Hur stå ut med dåligt mående

Ja först måste du släcka ångesten och även ha en fungerande behandling för övriga måendet.
Det går att vända det helt. För fem år sedan satt jag och skrev ner affirmationer om nuet så fort jag mådde minsta bra och idag är jag välmående. Det går knappt att minnas hur illa det en gång var och det känns som om jag har en helt annan människa för så stor förändring är det. Ett annat liv om än inre liv (inte mycket i det yttre livet har förändrats).

Prova att skriva ner det som orsakar att du mår dåligt, sen jobbar du på de saker som faktiskt orsakar att du mår dåligt.
Det brukar hjälpa, man måste hitta problemet för att kunna hitta lösningen

Vad gjorde du när du mådde dåligt? På vilket sätt mådde du dåligt?

Ska skriva ner lite. Tack

Var det vid samma tid förra gången ? Dvs- övergången från vinter till vår ? Vår och försommardepressioner är jättevanliga, för att sedan gå helt över mitt i sommaren.

Det känns som om jag mådde dåligt på tusen olika vis. Extrem ångest (som behandlats medicinskt bort) depressioner, ilska och sorg, trauman och en ständig overklighetskänsla. Det sista var antagligen traumabaserat då det bara plötsligt försvann efter många år. För sju år sedan upphörde känslan och har bara kommit tillbaka några dagar när folk dött. Jag levde i den känslan förr. Sedan så har jag arbetat otroligt mycket med personlig utveckling, mindfulness och lagt mycket tid och energi på att läsa och hitta på egna saker och skrivit mycket på papper kring vad jag är glad för. Tacksam. Vad jag är nöjd med i mitt liv, hem, mig själv. Ibland har jag fått aha-upplevelser när jag lärt mig något nytt men det utgör mindre än en procent av allt bdet mesta kommer av att jag själv brutit mina mönster av tankar och känslor och ersatt dem med nya och även accepterat alla känslor jag har haft. Kontakt med psykiatrin har gett 0% positiva resultat och snarare varit direkt skadligt då mina vårdkontakter bemött mig fel och inte efter mina behov. Dock fick jag ju diagnoser vilket gav mig rätt till ersättning och med det skuldsanering och också ett boende. Det var såklart vad som påverkat mest av allt i mitt tillfrisknande. Ett säkert boende utan störda hyresvärdar och en tryggad ekonomi. Tyvärr så blir inte ett helvetes liv fixat i en fingerknäppning men jag kommer en dag arbeta istället för att leva sjukskriven det är jag säker på. Innan dess inser jag att jag förtjänat min sjukskrivning efter allt jag tvingats genomlida och det inte längre en stress i det. Jag vilar upp mig tills jag är helt läkt.

Vilken medicin använder du? Kände du att du inte ville leva?

Gå till läkaren. Får du inte hjälp gå till en annan. Var tydlig med att du mår dåligt och var inte rädd för att ta emot medicinsk hjälp. Det finns mycket bra preparat där ute som kan få dig upp till en anständig nivå. Du är inte ensam och du kommer klara detta också.

Jag äter diazepam mot ångest men det går många månader mellan att jag tar det numera.

Jag äter inte mediciner bara för sömnen och den medicinen påverkar inte mitt mående på något vis. Innan åt jag lamitrical och det tog tid men sedan började den fungera. Kommer äta den igen i framtiden då jag mådde utmärkt sen på den. Kände harmoni hela tiden och sällan depressiva episoder eller vad man ska kalla mina svackor.

Jo såklart men inte fan tänker jag ta livet av mig för att människor gjort mig sjuk genom vad de gjort mot mig. Jag berättar hellre om vad de gjort och lever vidare.

Jag läste precis att flickor/kvinnor får emotionella problem av trauman och allvarliga händelser. Pojkar/män får beteendestörningar istället. Vi verkar (är) sjukare medan männen blir störda. Jag tror att det stämmer. Som kvinna orkar man när man inte orkar, genomlida hur länge som helst och därför överlever vi. För det blir bättre. Til slut blir det det.

Alkohol och droger gör susen! Se livet som en lång jävla fest… dö kommer vi allihopa så allt är bara en tidsfråga och då kan ska man inte tänka så jävla mycket och bekymra sig.

Varför skulle någon hjälpa dig? Rent nyfiken. Mörk period? Åh nej. Vad jobbigt för individ(?) dig?

Okej, men vad är det liksom för tankar som dyker upp när du känner så?
Är du allmänt trött och nedstämd, utan några särskilda tankar som går runt runt?