"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Så vitt jag vet är de budord givna av Moses som påstod att de var från Gud. Kan du tänka dig andra motiv som Moses hade för att påstå att budorden kom från Gud, än att de faktiskt kom från Gud? T.ex. samhällsnytta?

Jag tror på Gud och tror att dessa budord är givna av Gud.
Mörda inte, stjäl inte och begå inte sexuella övergrepp, men...

Som du är inne på så är dessa bud så självklart bra för samhället och allas vår trygghet att även icke religiösa borde inse deras värde.

Samhället behöver att vi lever efter dessa tre bud, men ska man ha en del i Guds evighet efter döden så ska man nog tro att de faktiskt gavs av Gud.

"Givna av" refererar till den ursprungliga källan.
Inte budbäraren. Moses är budbäraren här.
Det fanns något före Moses som gav upphov till dessa sociala regler. Något som inte direkt är ett resultat av en människas medvetna plan.

Så när människor säger "av Gud givna" så pekar det ändå i rätt riktning oavsett om man läser det bokstavligt eller metaforiskt.

Hänger du med i hur jag tänker här?

Jag hänger med i vad du säger och håller till viss del med. Moses har upptäckt att något är rätt. Problemet är väl att han inte redovisar sina antaganden. Antaganden i detta fall är först och främst definitioner av begrepp som "döda/mörda", "stöld" (skatt?), "Gud". Man får såklart ta hänsyn till att detta skrevs för personer som levde för tusentals år sedan. Personer som dessutom aldrig hade axlat statsförvaltning på ett sätt som t.ex. Rom behövde. Moses slapp alla svåra praktiska detaljer och undantagsfall.

De tidiga kristna och judarna var nästan ständigt i en position där alla statliga beslut, som har med utövande av våldskapital att göra, överläts åt en annan part som Rom eller Babylon osv. Då är det enkelt att bara luta sig tillbaka och säga "mörda inte". Men när du är i en position där du ska styra över en stat, då måste du ta svåra beslut som handlar om effektivitet och rättvisa snarare än om empati eller tolerans. Faktum är att det inte verkar löna sig att binda sig kategoriskt till dessa regler som statsman.

Så Moses regler är goda tumregler, men de är anpassade till livet som andra klassens medborgare.

Den tolkning av kristendom, och alla andra användbara teorier, som leder till högst nytta, makt och styrka.

Du menar religionen sociala funktion att hålla massorna nöjda och lugna?

Inte bara. Nöjdhet och allmänt lugn vilar på förutsättningarna att man har en fungerade civilisation. En fungerande civilisation vilar i sin tur i slutändan på en intelligent och i övrigt hälsosam befolkning. Makten bör således användas för att skapa ett intelligent och hälsosamt samhälle. Nöjdhet är en sekundär effekt.

Om Gud finns så är ändå allt tillåtet. Det står ändå vem som helst fritt att begå brott och synda om han så önskar.

Det finns ingenting som gör Guds bud till objektiva måsten. Hur man än vrider och vänder på dem så är de bara rekommendationer man bör följa för att undvika otrevliga konsekvenser.

Det beror på vad du menar med "tillåtet". Som du säger så är man tillåten till att göra en massa saker men det kommer ha konsekvenser.

På någon nivå så erkänner både religiösa och sekulära att en moraluppfattning måste vara nyttig. Men både blir förvirrade på olika sätt. Den religiösa blir förvirrad för att han glömmer bort varför reglerna skapades i första taget. De skapades av andra klassens medborgare, judar, som trots sin hämndlystnad erkände att de var besegrade av en övermäktig fiende: romarna. För att säkerställa sin avkommas överlevnad lärde de avkomman hur man överlever som andra klassens medborgare; vänd ena kinden till, älska din granne, älska din fiende och överlämna åt kejsaren det som är hans, ty vår värld är en annan värld en den vi ser framför oss.

Den sekulära människas förvirring består i att han tror att han med full vetenskaplig säkerhet kan påstå att humanistiska värderingar som "allas lika värde", mångkultur, pacifism och tolerans är rätt, när de i själva verket bara är en omformulering av religös dogma. All historisk empiri talar för att storhet, framgång och nytta föds ur stor ojämlikhet, blodig kamp och hårda tag. Franska revolutionen är det mest påtagliga exemplet, men det finns gott om andra exempel.

I själva verket finns ingen som helst koppling mellan ovan nämnda värderingar och framgång. Hur många afrikanska länder lyckades? Hur många länder i mellanöstern? Hur går det för Zimbabwe (forna Rhodesia)? Hur går det för Sydafrika?

Sanningen är att de biologiska deterministerna hade rätt: demography is destiny.

Så "tillåtet" betyder i praktiken "nyttigt för min avkomma".

Varför?

Därför att det är praktiskt och gynnar överlevnad och fortplantning.

Frågan bör vara varför man inte borde ha en moral i dessa syften.

Den "tolkning" av kristendomen som är Guds är under alla förhållanden den bästa. Dina parametrar är dina - utan gudomlig sanktion är de inget värda.