Hur orkade medelsvensson/vikingen vardagen back in the day? Vad kan vi lära oss?

Jag har blivit "hemmablind" att tänka på psykisk hälsa i dagsläget?

Vad kan vi lära oss av historien?

Förvänta inte dig att någon ska fixa ditt välmående, det är kul att ta ansvar

Vi är alla dödsjuka, symtomen har inte visat sig än, le idag, det finns ganska bra sjukvård

Var glad att kriget/slavägaren inte är utanför dörren och att huset är varmt


Ibland brukar jag tänka vilken afrikan som helst skulle vara dödslycklig att byta plats med mig som svensk medborgare
Kanske kan säga samma sak om en bonddräng/skogshuggare som fick slita förr?

Lite flummig tråd men en ganska solid frågeställning hoppas jag

Absolut ska allt bli bättre, men fy fan vad tragiskt det var för 100+ år sen

När ni blundar för hur pass söndermedicinerad befolkningen är idag och hur pass mycket våldsammare det egentligen är nu än någonsin tidigare (även proportioneligt) så undrar jag hur mycket och hur långt ni egentligen lyckas tänka med detta billiga "det var så mycket värre förr så sluta gnäll och känn dig nöjd och bekväm med att du lever idag istället" narrativet.

Ja. Det var svårare att överleva förr. Men det är ju det också som är lite elefanten i porslinsbutiken här. Det har istället blivit för lätt att överleva idag. För många idioter som klarar sig och inte sållas ut längre och som tillåts att mer eller mindre vara idioter idag.

Å men nej hur kan jag säga så? Dumma dumma mig.

Vikingen upplevde sällan 40 års-dagen.
Allmän pension infördes 1913. Vid den tiden var medellivslängden cirka 55 år för män. Pensionsåldern var satt till 67 år, men endast ett fåtal personer levde till den åldern vid den tiden.
Dessutom var det ingen garantipension för de flesta av de som nådde gränsen och inte hade betalat in pensionsavgifter
Nu är medelåldern ca 81 år och man får gå i pension vid 64 år.
----------------------------------
Vi kan lära oss att åsikten om hur bra man har det kan nyanseras en smula ibland.

Jag tror man slogs och misshandlade och våldtog för att må bra.

Det är ett enkelt sätt att stå ut med vardagen.
Slå drängen gul och blå och våldta pigorna.

Du är ett barn som tror att alla afrikaner är likadana och lever i misär. Finns det ingen konflikt och de inte tvingas bo i storstaden har de det bra. De lever dag till dag, deras natur ger dem mat hela tiden. De känner varandra. De har barn och barnbarn de älskar. De festar om nätterna och det finns vin. Bor de norrut växer det kaffe där.

Nej, de vill inte byta till din betongdjungel där man inte känner någon och de måste köpa konstig mat i plast.

Stenåldersmänniskan levde enligt vissa källor minst lika länge som vi gör idag i genomsnitt. Och det utan all teknologi vi behöver för att hålla igång våran domesticerade livsstil.

Den första gången medelllivslängden verkligen sjönk på allvar var under jordbruksrevolutionen under Neolitikum. Det var då de första riktiga pandemierna spred sig. Därför var vi tvungna att uppfinna pesticider då vi fram tills dess inte behövde det. För de där "primitiva grottmänniskorna" var ändå smarta nog att inte hålla på och jävlas med djurriket och jorden för mycket.

Nej. De var inte lika många då och det var svårare att få och behålla barn. Men det var ändå nästan lika bra det. Utgallring. Kalla mig ett känslolöst svin nu bäst du vill. Jag vet ändå att jag har rätt.

Jägare och samlare ute på savannen lever då i en bra mycket lyckligare tillvaro än vi "civiliserade" gör. Dessutom blir de minst lika gamla som vi.

Ja, att överleva har fått en negativ klang, när konsten att överleva egentligen är meningen med livet och skänker stolthet och välmående.

Med det sagt är inte tex det tidiga industrisamhället på 1800-talet eller tidigt 1900-tal eller medeltidens feodalism osv. något att blicka tillbaka på med välbehag precis.

Det är vad det är allt detta. Jag tänker bara låta dysfunktionen ha sin gilla gång och nå stupet av sig självt. Att lägga sig i allt som pågår idag gör bara allt värre. Det är just det som är så farligt med tex Konservatism eller högerextremism enligt mig. Det är bara kontraproduktivt.

Jag önskar egentligen ingen misär, lidande och elände bara för den sakens skull. Jag orkar inte ens vara less och bitter på mänskligheten längre. Numera vill jag bara se det där fina och positiva som trots allt ändå fortfarande finns där ute i världen och hos oss människor.

Nä, farfar jobbade ihjäl sig. Men det fanns en annan glädje i familj och umgänge på den tiden, idag är många fullblodsegoister.

Människan är inte ämnad att leva som vi gör idag med all teknik som underlättar i princip allt, vi använder varken kropp eller knopp som det var tänkt. Äter fel, sitter för mycket och umgås för lite. Och det stressar sönder vårt inre och vi blir psykiskt sjuka och får medicin som gör oss såsiga i huvudet och tjocka.

Svensken har inga riktiga problem så man skapar sig hjärnspöken. Och till skillnad från riktiga problem är hjärnspökena mycket svårare att hantera.

Tror inte vi umgås för lite men vi umgås fel. Förr i tiden hade man sin gård och så kunde man be den jobbiga att dra åt helvete. Nu tvingas man samarbeta med vederbörande. Det är ändå en inte särskilt viktig del. Grunden till problem med psykiska måendet är brist på riktiga problem. Vi behöver riktiga problem.