Det överdrivna sparandet, har spardjävulen tagit dig?

Snacka om att det gått långt, trist när det går ut över omgivningen på det sättetmen jag kan förstå trygghetsbehovet.

Klorna sitter djupt i honom.

Ja satan har tagit min själ i pant lever som en prins men vet egentligen inte vad jag ska slösa det på. Varken droger eller shopping är min melodi. Ändå sitter man här med miljoner och är olycklig. Kobe biffen smakade bra men jag skulle gärna dra en abbas fiskkbullar med kokta potäter istället. Livet är kort o man borde planera bättre.

Om man tittar i det orangea kuvertet så kan pensionen vara en god anledning till sparande.

Mycke möjligt men om man inte gör någonting mellan 20-55+ och sitter på 3miljoner och kör en 20år gammal bil som knappt håller ihop, så kommer nog inte gubben leva High life vid 60+ heller. Sorligt

Sen är det ju den där biten att det kanske är trevligare att leva lite vid 35 än 65

Jag tycker det är intressant ur en biopsykosocial förståelse;

Sparandet blir ett sätt att kontrollera känslor, tankar och emotioner med.

Desto längre Sparandet går så ersätter det de andra sätt att regulera tankar och känslor.

Tillslut så har man kommit så långt att Sparandet och det undanlagda kapitalet är det som ger en all trygghet.

Det där är en vanlig missuppfattning bland de som inte begriper att man kan vara ekonomisk OCH leva bra. Detta fortfarande fastän jag berättat hur fler gånger!
Då jag redan före 30 hade det här OCH gjorde av med bara "existensminimum" per månad :
insatslägenhet, bil, biljard, liten segelbåt, musikinstrument, sommarkåk* och en massa hobbies inklusive 2 årskort till sportslag det var svårt att få biljetter till så jag kunde komma sent och ändå ha mina platser.
Ledtrådar:
Man köper begagnat eller från restlager o d. (Då man har företag kan man även bli insläppt hos grossister.)
Då saker kostar i inköp men (s g s) inget att använda blir genomsnittliga månadskostnaden låg...

(( *Jag hade ännu mer, som ytterligare en insatsläghenhet och van, som företaget använde och betalade, så dem räknade jag inte in i ovan.))

Kan du utveckla?

Sparandet = allomfattande trygghet som regulerar tankar och känslor, medvetet eller omedvetet.

Vanliga människor har andra saker som ger trygghet och regulering

Sparar mycket av min lön och trivs med det. Ser ingen anledning att "unna mig" och spendera pengar på småsaker som lätt kan sticka iväg. Hämtmat, öl, streamingtjänster och avbetalningar hålls så lågt det bara går. Har inga problem med att spendera större belopp på saker som betyder något.

Dragit ner på prenumerationstjänsterna, det är de som tar pengar.

Tar inga lån eftersom jag har småländskt kulturarv. Går inte på krogen, tar inga droger, dricker mycket sällan alkohol.

Jag tycker inte det är överdrivet. Pengarna växer av sig självt.

Trygghet är att ha en bra kniv.

Jag sitter på nästan 2 miljoner vid 40 och har rest massor nu, sitter i en situation jag kan bo utomlands nu eller resa flera månader i stöten utan att jobba och spenderat pengar värdebeständiga premiumprylar, beg Porsche, utlandsbostad, båt på djurgården, jaktvapen, Rolex, ullmattor, svenskt tenn, tjusig billig hyresrätt i attraktivt område i Stockholm som jag köpt under lång sparperiod, och folk och en del vänner är helt odrägliga senaste 1-2 åren när jag börjat spendera mer på bra mobiler, lyxjackor och resa mer, går inte umgås med någon. De försöker tävla, ger en ingen credit alls, ger pikar, fryser ut en. Svenskar är extremt avundsjuka. Fick göra slut med min tjej också, hon var väldigt avundsjuk också, hon blev helt galen när jag köpte en finare sak än alla hennes designprylar och hade inte en krona över vid månads slut jämt. Tvättäkta hatisk och bitter narcisst.

Slemhog är genial på privatekonomi och spara, kan spara långa perioder sen bryta mönstret och börja spendera mer. De avundsjuka vill alltid intala sig att duktiga privatekonomer och sparar är snåljåpar som lever skitliv med 20 år gamma bil och äter konserver och inte kan bryta mönstret tills döden knackar på, inte slemhog, och priset han får betala nu är enorm frustration från folk i sociala kretsen och från kollegor förut som försökt få mig sparkad.
Jag har haters från tidigare jobb som gick snacka skit om mig till chefen som stalkar mig på sociala medier och upplysningstjänster lång tid efter.

Ibland undrar jag om den riktiga tråksvennen funnit hemligheten med livet, att sticka ut så lite som möjligt, halvtrött Peugoet på uppfarten, radhus i halvtaskigt läge, inte ha åsikter om något och gå till jobbet varje dag utan några förmåner förutom gratis kaffe och en banan i veckan, en livsstil som inte orsakar någons frustration och avundsjuka i apflocken