Hur kunde man känna till planeterna för så länge sen?

Hittade den på YouTube https://youtu.be/AEIn3T6nDAo
Nä inte riktigt hans grej 🙈

Fast på den tiden visste man inte att jorden flyttade sig, så hur skulle man ha kunnat likställa rörelse med planet?

För att planeterna rör sig relativt fixstjärnorna? Det är ju inte så att stjärnbilderna flyter omkring på himlen, utan rör sig i cirklar runt polstjärnan. Planeterna far runt över himlen.

Jo men vad säger placeringar på himlen om himlakroppens egenskaper för en romare? Man kan ju inte förstå att mars är ungefär som jorden bara för att ljuset rör på sig.

Romarna kände bara till fem av planeterna, eller sex om man räknar med jorden, men vad det var för något hade man dålig koll på varför det är tveksamt att räkna in jorden i romarnas kunskaper.

Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus ser man busenkelt för blotta ögat, isht de senare 4. De utmärker sig från stjärnorna med att de är ljusstarkare och har ett stabilt sken. Dessutom rör de sig i förhållande till stjärnorna. Ordet "planet" kommer från grekiska och betyder "vandrare" och det beskriver ju lite vad de är - de vandrar omkring på stjärnhimeln.

Uranus och Neptunus är betydligt senare upptäckter då det har förutsatt teleskop för att kunna hitta dem.

Nä, och det förstod ju inte romarna heller. Det var först i och med teleskopet som det började förstås, och sensre med Frauhofer och hans absorptionslinjer.

Jag tror man såg mer genom att astralresa. Med hjälp av hallucinogener till exempel.
Man kanske satt under sin idegran och käka nån magisk molekyl.

Hehe, Nej men det känns som man visste mer om planeterna. Vad de är för nåt. Symboliskt. Vad de beskriver metafysiskt.
Tex Jupiter kanske är Jotunheim där ett visst folk "håller till" Saturnus ring kände man till? Hur då? Vad var den till för?

Det här är inte offtopic.

Tvärtom hade man ända fram i Galileos dagar goda argument för varför jorden inte kunde röra sig. Man tittade på stjärnor i teleskop och då såg de ut att ha en skiva. Om man då antog att de var ungefär lika stora som solen kunde man ur det räkna ut ett avstånd. Om jorden roterade runt solen som somliga hävdade var med den beräkningen stjärnorna så nära att man borde se deras skenbara position ändras över året, vilket man inte gjorde.

Felet var att det man trodde var stjärnans storlek bara återspeglade teleskopets begränsade upplösning vilket gjorde att man fick helt fel på avståndet.

Men det var som sagt jorden. Att planeterna rörde sig över stjärnhimlen kunde man se, vad de nu än var för något, och där bidrog Galileos upptäckt av Jupiters månar till att man insåg att de kanske var något liknande jorden.

Aztekerna eller Maya hade bäst koll tidigast vill jag minnas

Hehehe nä. Men han är störtskön. Tack för skratt och lektion.

Jag vet inte om din känsla har så stor relevans när det kommer till romarnas uppfattning om planeterna. De följde planeterna och sysslade mycket med geometri. Vi har den arestotelska teorin om himlasfärarna. Att planeter och stjärnor är placerade på kristallsfärar runt jorden. Det är vad man känner till. Att personer som oraklet i Delfi var hög på vulkanångor förnekar ingen, men det har inget med planeter att göra.

Som flera redan sagt, man lade nog ganska tidigt i människans historia märke till att vissa delar av himlen ändrade sig.
Och på den tiden så fanns ju inga städer, ingen smog, inget som störde så man såg himlen betydligt klarare än vad vi stadsbor gör idag.

Att de blev identifierade som just planeter kanske dröjde tills man mer systematiskt studerat dem. Att de var just planeter och inte andra stjärnor tror jag babylonierna på 2000-talet fKr redan kände till. Sen dröjde det väl tills vi kom på kikare och teleskop innan vi kunde se detaljer och att de roterade t ex.

https://en.wikipedia.org/wiki/Timeli...nd_their_moons