• 3
  • 4
2023-07-26, 23:38
  #37
Medlem
Lagerkommandants avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dafwid
Jag har stått på tabletterna cirka 10 år men håller på att trappa ut dessa läkemedel.

ok, 10 år och du håller på att trappa ut.
Dina upplevelser just nu kan vara bieffekter från avtrappningen. Din kropp har blivit beroende efter alla dessa år på piller.
Du är på rätt väg, det blir bättre. Om du vill berätta hur det hela började för 10 år sedan så lyssnar jag gärna?

Citat:
Ursprungligen postat av Dafwid
...men allt känns bara sååååå tråkigt och meningslöst. Vill inte dö, men orkar liksom inte med allt.

Du verkar ha funderat på om det är värt att leva. En helt naturlig reaktion i din situation.
Tankarna är ofarliga sålänge du inte känner att du måste agera på dem. Det finns hjälp att få.
Vet du vart du kan vända dig för hjälp om du skulle vara på väg att skada dig själv?

Allt kommer bli bättre när din kropp vant sig vid att du slutat med tabletterna.
Du kanske redan känner till hur läkemedelsindustrin fungerar, om inte kan jag rekomendera dokumentären
Tablets for depression - Do antidepressants help? - DW Documentary
https://www.youtube.com/watch?v=J66WzcITH9g

Big pharma vill ha kunder som är fast hela livet, de tjänar inga pengar på att göra dig frisk.
__________________
Senast redigerad av Lagerkommandant 2023-07-26 kl. 23:40.
Citera
2023-07-27, 00:21
  #38
Medlem
a-mortals avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dafwid
Ursäkta uttrycket men det är så det känns! Inget är roligt för tillfället, livet känns lite meningslöst. Trivs inte på jobbet och känner mig allmänt deppig. Vet verkligen inte vad jag vill, ena stunden känner jag "åh det här vill jag göra" för att i nästa stund tänka "men om jag skulle ta och göra det här".... det suger energi av mig.

Känns som att jag är på väg in i en depression av något slag, men saken är den att jag inte kan prata med vem som helst om det. Ingen kan riktigt förstå. Har så mycket skit inom mig. Så mycket ilska och så mycket som jag skulle vilja säga till folk (om jag nu hade stake att göra det vill säga).

Vill verkligen inte känna så här, men allt känns bara sååååå tråkigt och meningslöst. Vill inte dö, men orkar liksom inte med allt. Och idag ska jag jobba, som grädde på moset. Det kommer bli tunga steg att gå dit idag.

Det som samhället saknar idag är ett starkt ideal, en målbild som alla känner till. Det är lätt att bli vilsen mellan olika saker man vill, när det i slutändan inte skulle leda en någonvart. Det män och kvinnor behöver göra är att ställa sig stadigt och visa med hela armen vart de är på väg, göra det som har störst betydelse. Ett bra mål skulle kunna vara att sänka boendekostnader och använda resurser mer effektivt och utveckla samhörigheten genom att träffa sina vänner mera. Gör det som ger dig mest.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in