Hitta en partner och hålla ihop livet ut?

Jo, men vi är väl bara varandra till låns.

Är vi inte?

Det bestämmer vi väl själva?

Hade du frågat mig för 10-15 år sedan vad jag ansåg om det här med att hitta en partner, stadga sig och sedan hålla ihop livet ut, ja då hade svaret varit ett rungande ja! Men nu har jag ändrat åsikt i ämnet.

Jag tror inte på livslång kärlek längre. Visst finns det undantag, folk som håller ihop och som klarar av vardagens lunk. Men å andra sidan har jag hört historier där allt verkar lugnt på ytan men där båda parterna bedrar varandra. Därför tror jag inte att man är skapt för att vara med en och samma människa hela livet ut.

För mig skulle det vara omöjligt känner jag; det finns alldeles för många snygga och läckra killar där ute för att jag skulle kunna välja endast en och vara tillsammans med. Jag vill känna mig fri att kunna välja och vraka ur livets meny utan att känna skuld och skam för det.

Vad anser ni? Kan man hitta en person när man är typ 20-25 år och sedan vara varandra trogna? Eller tror ni liksom jag att människan inte är ämnad för en och samma person livet ut?

Det finns människor som inte lyfter ett ögonbryn för att någon är snygg, där personligheten är det som gjort en kär och där man känner att man har ett band på en själslig nivå. Tror det är mycket svårt att ett sådant förhållande inte håller livet ut.

Tror att törsten efter andra handlar om att man inte vet vad man söker eller har funnit det ens själ vill ha. Det är en mognadsfråga.

Jag vill inte ha någon när jag går på stan och ser snygga män. Jag känner inte dom så jag är inte intresserad. Men jag märker att dom är intresserade av mig men jag tror inte att det bara är för att jag är ”snygg”. Tror jag utstrålar något extra. Som gör dom nyfikna. Man ser när en intressant själ passerar en. Man känner det. Speciellt om man letar efter det!

Men jag kan ha fel. Jag kanske bara var snygg.

En gång blev jag kär i en man utan att känna honom. Men det var för att jag kände hans energi på något sätt. Så kärlek vid första ögonkastet existerar. Han såg bra ut men det var inte utseendet som utlöste känslorna jag kände. Han var speciell

Knepet lan vara: hitta varandra tidigt, vid 15-16 samt bägge se högst mediokra ut. Då kommer frestelserna vara färre.

Hade du frågat mig för 10-15 år sedan vad jag ansåg om det här med att hitta en partner, stadga sig och sedan hålla ihop livet ut, ja då hade svaret varit ett rungande ja! Men nu har jag ändrat åsikt i ämnet.

Jag tror inte på livslång kärlek längre. Visst finns det undantag, folk som håller ihop och som klarar av vardagens lunk. Men å andra sidan har jag hört historier där allt verkar lugnt på ytan men där båda parterna bedrar varandra. Därför tror jag inte att man är skapt för att vara med en och samma människa hela livet ut.

För mig skulle det vara omöjligt känner jag; det finns alldeles för många snygga och läckra killar där ute för att jag skulle kunna välja endast en och vara tillsammans med. Jag vill känna mig fri att kunna välja och vraka ur livets meny utan att känna skuld och skam för det.

Vad anser ni? Kan man hitta en person när man är typ 20-25 år och sedan vara varandra trogna? Eller tror ni liksom jag att människan inte är ämnad för en och samma person livet ut?

Då finner du dig samtidigt att vara en av många rätter på någon annans meny. En handelsvara, ett tillfälligt nöje, en hora. Om du lyckas att inte må dåligt av den livsstilen, så blir du också en skamlös hora. Lycka till!

Knepet är att välja en kvinna från en kultur som värdesätter starka relationer och kärnfamilj

Hade du frågat mig för 10-15 år sedan vad jag ansåg om det här med att hitta en partner, stadga sig och sedan hålla ihop livet ut, ja då hade svaret varit ett rungande ja! Men nu har jag ändrat åsikt i ämnet.

Jag tror inte på livslång kärlek längre. Visst finns det undantag, folk som håller ihop och som klarar av vardagens lunk. Men å andra sidan har jag hört historier där allt verkar lugnt på ytan men där båda parterna bedrar varandra. Därför tror jag inte att man är skapt för att vara med en och samma människa hela livet ut.

För mig skulle det vara omöjligt känner jag; det finns alldeles för många snygga och läckra killar där ute för att jag skulle kunna välja endast en och vara tillsammans med. Jag vill känna mig fri att kunna välja och vraka ur livets meny utan att känna skuld och skam för det.

Vad anser ni? Kan man hitta en person när man är typ 20-25 år och sedan vara varandra trogna? Eller tror ni liksom jag att människan inte är ämnad för en och samma person livet ut?