Vad ska man ens leva för om hela ens existens bara är till för att arbeta?

Seriöst vad är ens grejen med vuxenlivet? Hade någon sagt till mig när jag var 10 och tidiga tonåren hur det är att vara vuxen och vad det faktiskt innebär så hade jag nog tagit livet av mig.

Det enda kollegor och andra vuxna pratar om är bara jobb, jobb, jobb, mera jobb och jobbrelaterade saker. Det verkar liksom vara det enda som existerar i hela deras liv och jag fattar inte det här asså.


Det enda ens släkt pratar med en om är också bara massa jobb skit, karriär osv som jag i all ärlighetens namn inte bryr mig ett minsta skvatt om. 99% av befolkningen har inte ens någon karriär och kommer aldrig ha en. Folk vet ju inte ens vad skillnaden på karriär och jobb är.

Kalla mig odugling, latmask, att jag har låg arbetsmoral osv. Men denna deprimerande existens är inte vad jag bad om och jag önskar att man kunde leva vuxenlivet på ett annat sätt. Jag är helt enkelt inte skapt för detta. Allt jag gör är bara att komma till jobbet => stämpla in => gör mitt jobb => stämpla ut. Och that's it. Jag är endast där för att det är ett krav att jobba för att ens kunna leva i detta skitsamhälle.

Vi luras till att tro att jobba är så himla bra och hur vuxenlivet är så bra men sanningen är att du kommer inte ens ha någon tid över för att "leva livet" så att säga. För dessa 40 - 50 år kommer gå så fort att 1 och 3 så är du helt plötsligt 70 år gammal och har inte energi till att göra de saker du vill längre. Vad var det då för mening med att leva liksom.

Skaffa partner, knulla och få barn ska man självklart också göra då detta system vill fortsätta existera och vi pushas av alla till att göra just detta och gör man det inte så är man genast knäpp, konstig och släktens svarta får och är någon som ingen vill ha att göra med.

Tack och hej, nu ska jag gå och lägga mig och sova.
/Deprimerad arbetstagare

Jag tycker det är kul att arbeta, har ett fysiskt ganska tungt jobb och jag mår bra av det.
Man uppskattar också ledigheten mycket mer, men det är jag 😃🌞☕

Så vad är du "skapt" för att göra då?

Finns det någon anledning till att du inte lever som du själv vill?

Det finns ju olika typer av jobb och karriärvägar att ta i livet. Kanske det finns nåt du gillar? Själv är jag egen företagare och ligger nu vid polen och skriver detta. Ta kontroll över ditt liv mannen och gör det du vill.

Hela samhället består av massa charader, ritualer och saker som när man drar dessa till sin spets - egentligen är rätt så meningslösa.

Många jobb är sådana och om man ska vara helt ärlig så är många yrken av sådan natur att dessa inte bidrar till att människan överlever. Jobb som är skapad av oss och inte nödvändiga för vår existens. Som människa tror jag att vi känner av denna meningslöshet i vårt väsen.

Ett exempel på ett nödvändigt yrke är jordbruket - som förser oss med mat. För ett par hundra år sedan arbetade majoriteten av svenskarna inom jordbruket. Nu tack vare tekniska framsteg är det väl någon procent av oss som teoretiskt sätt skulle kunna försörja resten av Sverige med mat i överflöd. Men systemet är ju sådant att alla ska arbeta oavsett vad personen i fråga gör - något som i sin tur leder till en känsla av meningslöshet för många arbetare.

Du jobbar och sliter för att varje månad få in ett par siffror på ditt bankkonto - din lön är inte ens fysisk utan existerar enbart "på pappret". Och ja innan någon påpekar det uppenbara, jag förstår att dessa digitala siffror betalar ditt boende, mat och så vidare. Det jag vill komma till är att den här typen av avlöning enligt mig ter sig ganska så meningslös.

Jag håller med TS om att vi fostras in i ett system där vårt värde ungefär är vad vi arbetar med. Jag tror exempelvis skolan fungerar som en slags interneringsläger för ett vuxet liv som "löneslav". Många gånger som barn fick man frågan "Vad ska du bli när du blir stor?" vilket givetvis handlade om vad man ska jobba med.

Detta inlägg är inget Anti Arbete inlägg utan mer ett många yrken har en meningslös natur vilket i sin tur bidrar till en sits som exempelvis TS. I en perfekt fantasivärld så hade människan jobbat med något för henne meningsfullt.

