Känner inget

Du verkar ha stor självinsikt, det är en bra början. Om det är värt att kontakta VC och göra en neuropsykiatrisk utredning beror nog på hur du själv känner. Många jag känner som fått NPF-diagnos som vuxna har upplevt att de får en större förståelse för sig själva, och om de även fick stöd med lite verktyg så har deras livskvalitet förbättrats betydligt. Det är dock en lång process, med långa vårdköer, och det kan vara jobbigt mentalt med själva utredningen.

Jag tycker du ska kontakta din vårdcentral. En ingång skulle kunna vara barnen - att du känner att du skulle vilja vara en bättre förälder. Men det är också ett tveeggat svärd - en okänslig vårdkontakt skulle kunna dra till med en soc-anmälan, vilket inte är dåligt i sig, men det kan vara otroligt jobbigt med intervjuer och allt som hör därtill och min upplevelse är att få får rätt hjälp.

En alternativ start är att du ber att få ta lite blodprover för hälsostatus. Detta går att göra privat, till exempel hos Werlabs, om inte VC samarbetar. Många nutritionsbrister - vitaminbrist, mineralbrist osv - kan ge markanta psykiatriska och neuropsykiatriska symptom. Du bör också kolla ditt testosteron.

Nuförtiden finns också terapi online, om du känner att det kan vara ett alternativ. Vissa aktörer är upphandlade av regionen och taxan är subventionerad. Att få psykologkontakt från VC kan vara svårt med långa väntetider. Å andra sidan kanske du inte känner att det är akut?

Ett alternativ som du kan köra parallellt är att ta kontakt med en patientförening och fråga där hur man kan gå tillväga och hur man kan tänka.

Kan mycket riktigt vara ADD
Då Harman mindre seritun hormoner och dopamin .
har duordning och Reda ditt liv
Då har du inte ADD .
Kolla med psykmotagningen
Klinisk depression kan bli din följeslagare genom livet .så seronitin medecin och sömnpillwr kan hjälpa dig mer än du tror
Med ADD följer i regel tristess inombords. och lätt att bli uttråkat utav andras enformiga liv
sömnbesvär är normalt

Jo jag har också tänkt så ibland. Men känns som man missar mycket genom att inte kunna uppskatta saker.


Tack för bra tips. Jo en del av detta är ju att jag vill kunna glädjas med barnen och att de inte jag ska tycka jag är ett miffo som inte tycker saker är kul..
Och lite precis som du säger, en utredning kanske inte "botar" mig men ger insikt och möjligheter att kunna relatera till allt på ett bättre sätt. Har en privat sjukvårdsförsäkring, kanske den är bättre än att gå via VC då?


Ordning i något kaos skulle jag nog kunna säga jag har. Tristess inombords och här och nu känner jag igen. Dagdrömmer mig gärna bort långt i framtiden för att slippa vardagen. Sover gör jag nog hyfsat. SSRI vill jag helst undvika även om det hjälper många.

Ja men fortsätt att engagera dig i sådant du känner inför!

Du bör pröva på mediciner. Jag åt lamotrigin tidigare och det tog ett år nästan innan effekt men den gjorde mig nöjd. Jag får för mycket insättningssymtom för att äta mediciner då det som regel är mer negativt belastande än att positiv effekt finns. Men jag tror att du bör vara öppen för att försöka få någon medicinsk behandling åtminstone kort. Man är inte tvingad att äta mediciner. Jag har inte ätit Lamotrigin sedan januari, februari nu. I framtiden lär jag äta den eller annan medicin med antidepressiv effekt igen.

Det är bra att man inte tar emot allt läkare föreslår men man ska inte heller gå omkring och må dåligt.

Hur menar du? Jag kan uppskatta mycket utan att ha en känslomässig samband. Du är ju inte deprimerad.

Ja visst, sortera dokument, torka köksskåp, rensa avloppet i duschen, sortera och släng eller sälj onödiga prylar som kanske är trasiga eller oanvändbara, saker som du verkligen inte vill göra helt enkelt.

Har du alltid känt så? Om inte, när började du känna så? Låter som en depression för mig, jag har något liknande. Nu har jag iof ADD också, men jag förknippar oförmåga att känna mycket med depression.

För mig är det också så att jag mest känner mig lite rörd om jag ser en film eller serie (eller läser en bok, men orkar sällan det nu), kan börja känna lite mer om jag är ledig från arbetet en längre period, men det är jag sällan.

Jag känner en del negativa känslor, förut mycket sorg och ilska, nu är ångest mer vanligt. Jag orkar sällan umgås med folk utöver arbetet, tvingar mig ibland för att de inte ska tröttna.

Jag skulle klassa mig som ständigt en aning deprimerad.

Låter som en mjölk intolerans. Äter du vitt mjöl och socker på daglig basis?

Mjo visst kan jag tycka saker är kul men det blir ju inga glädjeskutt precis.

Bra tips 🙂

Svårt att säga när det började.. nog varit så ett bra tag.
Jag har nog aldrig känt mycket ilska eller ångest över saker. Så är rätt tomt på det hållet också.
Hur gör du för att ta dig igenom dagarna?

Mjölk konsumerar jag inte. Undviker inte och ibland slänger jag i grädde i maten.
Mjöl är väl lite samma, äter kanske en fralla i veckan. Ibland blir det kalljäst pizza. Äter till 97% hemlagad mat och använder sällan mjöl i matlagningen.
Socker kan jag få för mig att trycka i mig när jag är nere, men försöker att undvika att köpa hem. Men av de tre är nog socker det värsta.

Tror du det är ett sätt fram att skippa de tre?