Efter att jag hade läst den amerikanska självbiografin "American Sniper" så började jag så smått förstå att det verkade finnas en marknad för denna genre: "Mytoman-självbiografin."
Det gick nästan inte att läsa utan att brista ut i hånflabb åt hans så extremt överdrivna lögner.
Helt omöjligt att förstå att redaktören aldrig försökte göra något åt det.
Fast, det hade ju inte blivit så mycket var då ...
Nu har jag även hittat en Svensk självbiografi i denna genre.
- Roland Strandbergs mytomaniska: "Sjöman, legionär och legosoldat."
Och han börjar starkt. Redan i andra kapitlet dyker obegripligheterna upp, och lögnerna stackas ovanpå varandra.
Liksom hans svåra hat mot allt som verkar vara av "mellanöstern-karaktär."
Ändå har författaren fått utrymme i SVT av alla ställen. Det är precis som om SVTs granskare inte ens läst boken ... för det är ju inte svårt att hitta, allt detta arabhat som dyker upp hela tiden.
Te hur man såklart, under en nattlig promenad bara råkar se några hemska araber som knivmördar "en vit."
Med kniv, och den huggne "segnar ner" ...
Författaren fortsätter sin nattliga promenad (och vaknade väl upp till slut ... ).
Alltså.
Han har varit överallt, han har sett allting.
Antingen hans själv eller någon kamrat. Dvs så länge det gick att placera författaren i tid på rätt plats, för något "historiskt" så självklart hade författaren egna erfarenheter.
Han hade t.o.m. festat med Dolly Parton och Burt Reynolds, och hans kompis såg rymdfärjan explodera, och han råkade höra ett "svagt mayday" som det inge gick att hitta något bevis för i efterhand.
Och självklart så sparkade han ner sin kapten i Främlingslegionen ...
Ja, det blir bara löjligt.
Det kommer på nätan varje sida hans så extremt överdrivna lögner.
Första gången han dök med syrgastuber, tex, så dök han ner - ensam - till 50 meters djup.
Och sen bara simmade upp igen ...
Från 50 meters djup.
Och självklart så skulle Mossad, den israeliska säkerhetstjänsten, använda just hans fartyg som smuggelbåt för att frakta vapen till Iran.
Inte att förglömma hur han en gång joggade nästan rakt in till en Östtysk helikopterbas ...
Alltså, det blir bara löjligt.
Hans överdrivna lögner är nästan värre än den amerikanske prickskytten ...
Jag antar att de båda lider av PTSD, och har därför svårt att skilja mellan dagdröm och verkliga minnen. Så han skriver ner allt han hittar i vad han ror är hans minnen. Och han minns säkert händelserna - men bara det att det var dagdrömmar han minns och inte verkliga händelser ...
Ibland blandar han samman minnesbilderna från en jättekända Hollywood-film han såg, och så tror han att hans dagdrömmar om den var från hans verklighet.
Dvs när han plötsligt bara råkar träffa en mystisk snygg kvinna, helt klädd i Rött. (filmen "Lady in Red," från samma tidsperiod alltså).
Alltså, jag har inget emot att man visar hur PTSD påverkar en, så som det är i denna bok och i "American Sniper."
Men då borde det kanske framgå också, så att man so läsare förstår att man kanske inte bör ta allt på allvar som står i boken, att människor med den versionen av PTSD alltså får stora problem med att skilja falska minnen från verkliga.
---
Vilka andra titlar inom samma "genre" känner ni till?
Kanske är det något ni kan rekommendera?
Jag har läst en hel del militärbiografier, självbiografier också - men oftast innehåller de inte Uppenbara lögner, utan verkar vara hur friska som helst.
Han här, Roland Strandberg, han blev ju t.o.m. avskedad från sitt jobb som livvaktschef åt bla sveriges ambassadör i Somalia.
Men han förklarar inte riktigt varför ... =)
Mer än att de har fått svårt för honom. Själv tycks han mena att det är "de som är de dumma, som inte inser hur mycket de behöver honom och hans kompetens."
Jag tror nog att de insåg hur "Tokig" han var ... och de kunde inte längre fortsätta känna förtroende för honom (fullt förståeligt, eller hur).
Han är Helt Wacko ...
Och så ger de honom automatvapen ... och fria tyglar att skjuta ner vem som helst som HAN ser som ett hot.
