Citat:
Ursprungligen postat av
Revoltera
Något som fascinerat mig länge med den nationalsocialistiska rörelsen är att samtidigt som nazister framställer den vita rasen, inklusive sig själva, som överlägsna andra raser såväl kulturellt som moraliskt så är en större andel av dem kriminellt belastade än vad andelen icke-vita är.
Hur går den logiken ihop egentligen? Kan någon försöka förklara rationaliseringen som sker när man som nazist umgås med dömda brottslingar, och i många fall även själv är kriminellt belastad på något vis, men hävdar ändå att man är bättre än laglydiga icke-vita människor?
Nämnas kan ju även att den första terroristdömda personen i Sverige var nazist.
EDIT: Ironiskt i sammanhanget är ju även att de gärna framställer icke-vita som parasiter och snyltare, samtidigt som andelen nazister som går på bidrag är högre än gemene man. Men ändå är de bättre än icke-vita i samma sits.
Angående kriminalitet så rörde det sig under min tid som aktiv i rörelsen om skitsaker såsom HMF (åsiktsbrott), störande av allmän ordning (icke utannonserad demonstration), skadegörelse (klistermärken och affischering), våldsamt upplopp (självförsvar vid demonstrationer) samt brott mot knivlagen (bra att ha i bakfickan för att hålla närgångna AFA tomtar på avstånd), misshandel (bråk med AFA tomtar) osv så det är knappast Hells Angels eller valfritt babbegäng vi pratar om direkt. Folk som ägnade sig åt riktig brottslighet blev uteslutna bums.
Angående bidrag så hade de flesta ett vanligt arbetarkneg eller pluggade (ja så unga var vi) och de som faktiskt levde på bidrag gjorde det dels pga stigmat att anställa en Nationalsocialist eller ett brottsregister pga politisk aktivitet av den typ jag nämnde ovan.
Högskola var inte att tänka på då du som aktiv Nationalsocialist tyvärr kan glömma ett akademiskt jobb efter avlagd examen även om det fanns och ännu finns folk inom rörelsen som har en universitetsexamen i bagaget.
Mvh hälsning fd medlem NSF, SvP och tyvärr också AfS numera NMR supporter.