Det har med den svenska små-/kälkborgerlighetens dubbelmoral att göra. Man ville både ha kvar kakan och äta den.
Å ena sidan ville man känna sig god som stod upp för flyktingmottagande och mångkultur. Å andra sidan ville man slippa bo granne med de nyanlända. Lösningen blev att man finansierade massivt byggande av nya dyra bostäder som man finansierade med nästan enbart krediter. Flyktingarna fick flytta in i miljonprogrammen. Tillsammans fick de trängas med så kallat white trash (svenska trasproletärer) med alla friktioner som uppstår när människor från vitt skilda kulturer bor tätt inpå varandra. Lägger man därtill en stark frånvaro av social kontroll (pga. hög arbetsöshet och bidragsberoende) och kriminogena faktorer (dysfunktionellt rättsväsende) så har du en väldigt obehaglig kombination.
Jag har skrivit om detta i två andra trådar.
En nyligen om etnicitet, etniska relationer och klass.
En för ca tio år sedan om etniska motsättningar i ett överbelånat bostadsbestånd.
Jag vågar påstå att det stora flyktingmottagandet skapade de materiella förutsättningarna för ett akut behov av kreditexpansion. Kreditbubblan är nästan helt kopplad till bostadsmarknaden, som i sin tur är kopplad till press på densamma från en migrationsinducerad befolkningstillväxt.