Citat:
Ursprungligen postat av
XOmf
Har inte läst igenom allt men känns som fenomenet "kan inte gå ner i vikt, försökt men går inte osv. Fast man egentligen slarvat hit och dit och istället ryckt på axlarna och blundat.
Sen med dessa medel blir man tok pepp, lägger om kosten som man nu följer till skillnad från innan samt rör på sig mer.
Den känslan dyker upp så då kommer funderingarna, gör det så stor skillnad eller är människan bara nöjd med den psykiska quick fixen att det ska gå snabbare och vara lättare - därför är det så de blir då? Visst att medicinen hjälper men hur mycket egentligen?
Någon som känner med sig att inte lagt om någon kost eller motion nämnvärt och börjat med detta? Vore intressant att höra.
Kan bara svara för mig själv, men skillnaden är enorm. Jag ville undersöka vad som var ren läkemedelseffekt, dvs jag valde aktivt att inte börja träna, inte förändra aktivitetsnivå och inte aktivt förändra min kosthållning, utan som tidigare laga och äta den mat jag var sugen på, om de nu så var kanelbullar, pannkakor eller pizza. Jag gick ändå ner i vikt! Jag räknade inte kalorier men känslan var att jag åt oförändrat, åt jag gott och jag åt tills jag var mätt. Skulle säga att ansträngningen var minimal eller obefintlig. Det jag märkte var att jag behövde slänga mer och mer mat. Godiset jag köpte räckte plötsligt i flera dagar där jag tidigare hade upp allt innan jag ens kommit hem från mataffären. En pizza var tidigare en måltid, nu är det två måltider (ibland rent av tre, med pizzasallad och sås). Och jag har fortsatt så här, äta på resturang med familj och vänner, delta på arbetsplatsens fikastunder, hemmakvällar med snacks - men det räcker med mycket mindre mat. Buffér däremot avstår jag helst ifrån, känns som slöseri.