Särskilt "intressant" blir det ju då med tanke på hur han känner för just araber i synnerhet, och mellanösternpersoner i allmänhet.
Det gick nästan inte att läsa utan att brista ut i hånflabb åt hans så extremt överdrivna lögner.
Helt omöjligt att förstå att redaktören aldrig försökte göra något åt det.
Fast, det hade ju inte blivit så mycket var då ...
Nu har jag även hittat en Svensk självbiografi i denna genre.
- Roland Strandbergs mytomaniska: "Sjöman, legionär och legosoldat."
Och han börjar starkt. Redan i andra kapitlet dyker obegripligheterna upp, och lögnerna stackas ovanpå varandra.
Liksom hans svåra hat mot allt som verkar vara av "mellanöstern-karaktär."
Ändå har författaren fått utrymme i SVT av alla ställen. Det är precis som om SVTs granskare inte ens läst boken ... för det är ju inte svårt att hitta, allt detta arabhat som dyker upp hela tiden.
Te hur man såklart, under en nattlig promenad bara råkar se några hemska araber som knivmördar "en vit."
Med kniv, och den huggne "segnar ner" ...
Författaren fortsätter sin nattliga promenad (och vaknade väl upp till slut ... ).
Alltså.
Han har varit överallt, han har sett allting.
Antingen hans själv eller någon kamrat. Dvs så länge det gick att placera författaren i tid på rätt plats, för något "historiskt" så självklart hade författaren egna erfarenheter.
Han hade t.o.m. festat med Dolly Parton och Burt Reynolds, och hans kompis såg rymdfärjan explodera, och han råkade höra ett "svagt mayday" som det inge gick att hitta något bevis för i efterhand.
Och självklart så sparkade han ner sin kapten i Främlingslegionen ...
Ja, det blir bara löjligt.
Det kommer på nätan varje sida hans så extremt överdrivna lögner.
Första gången han dök med syrgastuber, tex, så dök han ner - ensam - till 50 meters djup.
Och sen bara simmade upp igen ...
Från 50 meters djup.
Och självklart så skulle Mossad, den israeliska säkerhetstjänsten, använda just hans fartyg som smuggelbåt för att frakta vapen till Iran.
Inte att förglömma hur han en gång joggade nästan rakt in till en Östtysk helikopterbas ...
Alltså, det blir bara löjligt.
Hans överdrivna lögner är nästan värre än den amerikanske prickskytten ...
Jag antar att de båda lider av PTSD, och har därför svårt att skilja mellan dagdröm och verkliga minnen. Så han skriver ner allt han hittar i vad han ror är hans minnen. Och han minns säkert händelserna - men bara det att det var dagdrömmar han minns och inte verkliga händelser ...
Ibland blandar han samman minnesbilderna från en jättekända Hollywood-film han såg, och så tror han att hans dagdrömmar om den var från hans verklighet.
Dvs när han plötsligt bara råkar träffa en mystisk snygg kvinna, helt klädd i Rött. (filmen "Lady in Red," från samma tidsperiod alltså).
Alltså, jag har inget emot att man visar hur PTSD påverkar en, så som det är i denna bok och i "American Sniper."
Men då borde det kanske framgå också, så att man so läsare förstår att man kanske inte bör ta allt på allvar som står i boken, att människor med den versionen av PTSD alltså får stora problem med att skilja falska minnen från verkliga.
---
Vilka andra titlar inom samma "genre" känner ni till?
Kanske är det något ni kan rekommendera?
Jag har läst en hel del militärbiografier, självbiografier också - men oftast innehåller de inte Uppenbara lögner, utan verkar vara hur friska som helst.
Han här, Roland Strandberg, han blev ju t.o.m. avskedad från sitt jobb som livvaktschef åt bla sveriges ambassadör i Somalia.
Men han förklarar inte riktigt varför ... =)
Mer än att de har fått svårt för honom. Själv tycks han mena att det är "de som är de dumma, som inte inser hur mycket de behöver honom och hans kompetens."
Jag tror nog att de insåg hur "Tokig" han var ... och de kunde inte längre fortsätta känna förtroende för honom (fullt förståeligt, eller hur).
Han är Helt Wacko ...
Och så ger de honom automatvapen ... och fria tyglar att skjuta ner vem som helst som HAN ser som ett hot.
Särskilt "intressant" blir det ju då med tanke på hur han känner för just araber i synnerhet, och mellanösternpersoner i allmänhet.
