Känner inget

Jag har länge gått runt utan att känna känslor. Tycker mest allt är rätt grått och saker är inte roliga.
Skulle vilja kunna känna att saker är kul.
På en skala 1-10 så är väl mina känslor max en tvåa.
Egentligen enda gången jag får känslor är när jag ser en film som slutar lyckligt, då får jag alltid några tårar i ögat.
Träffade en tjej förra året. Var första gången jag träffar någon som det kändes som att jag verkligen var kär. Efter en månad var det borta och efter några till gjorde vi slut.
När vi gjorde slut så tyckte hon jag skulle kolla upp mig för autism.
En annan tjej jag dejtade tidigare tyckte jag skulle kolla efter ADD.

Grejen med autism är att läser man på så är det en del som stämmer. Har svårt för folk och att förstå dem. Ser saker alltid som de är och inte hur de kanske upplevs hos andra. Ovanpå det är jag introvert och har en förmåga att ha rätt. Det blir en rätt dålig kombination för att skaffa vänner..

Men trött på detta. Skulle vilja kunna ha en bra relation med barnen, en framtida partner och framförallt kunna glädjas åt saker.
Förstår att Flashback är fel ställe men vad säger man när man pratar med vårdcentralen för att få en remiss till en psykolog.
Och är det värt att ta upp funderingarna kring om man har autism eller add?

Det kan vara en psykologisk försvarsmekanism. Har du blivit sårad stort av någon du litat på tidigare i livet?

Det med tårar i ögonen får jag ständigt. Alldeles nyss när jag tänkte tillbaka på ett minne jag beskrev som inte ens är sorgligt. Normalt är jag inte jättedjup längre men insåg igår att mina kraftfulla och intensiva känslor jag hade som barn och ung antagligen var grundat mycket i obehag och rädsla även om de blivit andra känslor.

Så det med att bli mer avtrubbad men blödig. Du förstår väl att du har undanträngda känslor? Du skulle inte vilja gråta av lyckliga slut om du verkligen var iskall och oberörd. Det kanske är sorg? En smärtpunkt inom dig av något ledsamt.

Du kanske helt enkelt är deprimerad och behöver behandling för att få hormonell balans och egentligen sörjer att ditt liv inte är så fint som du skulle vilja eller snarare att du upplever en slags miserabel tillvaro?

Känner du inte negativa saker heller som stress?

Ja några känslor har jag men hur låser jag upp dem så jag kan känna något?
Jag har det bra egentligen, förutom att jag är ensam. Och mycket ligger kanske i det?


Nej det skulle jag nog inte vilja påstå. Det jag tänker på ibland är att på gymnasiet gick jag helt annan skola än mina gamla kompisar och i och med det slutade jag i princip ha kompisar/vänner. Blev aldrig nära någon under gymnasiet eller senare.

Känner ofta med barnen att tålamodet tar slut. Men förutom det så är det nog sällan jag känner mig stressad egentligen.

Jag vet inte. Jag har upptäckt att jag känner mer om jag dricker alkohol och då i låg nivå. Vi pratar om en öl eller några folköl. Jag funderar på om jag lider av hormonella störningar.

Men ensamhet är mycket skadligt och du ska inte vara för isolerad. Det ger skador på hjärnan och vi dina emotionella reaktioner.

Det är svårt för introverta människor att knyta kontakter. Jag är en mycket extrovert människa och kan egentligen klara mig väldigt bra tror jag om jag började försöka få mer vänner. Kan du träna på relationer? Prata mer med folk och engagera dig i olika sammanhang?

Kyrkan har ibland aktiviteter. Jag gick en kurs för ett par år sedan bara för att komma ut och prata lite med folk och lyssna mer på andra för att inte bli för självupptagen. Jag hittade en kurs som berörde livet dvs, inte praktiserade kyrkotro. Rekommenderar att du googlar lite och kollar runt. Ja alltså det blir väl inte en massa jämngamla om man är öppen för att gå varsomhelst där det finns andra människor att ta del av, men människor har man mest utbyte av när de inte bara speglar en själv.

Tror du är autist,
Du behöver inte spela känslor. Var dig dig själv om än sparsmakad så går det nog bra. Men om du känner dig trygg så ha kul med vänner.🙂

Gör riktigt tråkiga saker ett tag, då tenderar vad som var roliga saker att bli roliga igen.
Alltså de saker som redan var tråkiga när du tyckte saker var roliga.

Käkar du några piller? Alkohol? SSRI? Är du deprimerad?

Ja pandemin var väl sådär för mig när man var tvungen att vara hemma. Jag försöker vara på kontoret så ofta som möjligt för att få lite socialt. Engagerade mig i lokalpolitiken för två år sedan och får lite socialt där ifrån också. Så försöker men det tar emot, är egentligen helt totalt ointresserad av andra människor.
Att ha en tjej har väl ofta vara mitt sätt att få den sociala biten och kontakt med andra. Men lyckas ju aldrig hålla en relation vid liv..


Jag har några som jag brukar träffa en gång i kvartalet typ. Brukar vara kul. Men nya personer har jag svårt att bonda med.


Får inventera aktiviteter och se om jag hittar något riktigt tråkigt


Nej ingen medicin eller droger. Lite alkohol här och där, något glas vin på helgen och kanske en öl eller lite rom.
SSRI har jag läst för många "recensioner" om och verkar vara mer biverkningar än effekt och inte värt att prova.
Mycket möjligt det är någon form av depression.

Kan känna igen mig lite. Vill känna mer men för mig så mår jag så mycket bättre av att inte känna så mycket och det säger en del om samhället.