https://www.dn.se/insidan/lakaren-hu...ingar-i-livet/
Finns just nu en artikelserie i DN som handlar om psykofarmaka och allt som är dåligt med det, hur svårt det är att sluta, osv. Personligen har jag lite svårt att förstå problemet.
Om jag förstår artikelserien rätt är exempelvis SSRI inte farligt för kroppen rent fysiskt? Det finns alltså ingen fysisk risk med att ta det i många år, däremot verkar många få emotionella besvär efterhand. Kan någon kunnig, typ Zuzumba, förklara?
Jag har annars svårt att förstå varför man måste sluta med en medicinering som funkar bra?
Läser även många här på FB som skriver att SSRI är gift, värsta de har tagit, omöjligt att sluta med osv.
Blir bekymrad nu när jag själv, efter ett helt liv av ångest och depression i varierande grader, äntligen har hittat en medicinering som får mig att fungera och må bra. Har ställt in mig på att jag kanske behöver det livet ut. Och innan folk går igång: ja, jag har provat allt annat också. Motion, terapi, mindfulness, kostförändringar, etc etc.
Undrar också hur de som uttalar sig i artikeln tänker sig att den svenska vården ska kunna hantera alla som mår dåligt, utan att skriva ut psykofarmaka, med tanke på väntetider osv.
Så, ni som velat sluta med SSRI, kan ni berätta varför? Upplever att många vill sluta bara för slutandet skull, så om medicinen inte är skadlig för kroppen undrar jag vad syftet med att sluta är?
Citat:
Antalet patienter som tar antidepressiv medicin i Sverige ökar för varje år. I dag tar var tionde svensk psykofarmaka, och i alla åldersgrupper är det fler kvinnor än män som tar medicinen.
Citat:
Socialstyrelsen rekommenderar i sina riktlinjer till vården i första hand psykologisk behandling för lättare och medelsvår depression eller ångest. Så är verkligen fler än var tionde svensk så sjuk att den behöver behandlas med psykofarmaka? Cirka 65 procent av alla antidepressiva läkemedel skrivs ut av läkare på vårdcentralerna.
Citat:
Josefin, 28 år, har gått på antidepressiva mediciner i nästan tio år och försökt sluta utan att lyckas. Först när hon kom i kontakt med Sveriges enda nedtrappningsmottagning av psykofarmaka fick hon den hjälp hon behövde.
– Jag känner en väldig ilska mot vården för att den satte mig på en medicin som jag uppfattar som så fruktansvärt stark när jag var 19 år, utan att berätta om några bieffekter, säger hon.
– Jag känner en väldig ilska mot vården för att den satte mig på en medicin som jag uppfattar som så fruktansvärt stark när jag var 19 år, utan att berätta om några bieffekter, säger hon.
Finns just nu en artikelserie i DN som handlar om psykofarmaka och allt som är dåligt med det, hur svårt det är att sluta, osv. Personligen har jag lite svårt att förstå problemet.
Om jag förstår artikelserien rätt är exempelvis SSRI inte farligt för kroppen rent fysiskt? Det finns alltså ingen fysisk risk med att ta det i många år, däremot verkar många få emotionella besvär efterhand. Kan någon kunnig, typ Zuzumba, förklara?
Jag har annars svårt att förstå varför man måste sluta med en medicinering som funkar bra?
Läser även många här på FB som skriver att SSRI är gift, värsta de har tagit, omöjligt att sluta med osv.
Blir bekymrad nu när jag själv, efter ett helt liv av ångest och depression i varierande grader, äntligen har hittat en medicinering som får mig att fungera och må bra. Har ställt in mig på att jag kanske behöver det livet ut. Och innan folk går igång: ja, jag har provat allt annat också. Motion, terapi, mindfulness, kostförändringar, etc etc.
Undrar också hur de som uttalar sig i artikeln tänker sig att den svenska vården ska kunna hantera alla som mår dåligt, utan att skriva ut psykofarmaka, med tanke på väntetider osv.
Så, ni som velat sluta med SSRI, kan ni berätta varför? Upplever att många vill sluta bara för slutandet skull, så om medicinen inte är skadlig för kroppen undrar jag vad syftet med att sluta är?