Varför vill man sluta med SSRI? Ang artikelserie i DN

Saken är ju att även i de fall där man omedelbart mår mycket sämre får man alltid rådet av vården att fortsätta ta medicinen, för att det blir bättre efter insättningen. Efter insättningen är man ofta redan tillvand till medicinen, så även om man mår skit av själva medicinen, så mår man ännu sämre av utsättningen. Det tror jag leder till att de som vill sluta inte alltid klarar av det. Jag har dock klarat av det varje gång, men det har fått mig att må skit ganska lång tid efteråt.

I mitt fall finns det en förklaring, att jag inte kan metabolisera medicinerna på "rätt sätt" genetiskt, något som för mig gäller de flesta psykofarmaka. Relativt många har dessa variationer, både att man metaboliserar för snabbt och som i mitt fall, för långsamt, ibland fungerar det för vissa att ta väldigt låga doser och ta blodprover för att mäta nivåerna av medicinen i blodet, i mitt fall fungerar inte heller det då de saknar effekt oavsett nivåerna i blodet.

I studier hjälper inte heller SSRI och SNRI för så många som man tidigare trott, så du är lyckligt lottad om du upplever att de hjälper.

Tack, men det året hade passerat nu i början på året, då jag var på mitt första besök. Dock fick jag bara tre samtal innan psykologen, ironiskt nog, blev sjukskriven. Och det var då jag kände mig så enormt förbättrad av medicinering att jag tänkte att det är skitsamma. Har under året av väntan vänt mig till "nätpsykologer".


Jag förstår. T.ex. KBT-behandling mot PTSD är ju dock enormt krävande för patienten, och som jag var inne på tidigare är det ibland svårt att kombinera med livspusslet. Visserligen är PTSD också ganska svårt att kombinera med livspusslet, men du förstår vad jag menar. Jag är inte på något sätt anti terapi, jag tänker bara att det i nuläget, så länge vården ser ut som den gör, inte är lösningen på problemet.

Precis som flashbackstasi är jag i grunden en driven och högpresterande person som vill mycket, och min psykiska besvär har alltid satt käppar i hjulen för mig.
Men om vi säger såhär då Jag har hittat det som för mig verkar vara the magic combo (300 mg Voxra + 20 mg Escitalopram dagligen, Propavan till natten. Ska även tilläggas att jag började kombinera Voxra med Escitalopram efter tips här på Flashback, inte på läkarordination). Har inte mått så bra på flera år som jag gjort senaste månaden. Jag är frisk i övrigt, normalviktig, röker inte, tränar, dricker sparsamt med alkohol, men är totalt ointresserad av sex (vilket verkar provocerande för många, men så är det). Om jag fortsätter med behandlingen i många år, finns det någon ökad risk för exempelvis hjärt-kärlsjukdomar? Cancer? Alzheimers? Diabetes? Autoimmuna sjukdomar?

En stor del av min vakna tid på senaste har gått ut på att fundera kring dessa tabletter. Satte ut mina efter 2 år, och nu efter tre månader tvingas jag börja igen efter horribla symptom. Sa upp mig från mitt jobb, och är inte funktionell nånstans. Ska pröva att kliva på en lägre dos nu än innan (extremt låg, då jag alltid varit känslig för biverkningar).

Misstänker att jag har problem med metabolismen med angående medicinerna, är extremt känslig för dem. Min dos på sertralin var 25 mg, och det var en stark dos för mig. Återinsätter nu med horribla symptom trots att jag tar minimala doser, kanske 6 mg typ. Mitt mål är att landa på 12,5 mg, och förhoppningsvis få lite effekt mot min tärande ångest, men samtidigt inte för mycket biverkningar.

Vissa drabbas ju av PSSD och blir kemiskt kastrerade. Så man kan ju säga att kemisk kastrering är indirekt tillåtet i Sverige.

Varför får du just Sertralin?

Har man en timmes läkartid borde läkaren ägna åtminstone minst halva den tiden till att försöka ta reda på vad grundproblemet är men istället skriver de ut mediciner nästan omgående. I USA är snittet typ 9min eller nåt sånt innan de börjar skriva ut medicin istället för att lyssna på patienten.

Hade själv en panikattack för massa år sen och hade ingen aning om hur en sån kändes. Att jag hade fått en var rätt rimligt då jag var bakis, hade druckit massa kaffe och var stressad till ett flyg. Så jag gick till läkaren och trodde jag hade fått fel på hjärtat men fick nästan direkt SSRI utskrivet och alla biverkningar satte mig i en ond spiral och till slut skrev de ut benzo också och mitt liv blev förstört. Istället för att läkaren lyssnade och sa "det var inget farligt som hände" Jag var ung och naiv och trodde på läkarna på den tiden. Jag tar inte SSRI längre men alla biverkningar har lett till andra mediciner och allt har varit kaos vilket började med att läkaren skrev ut SSRI.

Det finns de som hjälps av SSRI och annat och kan behöva det en period för att ta sig ur en depression. Men det är fan inte 10% av Sveriges befolkning. Många behöver bara få terapi eller fysisk träning. Men läkarna verkar vara tillsagda att skriva ut medicin vid minsta symptom...

Det är den jag tagit till och från under åren. Satte som sagt ut den, och har läst att det är mindre riskabelt att sätta in samma medicin man ätit. Slutade för att jag började tappa massa hår, men hoppas kunna slippa det med en lägre dos. Borde ju såklart trappat ner istället för att sluta helt. Varje gång jag slutar går det några månader, sen kraschar jag. Nästa gång jag försöker sluta ska jag se till att trappa ut extremt långsamt. Vet att det finns nån slags test man kan göra för att se vilka mediciner man hanterar bra, men har varken råd eller ork just nu att göra något sådant.

Om du bor i närheten av Lund kan du testa ditt DNA där.

Det kan ju också vara att du inte kan ta medicinen, eller att det hade fungerat bättre med en annan. Sertralin brukar dock vara den de rekommenderar när man har mycket biverkningar, men den var exakt likadan för mig som alla andra. Tricykliska antidepressiva var ännu värre. Det brukar vara nästa sak de föreslår efter ssri och snri. Jag kunde inte ens gå rakt när jag tog dem.

Jag klockade mitt besök när jag fick det förskrivet, det var 8 minuter.

Är det dyrt? Bor i Stockholm just nu.

Det kan vara att jag skulle fungera bättre på en annan, men har verkligen brutala insättningar och utsättningar, även om denna pågående är det värsta hittills. Tror aldrig jag mått så dåligt i hela mitt liv som jag gör nu, och kan bara hoppas på att medicinen kan verka på samma sätt som innan när jag gått igenom min insättning.
Har också hört att sertralin ska vara den med minst biverkningar, så tror jag håller mig till den. Om det är så, hade jag inte klarat av någon annan medicin över huvudtaget. Vill inte (åtminstone just nu) pröva någon annan medicin, då jag ändå har som ambition att någon gång i livet kunna vara medicinfri.
Är dock orolig då jag vet att vissa som satt ut medicinen och senare har återinsatt den, så har det inte fungerat.
Jag tror att en låg dos passar mig bäst. Har egentligen inga problem med depression, men en väldigt grov ångest som i stor utsträckning bottnar i ett trauma för ungefär 7 år sedan.

Jag tar lågdos sedan många år mot GAD. Hjälper mig fantastiskt bra, dock blir jag lite fetare, ligger i snitt tio kilo högre nätbolag går på ssri. Jag tror att det beror på att hungerkänslor gör bokstavligt ont i kroppen när jag går på medicinen, men det är värt det alla dagar.