en praktikant med mig idag och jag märker det du säger att jag tänkte på mig själv hela tiden när jag försökte prata eller lyssna på honom. Det visste jag iof sedan innan. Tankar som att "jag måste se ful ut från den här vinkeln" och såna saker dyker upp hela tiden. Försökte fokusera på honom i stället men fan vad svårt det var. Det är väl en träningssak antar jag.
Någon skrev att problemet är att jag inte har någon social kontakt och får därför aldrig träna. Det är säkert sant men jag jobbade tajt med 3 andra under två år för ett tag sedan och var nästan paralyserad bland dom. En av dessa var min närmsta och enda vän men ändå så satt jag knäpptyst samtidigt som jag kände mig nedstämd hela dagarna där. Jag bad därför att få flytta till en annan station där jag fick jobba själv.
Haha.
1. Detta går aldrig bort. Ibland är det såklart bättre och ibland sämre. Brukar jämföra det med att få en influensa, ibland fungerar inte ens ögonkontakten
2. Det blir bättre desto äldre man är. Inte lika skarpt som när man var 20 år och känslig.
3. Antidepressiva hjälper.
4. Benso hjälper, men folk märker att man inte är sig själv och vips så är man knarkarjävel
5. Antingen pratar jag för lite eller för mycket. Likaså är det ett helvete att veta hur långt ifrån en person man ska vara innan det är dags att hälsa. 10-5m brukar jag vara nära innan jag hälsar.
6. Åter punkt 1. Ibland är man tillbaks där man började och försöker gömma sig när en arbetskollega möter en i korridoren