Citat:
Ursprungligen postat av
Dafwid
Hade du frågat mig för 10-15 år sedan vad jag ansåg om det här med att hitta en partner, stadga sig och sedan hålla ihop livet ut, ja då hade svaret varit ett rungande ja! Men nu har jag ändrat åsikt i ämnet.
Jag tror inte på livslång kärlek längre. Visst finns det undantag, folk som håller ihop och som klarar av vardagens lunk. Men å andra sidan har jag hört historier där allt verkar lugnt på ytan men där båda parterna bedrar varandra. Därför tror jag inte att man är skapt för att vara med en och samma människa hela livet ut.
För mig skulle det vara omöjligt känner jag; det finns alldeles för många snygga och läckra killar där ute för att jag skulle kunna välja endast en och vara tillsammans med. Jag vill känna mig fri att kunna välja och vraka ur livets meny utan att känna skuld och skam för det.
Vad anser ni? Kan man hitta en person när man är typ 20-25 år och sedan vara varandra trogna? Eller tror ni liksom jag att människan inte är ämnad för en och samma person livet ut?
Mycket tror jag beror på hur man är som person och vilket liv man lever. Speciellt som ung då en relation ofta är nåt annat än när man blir äldre.
Lev livets glada dagar när du är ung om du vill. Byt partner osv så ofta du önskar. Men väljer du att leva så ska du inte ha ett fast förhållande, även om du träffar någon du finner kärlek med.
När du sen blir äldre och kanske märker att livet är mer än nya partners, festande osv får också en fast relation en annan innebörd. Vardag och trygghet blir viktigare och då kan en fast relation va med aktuell.
Sen handlar ju utgångsläget i en relation om hur man vill och tror på att det ska fungera, och att båda vill samma sak.
Ingen relation är enkel livet igenom utan ska man hålla ihop finns det alltid perioder man får kämpa lite, kompromissa och ha förståelse för att man inte alltid är, vill och tänker lika som sin partner.
Att hitta en livspartner redan som ung går så klart om båda vill det och vill att livet tillsammans ska vara målet.
Att många idag lever i trasiga förhållanden eller går in i en relation som sen går sönder tror jag ofta beror på att många idag inte anstränger sig för att få det att fungera.
Att tänka att gräset alltid är grönare på andra sidan gör inte att man håller ihop en relation.
Många hoppar hellre mellan relationer istället för att anstränga sig lite extra. Och jag tror det är dom som i slutet kommer att vara ensamma medan dom som kämpat för gemensam kärlek och lång relation också står vid varandras sida under tunga perioder i ens liv och då inte minst när ålderdomen kommer och trygghet, närhet och sällskap blir viktigare.
Jag tror inte man ska bestämma sig för något när man är ung utan bara leva och ta allt som det kommer. Plötsligt blir man kanske superkär och livet vänder ut och in totalt.
Lev medan du kan och ta de mer seriösa senare, om de kommer.
Men gå inte in i en relation där den andra är mer seriös än dig, då blir det fel redan från början.