Det överdrivna sparandet, har spardjävulen tagit dig?

Vad jag fattat det som så är det endast för trygghet, så nån djup störning ligger i bakhuvudet på honom såklart. Väldigt konstig snubbe med flertal diagnoser. Han gillar nog bara att jobba och spara pengar helt enkelt. Han blev upprörd i veckan pga av att styrräntan sänks så sparräntan kommer troligtvis gå ner.

Snacka om att det gått långt, trist när det går ut över omgivningen på det sättetmen jag kan förstå trygghetsbehovet.

Klorna sitter djupt i honom.

Vad jag fattat det som så är det endast för trygghet, så nån djup störning ligger i bakhuvudet på honom såklart. Väldigt konstig snubbe med flertal diagnoser. Han gillar nog bara att jobba och spara pengar helt enkelt. Han blev upprörd i veckan pga av att styrräntan sänks så sparräntan kommer troligtvis gå ner.

Om man tittar i det orangea kuvertet så kan pensionen vara en god anledning till sparande.

Mycke möjligt men om man inte gör någonting mellan 20-55+ och sitter på 3miljoner och kör en 20år gammal bil som knappt håller ihop, så kommer nog inte gubben leva High life vid 60+ heller. Sorligt

Kort och gott är det bra att ha ett visst sparande överlag, men det kan gå för långt, både på så sätt att man får ångest över att spendera sina pengar, även fast du gott och väl har råd, även saker som är bra eller behövliga för en själv och man får svårt att unna sig enkla saker för fan det kostar ju pengar.

Frågeställningen är som följer, har du någonsin befunnit dig i en situation där sparandet tagit överhanden, hur grovt var det, vad skulle du säga är bakgrunden till hur det blev så?

Själv befann jag mig där en gång, tanken var som oftast god ifrån början, jag hade haft mycket dåligt med pengar förr och osäkra inkomster och ville inte hamna där igen så jag skulle ha en rejäl buffert och ville inte slösa det första jag gjorde. Sparandet växte men jag kände att nä pengar till att klara mig ett år utan inkomster känns inte tillräckligt bra så det blev att fortsätta, jag kunde ha stora jobbiga och långtgående tankegångar över att köpa ett par tröjor för 300 bara för att bestämma mig att nä jag behövde faktiskt inte det, att handla saker till att steka hamburgare hemma var nästan syndig lyx där man kände att nu hade man unnat sig för månaden och mer därtill för jag ville ju ha mer buffert om något hände, tänk om bilen gick sönder eller man blev av med jobbet. För inte ville jag tillbaka till den där perioden där man räknade veckorna tills det var noll på kontot.

Det blev väl bättre med tiden, man tröttnade på att överleva och ville leva lite, det mentala kring att köpa något har släppt ganska mycket och man gillar att äta sånt man tycker om, även om man så klart gör mycket överväganden, fast att leva rövare en månad ch gå +-0 är det då inte tal om, för tänk om man vänjer sig vid det

Sen är det ju den där biten att det kanske är trevligare att leva lite vid 35 än 65

Sparandet blir ett sätt att kontrollera känslor, tankar och emotioner med.

Desto längre Sparandet går så ersätter det de andra sätt att regulera tankar och känslor.

Kan du utveckla?