Varför vill man sluta med SSRI? Ang artikelserie i DN

En fråga: har du testat att sluta ha ångest och depression någon gång? "Ångest och depression" existerar BARA i västerländska världen. Existerar ingen annanstans.

Det här resonemanget är något jag är lite trött på, och det är även en av orsakerna till att det fortfarande är så stigmatiserat att ha ångest/vara deprimerad. Som att alla personer med dessa problem är helt handlingsförlamade och inte vill anstränga sig för att förändra sin situation. För vissa är det säkert så, men långtifrån alla.

Personligen vet jag att det sannolikt skulle krävas många år i terapisoffan för att bli kvitt ångesten. Och ja, det skulle vara så sjukt krävande att jag kanske inte skulle kunna kombinera det med jobb/studier/familjeliv. Så vad är då bäst: att jag kan vara en god samhällsmedborgare, jobba och sköta mitt liv, tack vare piller - eller att jag riskerar att hamna i sjukskrivningskarusellen i flera år? Nä, i så fall slätar jag hellre över problemet och kör på.

Jag uppfattar det lite som att du tog mitt inlägg hårt och såg det som att jag ser ner på de går på medicin. Det gör jag inte. Världen är en hård och brutal plats fylld av farliga människor. Jag har full förståelse för att många tar till upplyftande preparat för att klara vardagen och i många fall inte spåra ur.

Min kritik riktar sig åt läkarna och framförallt samhället i stort. Man vill inte hjälpa personer med depression, utan istället ska problemen maskeras, därför att då slipper man tackla livspusslet, som är bra mycket mer komplicerat att lösa. Läkarna borde veta bättre, eftersom de förstår att vanligt folk inte vet.

Det är inte bara piller. Vissa klarar vardagen så länge de får sina cigg. Andra behöver koppla av med ett glas rött under kvällen. Vi har matmissbrukare som är den enda tröstaren ihop med netflix. Det är inget sunt samhälle vi befinner oss i, och stressen i våra liv tycks aldrig ta slut.

På tal om stigmatisering. Meditation har målats upp som någonting buddhistiska munkar sysslar med. Samma med motion. Att röra på kroppen och svettas lite, ses som någonting besvärligt som bör undvikas. Det är ju bara att titta på hur socialt accepterat det har blivit med elsparkcyklar och företag som foodora.

Ingen vill heller göra någonting om det anses för "bögigt". Allt som är socialt oaccepterat undvikes. Många skaffar massor av barn (för att man "ska" göra det) och klagar sedan på stress och brist på fritid. Barnen önskar att de hade någon de kunde se upp till, men allt de ser är vuxna bebisar som stirrar ner i sina skärmar. Alla vill vara någonting, men ingen blir någonsin nöjd. Konceptet egenansvar försvann lite i mitt första stycke, men för att det ska ske någon förbättring, måste man själv vilja förändras. Vi lever i ett egoistiskt samhälle där ingen verkar se skogen för alla träden. Men jag ser inga träd, jag ser bara skogen. Hoppas du fattar.
Lev väl.

SSRI är rävgift för kropp och sinne.

Borde förbjudas bums.

Helt omöjligt att få en balanserad diskussion om dessa saker. Alla kommer in med sina tvärsäkra åsikter och lämnar som en liten skithög i tråden.

Nu är jag inte DN-prenumerant (du borde ange att artikeln är bakom en betalvägg) men vad jag får ut av det du refererar så driver DN tesen att man borde ersätta medicin med terapi i högre grad. Problemet med det resonemanget är demografiskt. Vi blir allt äldre och allt färre ska ta hand om allt fler. Man räknar med att vården i framtiden skulle behöva anställa 60% av alla i arbetsför ålder för att vi ska kunna bibehålla samma standard vi har idag vilket är en omöjlig ekvation. Var menar då DN att vi ska rekrytera alla dessa terapeuter? Terapi är dessutom extra språkkänsligt så det är inget man bara kan importera om nu någon trodde det.

Jag har fått tre olika sorters terapi. Det knäckte mig som människa. Jag kommer aldrig bli samma igen.

