Varför är jag inte bra på något?

Vi lever i en tid och en värld som möjliggör självförverkligande, karriär och individualism. Ända sen barnsben matas vi med idén att vi är autonoma individer som kan bli vad än vi önskar, så länge passionen och arbetsmoralen finns där. Många unga, autistiska män snöar lätt in på programmering och har inte allt för sällan en karriär inom just data och teknik. Är man å andra sidan en sportfåne, med bra gener för fysisk ansträngning och styrka, finns alla möjligheter att utöva idrott eller sport på elitnivå. Besitter man en generell begåvning eller åtminstone en intelligens över genomsnittet, är en akademisk karriär i valfritt ämne ett uppnåeligt ideal. Likaså personer som är under genomsnittet i diverse färdigheter är ofta kapabla att skaffa sig en karriär där man både trivs med sina arbetsuppgifter och får en rimlig lön.

Jag är dock inte bra på någonting verkar det som, utan befinner mig strax under genomsnittet vad det än gäller. Jag tränar relativt hårt, men skulle aldrig kunna försörja mig på idrott. Jag har spelat schack sedan jag var 8 år gammal, men befinner mig fortfarande på en löjligt låg nivå som vuxen. Jag lärde mig spela akustik gitarr för några år sedan, men som med allt annat avtog min utveckling och stannade vid de enkla ackorden (G, C, D, E, Em, A, Am, F). Betygen på gymnasiet var i och för sig mycket bra, men på högskolan var de medelmåttiga. I yrkeslivet lyckas jag aldrig klättra speciellt högt, bara en bit upp för stegen, sen tar det stopp. Jag har ingen passion överhuvudtaget, utan är en riktig medelmåtta som inte är bra på någonting alls.

Många kommer säkert säga att det räcker med att vara en medelmåtta, men för mig känns livet så ofantligt tråkigt och grått och trist. Varför kan det inte finnas något jag är riktigt bra på? Eller åtminstone har en passion till? Det enda som ger mig någon form av motivation och tillfredställelse är att sitta hemma, ensam i min lägenhet och surfa runt på nätet.

Av alla saker du har provat och upptäckt motsvarar inte ens en promille av utbudet av alla aktiviteter du kan utöva på jorden. Fortsätt leta så logga ut och jobba vidare.

Godnatt.

Problemet är väl inte att du inte är väldigt bra på något, utan att du inte har något du vill göra med livet, eller?
Jag har egentligen aldrig varit "bäst" på något, men efter att ha provat mig fram på en rad områden hittade jag något som jag trivdes med, och med tiden blev jag riktigt bra på det, eftersom det engagerade mig.

Men ja, det krävs att man tar tag i saker istället för att sitta på arslet och surfa runt utan mål och mening.

För att du antagligen sprider dig tunt. Du är en generalist av naturen.

Sanningen är att de allra flesta människor är medelmåttor. Att du jämför dig med den lilla lilla grupp som kan försörja sig på idrott, exempelvis, är helt orealistiskt.

Passion är bra och ger mycket gratis. Leta runt och se om du hittar något som du kan brinna för, oavsett hur litet, löjligt och perifert som det först verkar.

Men handen på hjärtat, är det inte ensamhet som lyser igenom? Om du hade en bra relation tror jag du skulle kunna leva med din medelmåttighet utan problem.

Det kan finnas olika orsaker till att du platåar tidigt.
De flesta har ju vissa fysiska eller mentala egenskaper som sticker ut, även du. Du kanske inte har utforskat vad du verkligen är, tillräckligt?
Sen krävs det en massa jobb för att utveckla talanger, du kanske ger upp för tidigt?

Sen måste man inte vara jättebra på något speciellt, men jag förstår att det känns tomt om det inte finns något som man känner man är väldigt bra på.
Det kan vara att du behöver testa på mer saker eller byta miljö för att komma ur din comfortzone och sätta evolutionär press på ditt psyke, då kanske saker börja hända.
Om du aldrig gör det så har du gjort en massa val att du vill vara som du är och finna nöjje i det.

Ja, precis. Jag vill känna passion kring något, ett projekt, ett jobb, en hobby - något! Men sen handlar det även om att känna att jag duger. Jag vill också bidra till samhället på något sätt, men eftersom jag inte tycks vara bra på något känner jag mig bara som en börda.

Ja, ensamheten bidrar ju denna känsla av att vara en börda. Det är ett ytterligare slag i magen, realisationen att inte ens det sociala är jag bra på.

Vad mer ska jag testa då?

Många personer som är ganska kass socialt har ändå lyckats få en relation. Men om man bara sitter hemma så är ju chansen försvinnande liten. Så aktivera dig i olika föreningar och liknande för att få kontaktytor. Ju mer "nördigt" intresse, desto mindre kommer det krävas att vara särskilt socialt kompetent för att smälta in. Kom ihåg i de blindas rike är den enögde kung...

Ryck upp dig förresten. Du har klarat av gymnasiet med toppbetyg och dessutom klarat av en högskoleexamen. Inte alla som hänger på Flashback som gjort det.

Du hade bra betyg på gymnasiet, hur kan du få det om du inte är bra på något?

Jag håller med! När man håller på med någonting och är passionerad i det så vill man inte vara en medelmåtta. Det tär på ens ego att vara sämre än andra människor. Av denna anledning så brukar jag försöka hålla mig undan hobbies som är tävlingsinriktade, då jag har insett att det inte är nyttigt för mig. Det blir förvisso väldigt tråkigt och jag brukar oftast komma tillbaks in i tävlingsinriktade hobbies och intressen till slut.