Har plötsligt fått stark ångest över att jag aldrig haft en partner

Jag är 24 år gammal och har aldrig så mycket som kysst en kvinna. Jag är ingen incel, har absolut inget förakt emot kvinnor eller samhället. Jag har gått in i en ganska tung depression senaste halvåret eller så och varit inlagd på psyk under en kortare period. Jag har under denna tiden börjat uppleva en stark ångest över att jag aldrig fått uppleva någon form av romans. Jag vet inte varför, det är en orimligt stark ångest och min längtan efter att hitta en partner är på väg att göra mig galen. Bara substanser gör att jag emotionellt kan hålla mig någorlunda stabil men utan dom så har jag konstanta självmordstankar. Jag känner mig patetisk och måste ta mig ur den här besattheten och jag fattar inte ens varför den kom?

Testat tinder eller liknande? Ute på krogen eller i andra sociala miljöer? Att ha ångest över att inte ha en partner är väl inte konstigt. Är ju för de flesta största drivkraften i livet.

Om man är så emotionellt instabil som du beskriver i trådstarten så är det bättre för din eget bästa att undvara kvinnor och romanser. Vill du älska eller bli älskad? Både och förmodligen... Men så fungerar det inte på en splittrad och oreglerad marknad utan lagar.
Ungefär som att längta efter judiskt giltiga avtal i djupaste Kongo och Sydsudan. Du bor i Sverige, landet som fattas de mest grundläggande lagarna.

Jag tror du måste åka till danmark och knulla av dig lite.

Hjälp kvinnor med saker, laga en punktering, fixa deras datamaskin, skifta däck på deras bil när det är säsong för det.

Kvinnor gillar händiga män och män som tar sig för och får saker gjort.

Det är inte så rimligt tror jag. Jag tror jag är fortfarande trasig från när jag var yngre. Jag har så stark rädsla att bli avvisad eller bortstött att jag vågade inte ens fråga vänner om dom vill hitta på saker eller träffas vilket gjorde att jag till slut inte hade några kvar. Jag kan småprata med ganska ok flyt men jag kommer inte förbi det stadiet och folk drar sig bara bort från mig till slut. Jag tror jag inte ger signaler som säger att jag är intresserad av att umgås.. eller så är jag bara ett UFO som folk inte vill vara med.

Hade jag blivit kär och dumpad så hade jag inte kunnat fortsätta tror jag. Det är en dålig idé att försöka som du säger. Jag vill bara bli av med önskan.

Nej det är den andra sidan av intimitet jag saknar mest

Tar du inte tag i det så kommer du sitta där på hemmet och ångrat hela ditt liv. Testa att försök i syfte att bli avvisad. Är så man lär sig, var osäker innan med men sen får man tjejer men är nog få som får mer än 10% av de som de försöker på, med tiden lär man sig att det är ok och kan skratta lite åt det bara och gå vidare. Självsäkerheten gör det ju dessutom lättare men avvisad blir man alltid tills man inte blir det.

Som man säger försöker man inte så får man aldrig veta.

Hur ska du skaffa en tjej om du är inlagd på psyk vart och vart annan dag, käkar mediciner och tabletter.

Börja i rätt ände, träning, skaffa dig din dröm kropp, ett jobb som är över arbetarklassen inkomstmässigt, och sedan kan du börja tänka på tjejer.


Du har en lång väg att gå minst ett par år, men du vet 24 bast är ingenting du är ju fortfarande liten.

Kan du lista några saker:

1, Utbildningsnivå
2, Kroppslängd
3, Utseende, uppskatta det mellan 1-10
4, Unika kunskaper, kan vara piano, programmering, grekisk mytologi, något du är extra duktig inom

Häjlp inte kvinnor, de förtjänar det inte. De kräver bara uppmärksamhet och ger absolut inget tillbaka av värde. En kvinna ska älska sin man, inte se honom som något verktyg som kan passa upp henne när hon känner för det.