Citat:
Ursprungligen postat av
elbel
Haha den där roland strandberg finns på youtube
Blev rätt impad men nu när du säger mytoman så tror jag det kan stämma
50% sant 50% berättarkonst?
Jadu ... =)
Det hade kanske blivit ofrivilligt roligt, om det inte bara fortsatte och fortsatte och fortsatte ...
Tex - när han skulle segla in till Haiti, så såg de eldar i hamnen och trodde det var karmeval. Men kaptenen på skutan rusade ut och skrek att de måste vänta eftersom det tydligen blivit revolution precis just då, och att eldarna de såg tydligen var hur rebellerna eldade upp den fd diktatorns livvakter.
Alltså, en sak jag tror, det är att han, författaren, hade suttit på biblioteket och läst gamla tidningar och magasin från den tidsperiod han skulle skriva om.
Dvs för att "friska upp minnet."
Bara det att så fort han läste något som verkade intressant och spännande, så satte han in sig själv i det - på ett eller annat sätt.
För väldigt många av den tidsperiodens stora nyheter, osv, hade han alltså haft någon slags personlig koppling till. Antingen själv, eller genom någon bekant osv.
När den norska oljeplattformen slog runt, "Alexander Kieland" eller vad den nu hette" och det blev en hemsk katastrof, så självklart träffade författaren en av de få som överlevde katastrofen, och de blev kompisar.
Intressant nog så nämner han att den killen skulle vara förtidspensionär (pga katastrofen) - men ändå så var det i arbetet som de träffade på varandra ...
Jaja, även om boken är helt vansinnig så är det iaf långt ifrån den allra sämsta
självbiografi jag läst.
=)
Jag tror att den värsta - åtminstone som Jag har läst - var den som Gunde Svan skrev.
Han var kanske en hejare på att åka skidor ... men att skriva självbiografier, det var han inte lika bra på =).
Jag undrar om han inte gav ut den själv, för jag förstår inte hur en seriös redaktör hade kunnat tillåta ett så uselt manus att gå till tryckning. Jag menar, det är ju ändå Gunde Svan vi pratar om. Han är förtjänt av bättre.
Denna här av Strandberg, är inte alls i samma "klass."
Den är inte bra, men den är inte en total jävla katastrof som Gundes var ... haha =).
---
Det verkar emellertid som att just militärer har en stor förkärlek för överdrifter och lögner, som trådens alla inlägg vittnar om.
Det var mer än vad jag trodde faktiskt, men jag borde kanske ha kunnat ana det.
Kanske "krigarens, och äventyrarens, historier" kan hamna i samma kategori som "fiskarens historier," så att säga ...
Det är ju något vi känner till från redan fornhistoriens mytologiska sagor, eller hur.
Beowolf-kvädet är ju även den en extrem samling överdrifter och lögner, liksom Herkules storverk är det. Homeros och Jason och hans Argonauter likaså.
Och visst finns det en fiskehistoria med åskguden Tor också ... =)