Citat:
Ursprungligen postat av
TyrgilScramasax
"Kanske är det bra (för både kvinnor och män) att ibland ha modet att gråta/visa sig "svag"?"
Glöm det. Det är kvinnliga tankar. Det är inte attraktivt eller möjligt för män.
Kön är inte en social konstruktion, där man kan "tänka om". Våra gener skapar vårt kön och personlighet hårt. Alla som har barn där man tror "god uppfostran" kommer att ändra barnets beteende fundamental vet att "social konstruktion" är en bluff och inte finns överhuvudtaget.
Generna styr helt och hållet.
Jag grät som barn, som alla barn. Efter puberteten gråter jag aldrig. Kvinnor gråter ofta. Nånting händer i puberteten med oss. Kvinnor söker kontakt med andra kvinnor och gråter ofta. Män tar livet av sig.
Det är inte en social konstruktion. Det är genetiskt. Män hanterar saker själva. Inklusive ta livet av sig.
Jo, det är en social konstruktion.
Tittar vi på det historiskt, så har det funnits historiska epoker där män skulle vara känslomässiga utåt och gärna gråta etc. Det ansågs manligt. Och det finns kulturer där även män gråter och visar känslor.
Så jodå: det är en social konstruktion.
Och om du börjar se till författare, konstnärer, musikartister etc. så spelar samtliga på en känslosam gren. Och unga kvinnor älskar det. Svärmar efter det/artisten.
Du blir väl inte avtänd på en tjej som tränar? Om hon springer milen en gång i veckan och tränar på gym. Så kommer hon bara ha en ännu mer attraktiv kropp i ditt tycke (så länge det inte är överdrivet och så länge hon inte blir manligt muskulös). Även om hon är inne på rent klassiskt "manliga domäner".
Det är samma sak här: en man som kan vara känslosam och öppnar upp sig, blir mer attraktiv för kvinnan. Så länge det inte blir överdrivet (så att hon mer känner sig som hans mamma/psykolog än som hans flickvän).
jo, det är en social konstruktion att män bara ska hålla ihop och hålla tyst om sitt lidande. Finns inget genetiskt konstruktivt i det. Lider en man, ska han kunna prata om det med sina polare och vända sig till vården om så behövs. Han är inte mindre man för det, rent genetiskt. Det är mansrollen (en snedvriden mansroll som är socialt konstruerad) som får honom att låta bli. Mina manliga polare pratar om sitt lidande. När så sker. Vilket inte är ofta. Men det händer.