Hitta en partner och hålla ihop livet ut?

Just det...i Filippinerna och i Vatikanet håller man ihop livet ut.

Detta. Många unga svenska killar säger sig vilja ha en oskuld med traditionella värderingar, men när man frågar vad de själva kan tänka sig att offra eller investera i ett förhållande, så visar det sig vara noll och ingenting. Svenska snubbar säger att de är anti-feminister, men börjar man prata om skillnaden manligt/kvinnligt så blir de obekväma direkt. De gillar nämligen varken kvinnor eller kvinnligt, förutom på någon sorts pornografisk nivå. Ringar man in det kvinnliga, och vill ha en kvinna, så måste man nämligen acceptera det som ÄR kvinnligt, och där börjar de brännas för dagens unga mansbebisar.

Så fort de ens börjar tänka på ett parförhållande, så blir de misstänksamma och får taggarna utåt. Ska hon verkligen leva på MINA pengar? Ska jag behöva stå ut med att hon har PMS och kommer med en massa känsloargument hela tiden? Varför kan inte bara vara logisk och bli kåt på kommande, som oss vanliga snubbar? Varför ska JAG behöva ta kommandot när det krisar? Skulle det inte vara JÄMSTÄLLT?
Det är inte ens någon idé att säga "man up" längre, för unga svenska snubbar vet varken vad "man" eller "up" är. Paradoxalt nog börjar de gnälla om överkrav från samhället, könsroller och en massa annan skit som visar att de bara är bittra mansfeminister, som inte gillar kvinnor.
Sedan kan de fortsätta runka till den där drömbilden av en rågblond kvinna som jobbar på fältet, men i verkligheten står de inte ut med kvinnor över huvud taget.

Hittar man en vettig familjefokuserad man med arbete och ok utseende så hade jag satsat helhjärtat utan tvekan.

Att knulla runt och få sjukdomar är liksom inget vettigt alternativ.


Sen finns det många dårar där ute som gör att man tappar hoppet om mänskligheten totalt.

Gratulerar.

Tja, det är väl bara att gratulera.

Men tyvärr finns det ju så många - däribland jag - som bara är tvungna att få leka rommen av sig ordentligt innan de kan slå sig till ro.

Det finns många parametrar som ska stämma för att träffas vid ung ålder och sedan hålla ihop resten av livet.

Den enskilt viktigaste är om man mentalt glider ifrån varandra, att mogna åt var sitt håll, att flyta isär på grund av olika politiska åsikter, att den ene vill vara aktiv och den andre hemkär etc etc etc. Det är absolut inte säkert att man är synkade med varandra efter säg 10-15 år.

Den andra är det rent kroppsliga, han kanske får ölmage och ser allt annat än fit ut, samtidigt som hon fortfarande har en kropp som en 25-åring trots 3 barn. Genbanken kan ställa till det, men även livsstilen. Nu ska jag i sanningens namn säga att det i MIN verklighet är vanligare med motsatsen. Kvinnorna ser ut som träskpaddor och "gubbarna" håller sig (nåja) i trim. En del av de tjejerna som var heta som fan för tjugo år sedan är inget man skulle vilja ta i idag om jag säger så.

Jag var likadan för en tjugo år sedan. För mig fanns det bara en och tanken på otrohet var otänkbar och tanken att vara med en annan man fanns bara inte.
Men åren gick och under dessa år växte bara stressen och föraktet.

Eller så känner man att förhållandet inte kommer någon vart. Att det har gått 15+ år och man fortfarande är kvar på ruta ett.

Helt sant, där har du en tredje aspekt som absolut inte ska glömmas !

Jag och min sambo blev ihop när jag var runt 25 år och vi håller fortfarande ihop och är lyckliga och jag fyller snart 50 år. Inga planer på att byta.

Hur vi gjort:
Skippade barn.
Har olika intressen.
Inget behov att alltid göra saker tillsammans.
Litar på varandra.
Ingen av oss har något bekräftelsebehov.
Bra jobb som båda trivs med.

Finns säkert fler punkter men det här är de jag kommer på just nu.

Mångas förväntan ÄR ju också att ett förhållande ska vara kvar på ruta ett hela livet, dvs att det ska vara hålla handen, sex varje dag och pirr i magen.
Anledningen till att människor bryter, tror jag är att någon annan erbjuder något bättre. Den som lämnar sin man eller sin fru, tror jag i allmänhet har börjat känna sig ignorerade. Man ska göra saker för sin partner, det tror jag många missar.

Tack för era svar och synpunkter. Jag svarar inte alla som citerat mig personligen men jag läser och tar till mig av det som skrivs.

FYI så är jag kille och 36 år gammal…. 🙂