Mitt tips till TS är att försöka att inte ta samhället, arbetslivet och alla andra vuxenkrav på allvar. Det är bara påhittade charader, regler och lagar som vi kommit på. Det är inga naturlagar eller vad som esoteriskt brukar kallas för "Guds Lag".

"Hitta ett jobb du älskar så behöver du aldrig arbeta en dag"

- Nån smart snubbe

Själv är jag ledig mer än halva året, vill nämligen spendera tid på det som är viktigt som familj, hus, kropp å knopp, resa, hobbies.

Förstår att det är svårt att bryta sig ur ett system man ordnat upp som lånesöav 8-5 med två veckors semester, men du har ju tagit första steget nu med denna tråd. De flesta andra verkar bara slava på.

Du måste hitta nåt du gillar att göra/är bra på, sen frilansa eller skapa ditt egna företag. Börja smått på sociala medier eller hemsida. Sen skaffar du företag utomlands och ser till att riksmongona i riksdagen inte får ett öre av dina stålar, eftersom de bara går till mer invandring och ner i deras feta fickor, istället för att läggas på sjukvård, utbildning och rättsväsende.

Arbete är överskattat !

Gör som våra politiker !
Lev på staten !

Aktivitetsersättning FTW

Jag har haft liknande tankar efter att jag fick barn. Har aldrig funderat på att ta livet av mig men hur kommer det sig att det är normalt att vara iväg från sin partner 8-10 timmar per dag. Lämna ifrån sig barnen till en förskola för att sedan göra något som ger en pengar en gång i månaden och man måste be om att få vara ledig några veckor per år.
Jag försöker dock skapa mig ett liv där jag har möjlighet att vara med min familj så mycket det går och så mycket de vill 😀 Skulle vilja jobba med min fru (har lyckats fånga en enhörning) och vara så närvarande att mina barn gör revolt tidigt och självklart bli helt förkrossad av det. Det är helt sjukt vad vi har skapat ur tomma intet. Vill ju inte ta något från mina barns möjligheter men jag hade kunnat bo i fjällen eller i skogen och levt av det jag skapat själv.

Ja, tänk om alla hade tänkt som du. Tack och lov finns det folk som vill bidra till den gemensamma kakan. Att ta semester kan man göra när man har förtjänat det. Du har inte förtjänat det för hade du förtjänat det så hade du inte behövt jobba just nu. Om du så ogärna vill jobba kan du spara ihop ett kapital och bosätta dig i ett fattigare land tills du blir äldre.

Att tjäna pengar är otroligt viktigt. Det funkar inte så att pengar kommer gratis. Det är inte riktigt det kommunister fattar... när du vägrar att jobba så innebär det att någon annan får betala för din lathet. Du är den där lata hästen som vaggar fram medans andra kämpar på.

Jag mår bättre ju mer produktiv jag är. Jag tror även du grovt underskattar nivån på vissa. Jag kommer bygga en enorm förmögenhet och dina barn (om du får några) kommer möjligtvis jobba åt mina. Tyvärr. det är vad som kommer hända om du inte skärper til dig!

Jag vet redan hur man ska minimera risken för sjukdom. Så du ska nog hålla dina begränsande tankar för dig själv.

Vuxenlivet handlar om att du bör kunna lura dig själv till att tro att saker och ting kommer att bli bättre. Utan hopp plus ett arbete som du vantrivs med så har du det bättre som död. Det är sanningen. Vad du gör med sanningen är upp till dig. Om du vill du så gör du det annars inte. Det kallas frihet och eget ansvar.
Att se hela livet som bara en transportsträcka till döden är inte upplyftande men är nog tyvärr sant.

Fattar resonemanget 100% och även jag hatar rätt stor andel av tiden jag spenderar på kontoret. Men gör det för att jag måste såklart.

Sen finns det ju massa annat i livet som kan ge livet lite djup även om tillvaron och the everyday struggle såklart är lite av ett meningslöst ekorrhjul.. men man blir väl förhoppningsvis fett kär ett par gånger, de flesta skaffar barn, många snöar in sig brutalt i diverse hobbys och sporter, en del hittar sin grej i att resa etc.

Jag har ju förklarat detta förut men man måste lägga om sitt liv så man har minimalt med utgifter, särskilt fasta sådana. Skaffa intressen som inte kostar pengar. Sedan kan man gå ner i arbetstid, alternativt sluta jobba helt. Jag skulle klara mig på en månads förvärvsarbete per år, även om jag jobbar lite mer än så nu när jag har ett jobb jag trivs med. Man måste ta kontroll över sitt eget liv och inte bara vantrivas och sitta och gråta över det på flashback