Hur stå ut med dåligt mående

Mår dåligt av att jag mår dåligt. Allt snurrar, känns overkligt, ångest, tankar om att inte vilja leva. Ska man må såhär så klarar jag mig inte länge. Vet fan inte vad jag ska ta mig till.

Okej, men vad är det liksom för tankar som dyker upp när du känner så?
Är du allmänt trött och nedstämd, utan några särskilda tankar som går runt runt?

När jag mår så dåligt. Alltså yr, overklighetskänslor, svimfärdig osv. Så börjar jag tänka på mina föräldrar, min hund, folk nära mig, hur de hade mått/reagerat om jag inte fanns längre. Då får jag ont i bröstet.

Har du pratat med dom om hur du mår?

Jag äter diazepam mot ångest men det går många månader mellan att jag tar det numera.

Jag äter inte mediciner bara för sömnen och den medicinen påverkar inte mitt mående på något vis. Innan åt jag lamitrical och det tog tid men sedan började den fungera. Kommer äta den igen i framtiden då jag mådde utmärkt sen på den. Kände harmoni hela tiden och sällan depressiva episoder eller vad man ska kalla mina svackor.

Jo såklart men inte fan tänker jag ta livet av mig för att människor gjort mig sjuk genom vad de gjort mot mig. Jag berättar hellre om vad de gjort och lever vidare.

Jag läste precis att flickor/kvinnor får emotionella problem av trauman och allvarliga händelser. Pojkar/män får beteendestörningar istället. Vi verkar (är) sjukare medan männen blir störda. Jag tror att det stämmer. Som kvinna orkar man när man inte orkar, genomlida hur länge som helst och därför överlever vi. För det blir bättre. Til slut blir det det.

Ja men kan dock inte säga att jag har börjat få tankar om att inte leva. Vill inte oroa mer än nödvändigt.

det där med lamitrical lät intressant. hur kom du och läkaren fram till den medicinen?

Tack för era svar här inne. Väldigt snällt av er. Jag försöker att vara i nuet. Det är svårt och tankarna flyger ofta iväg. Jag mår lite bättre nu.