Så det är inte bara medicin som har biverkningar.

Lite info om dessa piller.

https://www.scientificamerican.com/a...any-influence/


https://www.psychologytoday.com/us/b...ce-about-ssris

.

https://janethull.com/healthynews/bl...op-depression/


Det verkar inte som att dessa läkemedel i själva verket är så effektiva som en del tror. De ger dessutom sk utsättningssymptom som i många fall är lika illa eller tom värre än en del narkotiska preparat.

Varför vill man sluta med SSRI?

Mitt svar blir en följdfråga. Varför vill man börja med SSRI?

Vi som har testat hela Fass lista med antidepressiva känner dessutom mycket väl till de bieffekter som många av dessa mediciner för med sig.

Personligen har jag inte rört dessa piller på åratal nu och skulle aldrig ens få för mig att gå på sådana läkemedel igen. Aldrig någonsin.

Den s.k "imbalance of chemicals in the brain" teorin verkar varit något man bara drog ur röven. Att det skulle vara så enkelt verkar helt enkelt inte ha några bevis bakom sig. Något man sagt nu. (gick patenten ut?) När en medicin som tidigare använts helt plötsligt får kritik så brukar det vara patentet eller en ny "medicin" man vill ska ersätta den gamla.

SSRI har också som biverkning att folk vill ta livet av sig. Detta dök upp i studierna man faktiskt gjorde på några av de mer kända tabletterna. Dessa resultat fifflade man bort om man var tvungen att publicera, eller så lät man rapporten ligga opublicerad. I regel gör man allt för att slippa ordentliga säkerhetsstudier då det bara är en nackdel för big pharma. Bättre att bara köra på och sedan äta eventuella skadestånd.

Eftersom SSRI påverkar serotoninupptagningen och har som biverkning att påverka mäns förmåga att få stånd. Kan detta ha en långvarig inverkan på rem-sömn? Jag tänkte eftersom kopplingen finns där. Män får stånd flera gånger per natt (vid rem sömn) om mannen är frisk så att säga.?

Lider med alla som har långvariga biverkningar från dessa...

Har tagit SSRI i 10+ år. Glömde förnya recept och tänkte att jag fasar ut, vilket ledde till en liten chock för psyket.

Min läkare sa något klokt, och det är att beviset att SSRI funkar är att du känner dig frisk och därmed vill avsluta. Det är en normal tanke. Medicin ska läka, tänker en fungerande människa, och därmed behövs inte medicinen längre. Men SSRI fungerar ju inte läkande.

Har aldrig haft biverkningar av medicinen, ska tilläggas, men vet att det förekommer. Den fungerar ju individuellt.

Då är det bara att gratulera dig TS. Bara ät dina piller och var glad.

Själv kan jag tycka att både DN-artikeln och TS propagerar för den felaktiga föreställningen att terapi är det enda alternativet till ssri, som om dom hade betalt för det. Falsk dikotomi tror jag manipulationsknepet kallas.

Artikeln skulle på ytan kunna misstas som SSRI-kritiskt, men i själva verket är den förmodligen sponsrad direkt av Big Pharma. Här är budskapet (min tolkning): SSRI är oumbärliga, därför att terapi (DET ENDA ALTERNATIVET) är alltför resurskrävande. Pillren har allvarliga biverkningar, men att sluta är fantamej omöjligt. Så livslång medicinering ÄR det minst dåliga alternativet. "Tyvärr."

Alla budskapen är tyvärr rena lögner. SSRI är varken oumbärliga eller omöjliga att sluta med (man behöver bara lite tålamod när man trappar ut långsamt). Terapi är absolut inte det enda alternativet, och det är inte så himla bra heller.

Jag käkat citalopram i 10år! Det räddade mitt liv kan man säga. Inga jobbiga biverkningar..blivit en bättre människa. Men man tänker ju att en dag lär man prova trappa ner.

Vissa ssri preparat ökar risken för cancer och demens. Läs på bipacksedlarna, de har inte skrivits för skojs skull.