Blev ditt liv som du trodde det skulle bli?

Nej

Livet blev inte som jag hade tänkt mig.

Jag känner mig lurad och framförallt bestulen på ett värdigt kärleksfull normal liv.
Dessutom känner jag mig väldigt trött på allt.

Utveckla gärna. Låter tråkigt det där!

Jag kan inte minnas att jag hade några drömmar eller ideer om hur min framtid skulle bli. Det enda jag visste var att jag inte skulle komma att skaffa barn då det inte lockade det minsta.

Men jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här bra. Som vilsen, osäker tonåring hade det känts svårt att tänka tanken att jag skulle känna harmoni i livet, våga ta för mig och skaffa nya bekantskaper på jobbet, resa ensam.

Nja livet blev inte som jag hade tänkt mig. Mitt liv är jättebra inget fel alls. Bra ekonomi och en stor kärleksfull familj. Men när jag blev vuxen slutade det mesta vara roligt. Man gör sällan saker man inte har upplevt tidigare. När man var yngre kände jag att man upplevde nya spännande saker mest hela tiden. Reste mycket mer när jag var yngre. Hade ett jobb på resande fot. När barnen kom fick man byta karriär, vara hemma i sverige mer. Nu längtar jag bara tills man är gammal och kapitalförsäkringen börjar betala ut. Tyvärr är det ganska långt bort.

Det blev motsatsen till planen men det har lett till att jag lärt mig så katastrofalt mycket att jag utvecklats så det knakar, själsmässigt. Känner mig som en blommande knopp!

Det är väl bara att fortsätta resa med familjen? Bara i Sverige finns det massor att se. Har du varit i alla de mest intressanta städerna i Sverige exempelvis?

Både ja och nej. Jag hade nog ingen klar bild. Utan massa olika intressen och vägar jag såg som tänkbara. Men vissa grejer har funnits med hela tiden. Som att jag någon gång ville ha familj och barn. Ett fast jobb. Och detta har jag fått vilket jag är väldigt glad för.

Som barn var jag helt inne på att utbilda mig till något inom naturvetenskap, biolog eller fysisker låg nog närmast till hands. Men andra halvan av mig var väldigt kreativ och skapande. Det slutade med att det var det sistnämnda jag gick vidare med efter gymnasiet och arbetar med idag. Men jag är lite besviken på mig själv faktiskt att jag aldrig tagit tag i att läsa biologi. Det var ju ändå det jag hade bestämt mig för på gymnasiet.

Livet för en ibland på irrvägar. Men har man någon inre kompass, den måste inte vara jättetydlig, så tar man sig oftast fram och mot de mål man har ändå. Jag har själv hamnat fel ibland men hittat rätt igen. Man lär sig alltid något av det mesta. Det är dock viktigt tror jag. För att inte upprepa misstag man gjort, att inse att ”detta vill jag inte ha eller vara med om igen” och sedan se till att det inte sker igen. Och att lära sig vad man vill ha och tycker om och sedan söka efter det.

Men jag har nog aldrig trott att mitt liv skulle bli på ett visst sätt, jag har nog alltid tänkt att det aldrig blir som man tror. Så då har jag intre trott något. Men det betyder ju inte att man inte haft en massa olika scenarier i huvudet över vad som skulle kunna hända. Men det jag landat i nu känns rätt troligt och förväntat ändå. Och jag är lycklig, nöjd och glad över tillvaron. Hade eventuellt velat byta arbetsplats bara.

Verkligen inte. Trodde att jag likt mamma och pappa skulle bli fast i någon slags industri men tack och lov valde jag att utbilda mig inom IT och har sedan dess haft ett hyggligt liv. Men hade någon stannat mig på gatan för 20 år sedan och målat upp dem vardagen som jag befinner mig i idag så hade jag skakat på huvudet och skrattat. Det som krävdes för att ändra mitt liv var ett samtal med en person, därefter hade jag bestämt mig och aldrig tittat bakåt.

Sista meningen låter väldigt spännande, utveckla gärna.

Både och tror jag. Har du någon typ av skiss över vart du vill i livet eller har vissa mål, om än lite luddiga, så kommer du röra dig ditåt. Oavsett om du missar en buss, träffar den eller den partnern osv. Tänk dig att du är i skogen och rör dig mot ett högt berg som du ser i fjärran. Det finns oändligt många vägar eller stigar och sätt att ta sig fram på för att komma dit. En del mycket svårare än andra. Och beroende på slump och erfarenhet kanske så kommer du välja en viss stig. Kanske får du ändra riktning hundratals gånger men så länge du har ett mål att ta sikte på så hamnar du i varje fall någorlunda rätt eller inom samma område. Även om en fjäril landar på din näsa… de små sakerna kan ha betydelse, ibland jättestor men oftast är de inte avgörande för de större sakerna, skulle jag tro. De förändrar i stunden men kanske inte helhetsbilden? Men de kan förstås göra det också.

Håller med!

Jag kan i och för sig säga samma sak själv: allt som krävdes var ett samtal med en person. Fan vad märkligt livet ändå är, eller kan vara. Man går vilse ibland, lär sig något, och andra gånger blir det helt mitt i prick. Det är fan lite vackert.

Inte vad jag vill, det som är vad det nu är bryr sig inte om vad jag eller du vill, hoppas eller tror. Snälla inse att kan vi ta bort direkt vare sig vad du eller jag tycker om det. Tror du fysiken bryr sig vad du eller jag vill eller tror?

Ska någon kontrollera om du gjort "rätt" eller "fel" som någon slags "passagekontrolloant" när du död om du ska till "helvetet" eller "himmelen"? Nej självklart inte är det så. Universum skiter i dig men dina närstående (som universum också skiter i) gör det inte. Det är därför man sörjer släktingar.