Citat:
Ursprungligen postat av
Cervidae
Jag själv går på en riktigt skitig blatteskola i Stockholm. Jag har polare på finare skolor som Södra Latin. Skillnaden i krav är enorm. Mängden arbete som krävs för att endast bli godkänd på de finare skolorna är tillräckligt för att säkra ett A på min.
Utöver mina personliga erfarenheter syns det statistiskt. Det finns skolor där eleverna snittat C i grundskolan men går ut med över B i snitt i gymnasiet. Kommunala skolor som Södra Latin å andra sidan kräver nästan raka A för att ta sig in, men ändå går eleverna ut med C i snitt. Den enda rimliga förklaringen till detta är att skolorna inte betygsätter lika hårt.
En möjlig lösning är ju att endast använda sig av högskoleprovet. Det är svårt att fuska på, och lämnar inget upp till subjektiv bedömning. Däremot prövar högskoleprovet i praktiken endast IQ. Din studieförmåga och driv reflekteras inte alls i ditt resultat. Det är ju ganska viktiga förmågor för en högskolestuderande, så i mina ögon är HP inte ett jättebra alternativ.
Den bästa lösningen enligt mig vore om betygen endast var baserade på anonyma nationella prov. På så sätt kan inte ProCivitas och campus Manilla ge ut glädjebetyg höger och vänster.
Detta bör kombineras med programspecifika antagningsprov. Ska du bli ingenjör borde ju naturligtvis matten spela en större roll än svenskan, ska du plugga lingvistik bör det omvända gälla.
Ja det är väldigt märkligt att man inte har inträdesprov för specifika högskoleutbildningar.
En kusin hade rätt kassa betyg i nästan alla ämnen.
Men var duktig i fysik, kemi och matematik.
Han kom in via högskoleprovet till teknisk fysik.
Innan dess så läste han böcker och plugga mycket matte under 1-2 år drygt för att göra bra ifrån sig på provet.
Väl där så var han en av de absolut duktigaste eleverna.
Många som i princip hade högsta betyg i alla ämnen föll bort eftersom de inte klarade av räknandet och teorin för problemlösning.
Sen är det klart att det underlättar om man faktiskt är intresserad och tycker det är kul med det teoretiska och att lösa problem.
Det är går att få bra betyg på historia i gymnasiet trotts att man har noll intresse, på universitetet är det något helt annat när man behöver läsa mer varje dag och under längre tid för att klara tentor.
Poängen är ju att gymnasiet ska vara ett steg för högskolan.
Men på många ställen så får man inte lära sig att härleda formler med teori för att lösa problem.
Många skriver bra på matematiken men förstår inte teorin om varför och hur man använder verktygen för att lösa uppgifter utan man får triviala prov med uppgifter som lätt kan läsas med formel samling.
Har man inte läst mattematik på flera år och sedan söker in till högskolan så spelar det ingen roll om man hade högsta betyg i alla ämnen.
Man kanske kommer ihåg studieteknik men uppförsbacken för att komma ikapp blir extrem.
Därför borde man ha tester för att se om folk faktiskt har kunskaper för att klara kurserna.
Det är inte bara att ta igen massor av matematik, det tar tid för sånt att verkligen sätta sig.